PÄ ett sommarlÀger i Hagebyhöga kyrka insÄg dÄ elvaÄriga Petra Regnstrand att hon ville bli prÀst.
â Det var framför allt ett strategiskt beslut, en möjlighet att fĂ„ reglerad arbetstid och struktur i vardagen. Men jag Ă€lskade verkligen att undervisa, mina elever och kollegor, sĂ€ger hon.
Med facit i hand fick hon ocksÄ en stor familj. Precis som hon önskat. Tre flickor och tvÄ bonuspojkar tillsammans med maken Peter som hon trÀffade för drygt 20 Är sedan. Att fÄ vardagen att fungera, tycker hon gick bra.
â Det var genomsvettigt emellanĂ„t, men det var vĂ€ldigt lyckliga Ă„r, att fĂ„ radda upp familjen runt köksbordet, dra ut i skogen eller Ă„ka till kusten och fĂ„nga krabbor.
Det Àr en kylslagen morgon, flera minusgrader och frosten har omringat Charlottenborgskyrkan. Personalen har samlats för att Àta gemensam frukost efter morgonmÀssan. Advent stÄr i fokus och nu rÄder en tid pÄ Äret dÀr Petra upplever att ljuset bryter igenom mörkret.
Hon Àr född i Vadstena och berÀttar att hon vÀxte upp i en kyrklig kontext. Hennes mamma utbildade sig till diakon i vuxen Älder och gemensamt delade de fascinationen till livet.
Redan som elvaÄring minns Petra en hÀndelse som starkt pÄverkade henne. Det var nÀr prÀsten Lennart Severin en sommarnatt delade med sig av en betraktelse pÄ ett lÀger i Hagebyhöga kyrka.
â Han satt i en fĂ€llstol mitt i kyrkan och kunde sĂ€tta ord pĂ„ det jag tĂ€nkte och kĂ€nde, sĂ€ger Petra som under sin uppvĂ€xt utvecklade ett stort intresse för böcker och texter.
Men det skulle dröja innan prÀststudierna tog vid. IstÀllet blev hon SO-lÀrare. Hon sÀger att hon tyckte mycket om sitt arbete, med bÄde barn och kollegor, under de kommande 20 Ären.
2014 tog Petra steget och pÄbörjade Svenska kyrkans grundkurs. à ret dÀrpÄ antogs hon för prÀststudier, som delvis genomfördes pÄ distans.
â Det var sĂ„ roligt. Jag bar pĂ„ en lĂ€ngtan att ge mig sjĂ€lv chansen till det jag drömt om sedan jag var liten.
För Petra har Àven sÄngen och musiken varit en viktig följeslagare. NÀr hon prÀstvigdes 2018 hade hon med sig Motettkören till Linköpings domkyrka, en kör hon varit verksam i nÀstan halva sitt liv.
Petra sÀger att det hÀnder att hon tar ton ocksÄ nÀr hon Àr ensam i Charlottenborgskyrkan, för akustiken.
"Att försöka möta mÀnniskor just dÀr de befinner sig i sina liv och försöka förmedla hopp, tillit och Guds kÀrlek". Det kÀnner Petra Regnstrand Àr hennes uppdrag.
Vi nÀrmar oss en högtid som för mÄnga innebÀr glÀdje och gemenskap. För andra kommer den med ensamhet, eller en kÀnsla av utanförskap om man nyligen lÀmnats ensam efter mÄnga Är med en livskamrat.
â Jag tror att det Ă€r Ă€nnu svĂ„rare kĂ€nslomĂ€ssigt i Ă„r. Förra Ă„ret skulle alla isolera sig pĂ„ grund av pandemin. Nu finns en förvĂ€ntan pĂ„ den glĂ€djefyllda gemenskapen och det Ă€r tufft för dem som inte har den.
Hur hjÀlper man den som Àr ensam, eller rent av sörjer?
â Genom att höra av sig. Att lĂ„ta dem sörja i fred kan inte vara mer fel. Ibland Ă€r mĂ€nniskor rĂ€dda att prata om sorg, men Ă€r det nĂ„got vi lĂ€rt oss sĂ„ Ă€r det att mĂ€nniskor i sorg behöver bli störda. Vi Ă€r vana vid att vi vill laga, fixa, sĂ€tta pĂ„ ett plĂ„ster. Vi kan inte fixa sorg. Men man kan sĂ€ga att "jag finns hĂ€r".
För den som söker tröst inom kyrkan under julen finns möjlighet att ta del av olika arrangemang.
â Man kan hĂ€nga med oss frĂ„n morgonen till julnattsmĂ€ssan. Dörrarna Ă€r öppna för att skapa en bĂ€rande gemenskap för den som stĂ„r ensam.
Vad Àr ditt viktigaste uppdrag som prÀst?
â Att försöka möta mĂ€nniskor just dĂ€r de befinner sig i sina liv och försöka förmedla hopp, tillit och Guds kĂ€rlek.
Petra Regnstrand tycker mycket om adventstiden dÄ ljuset bryter igenom mörkret.