Bild: MIA KARLSVÄRD
Inte nog med att han fyller 50 år i år. Det är dess-utom tio år sedan han blev svensk medborgare.
Och i går var hans första dag på jobbet på Motala djurklinik. Han efterträder Ritva Krokfors Wretemark, som startar egen klinik i Vadstena.
-- Redan första gången jag träffade Ritva och Björn kände jag att här vill jag jobba. Min dröm gick i uppfyllelse, säger en ödmjuk och lycklig Cerim Zecevic i pausrummet på djurkliniken när Corren hälsar på.
Han har precis kommit tillbaka från en lunchpromenad i det vackra vintervädret med kollegan och chefen Björn Elvgren.
En kopp kaffe värmer innan eftermiddagens arbete påbörjas. Patienterna strömmar in i väntrummet samtidigt som Cerim och Björn besvarar alla frågor.
Snart hörs en katt uttrycka sitt missnöje med dova och djupa jamanden. En mindre hund skäller och skäller och vill inte alls vara tyst.
Någon av dem måste gå i väg och ta hand djuren. Det blir Björn som reser sig. Det är Cerim som ska intervjuas.
-- Jag tog själv kontakt med Motala djurklinik 1994. Sedan har jag praktiserat här i omgångar, berättar Cerim. Han beskriver sin uppväxt i stadsmiljö i Bosnien, i en familj där det har varit tradition att ha djur. Strax utanför staden fanns en gård som hörde till familjen.
-- Det var både stora och små djur.
Den första anhalten i Sverige var Ystad, men det dröjde inte längeinnan han, hustrun Esmira och dottern Monika kom till Motala. Sedan har de stannat här. Och familjen har utökats med katten Nisse.
Under åren i Sverige har han fått komplettera sin veterinärutbildning från Sarajevo. Han har gått tilläggs- utbildningar i både Skara och Uppsala.
-- Jag fick min legitimation i fjol, säger han med ett varmt och stolt leende.
Björn kommer tillbaka och berättar om kliniken.
Har patienterna förändrats under åren som gått?
-- Katten har fått högre status som sällskapsdjur. Det är klart fler katter nu än för 15 år sedan.
Klarar ni att ta emot fler patienter?
-- Vi har tillräckligt. Det är säkert en del som följer med Ritva, men det vet vi inte. De flesta åker nog till närmaste veterinär, jag tror avståndet avgör i första hand.
Björn är uppvuxen i Stockholm, i en familj med djur.
-- På somrarna hjälpte jag till på smågårdar. Jag var allmänt intresserad av djur och natur.
Hans bakgrund är i det avseendet lik Cerims. Det blir parhästar av samma sort på djurkliniken.