Det tycker Motalabon Kenneth Gustafson som själv växte upp i Dubergska där familjen drev charkuteriaffär innan huset blev en kulturborg. Kenneth har skrivit till kommunen om saken. Han bifogar även en bildsvit från charkuteritiden 1950--1968 då huset låg i hörnet Bispmotalagatan--Rådmansgatan.
Han och hans mor Gertrud har många minnen från Gamla stan före den stora saneringen på 1960-talet. De förmodar att det då nog bodde lika mycket folk där som nu, trots att husen var betydligt mindre. Familjerna var ju stora och det var ofta trångbott.
-- Förutom vår egen charkuteriaffär och senare även speceributik så fanns det underlag för flera närliggande livsmedelsbutiker och mjölkaffärer, bland annat Lords och Lindgrens specerier alldeles i närheten, berättar Gertrud Gustafson.
-- Men i och med att husen revs och folk flyttade från området så försvann kundkretsen alltmer. Vi visste dock om hela tiden ända sedan vi köpte huset 1954 att Gamla stan skulle saneras och att huset måste rivas.
Det kan nämnas att saneringen, som kostade cirka 12 miljoner kronor, påbörjades redan 1956. Närmare 100-talet fastigheter med uthus, vedbodar och garage blev offer för brandkårens lågor och för grävskopor och schaktmaskiner under 1960-talet. Tidvis kunde stadsdelen liknas vid en krigsskådeplats från andra världskriget.
Ett kulturhus på Bispmotalagatan 34 räddades emellertid åt eftervärlden. Gertrud Gustafson minns då dåvarande stadsarkitekten Ragnar Molin kom på besök i butiken och sade sig vilja bevara huset. Det blev även Bostadsstiftelsen Platens beslut. Under tiden som Gamla stan byggdes upp igen med moderna höghus så restaurerades Dubergska huset. Det flyttades också ett stycke längs Bispmotalagatan och överlämnades i maj 1975 till kulturnämnden i Motala. Nu har huset tjänat som utställningslokal och andra kulturella evenemang i ett 30-tal år.
Det var Didrika Duberg, gift med häradshövdingen A M Duberg, som förverkligade planerna på en flickskola med praktisk och teoretisk utbildning i Motala på 1850-talet. Hon donerade 10 000 riksdaler och i sitt testamente ytterligare 20 000 riksdaler. Skolbyggnaden uppfördes 1860 och bär alltså fortfarande hennes namn.
Enligt stadgarna skulle skolan "wara en läro-anstalt för obemedlade föräldrars döttrar, att der erhålla en för qwinnor af arbetarklassen passande uppfostran, det är, att bildas till gudfruktiga, arbetsamma, tarfliga och ordentliga tjenstehjon, makar och husmödrar". Kristendom, svenska, räkning, skrivning och handaslöjder samt ordning och renlighet stod på schemat.
Didrika Duberg dog 1869 och begravdes på Motalas gamla kyrkogård. Skolan fortsatte dock verksamheten till 1910 då nya idéer hade trängt igenom och fonden ändrades för andra ändamål. Några föremål från Dubergska skolan finns för övrigt bevarade på museet i Charlottenborg.
-- Huset förvärvades 1911 av Ture Dahlström som 1916 sålde det vidare till Axel S Nyberg, berättar Gertrud Gustafson. 1926 kom glasverandan till och då var huset sedan tidigare ombyggt till bostad och butik. Eve Björkman stod som ägare en tid och från 1950 övertog min make Arne och jag såväl affären som bostaden.
-- Vi hade också en "fabrik" bredvid affären där vi tillverkade korv, sylta och andra charkuterier. Men 1968 var det alltså slut. Kommunen hade ju rätt att lösa ut oss och vi fick cirka 150 000 kronor för det fina huset.
Dubergska huset var förr gråvitt, men är nu blåmålat vilket tilltalar Kenneth Gustafson. Han hoppas nu alltså att Platen eller kulturnämnden tar initiativet till en informationstavla i eller utanför det genuina kulturhuset.
-- Vi tycker det är roligt att vårt gamla hus fick vara kvar, säger Gertrud Gustafson som nu bor vid Storgatan i Motala. Jag trivdes förresten mycket bra i Gamla stan. Jag kan se hur hela området såg ut förr då jag blundar.