Michel har bakat pizzor i över 40 år: "Det är så gott"

När Michel Moulin var 14 år gammal sålde hans pappa sitt bageri på Storgatan till italienaren Werther Frisoni med ett villkor. Hans pappa sa att "grabben ska ha sommarjobb". 

Så blev det också och sommaren 1975 gjorde Michel sina första arbetspass på pizzeria Rimini. 

–Jag tjänade tre spänn i timmen, säger han. 

Tidigare i våras blev det en diskussion i en av de större Motalagrupperna på Facebook vilken som var stadens första pizzeria. Michel Moulin har svaret.

– Rimini var den första pizzerian, men innan den serverades det även pizzor på krogen Don Quijote. 

Just Rimini har en speciell plats i Michels liv, både staden och pizzerian. Det var på den lilla restaurangen han lärde sig baka, vika kartonger och förbereda alla ingredienser. Sedan i början på 80-talet bar det av till Werther Frisonis italienska hemstad. 

– Det var tufft i Italien, jag fick börja jobba i baren och kunde inte ett ord italienska men efter sex månader var jag flytande. Det var långa dagar man jobbade fram till klockan fyra på morgonen och sedan upp sex timmar senare för att börja jobba igen.

Han beskriver hur tiden i Italien har satt sina spår i honom och att han känner sig lite sydeuropeisk. 

– Jag är en väldigt öppen och inbjudande person. Du vet som man säger "mi casa tu casa" (mitt hem är ditt hem. reds anm), säger han. 

Och precis det märks tydligt under intervjun då det bjuds på både kaffe och nybakad pizza. 

Efter tiden i Italien vände han hem till Motala. Då blev det restaurang Sjövik ett par år. Men från 1985 till 1998 var det Charlottenborg som gällde och pizzeria Michel. 

– Det blev lite som en kvarterskrogskänsla i Charlottenborg även om jag hade kunder från hela stan. Det var en man som kom in varje fredag och skulle ha en Moulins special med tomat, ost, skinka, kapris, svartpeppar och lök. När jag ser honom komma gåendes på stan då tänker jag en Moulins special, säger pizzabagaren och skrattar. 

Under början av 2000-talet blev det åter en vända ner till Varamon och Sjövik innan han tog sig in till Linköping för att starta upp pizzerian Helan och Halvan. 

– Det var bra i Linköping, jag trivdes där. Det var ett jäkligt bra bemötande där. Man fick alltid ett tack efter maten och sådant. Och man saknar kunderna därifrån. Man byggde upp en relation med folket därinne också. Åker man in till Linköping och går på Biltema träffar man alltid någon gammal kund. 

Efter sju år i Linköping fick det vara nog. Michel lutar sig lite lätt framåt och säger med eftertryck i rösten att han var klar med att jobba. I genomsnitt blev 300-400 timmar i månaden. Han berättar att han för några år sedan räknade ut att om man la alla pizzor han bakat i sitt liv på en rad skulle den raden sträcka sig ett varv runt jorden. 

– Jag är inte ålderspensionär men jag kände att jag var klar. För första gången någonsin hade jag och frun en hel sommarsemester tillsammans. Inte en enda dag sedan jag slutade har jag tänkt "vad ska jag göra i dag?" 

Vad gjorde ni på semestern?

– Ingenting speciellt, vi var bara hemma och umgicks med varandra och barnbarnen. Det var jätteskönt. 

När pizzan kom stod den för något nytt, långt ifrån kokt potatis och sill. I dag finns det pizzerior i princip i varenda stad i hela Sverige. Den har även tagit kliv in på finare restauranger där framför allt den napolitanska pizzan med de stora luftiga kanterna bakas. 

Michel Moulin har varit med och sett hela resan. Men någon pizzaelitist har han inte blivit. Utan för hans del kan man både ha banan, curry och ananas på pizzan. 

– Frågar man en italienare om de vill ha en Hawaiï skrattar de, men vi gillar ju det. Själv skulle jag säga att både den italienska och den svenska pizzan är god. Men det skiljer sig lite mellan dem där den största skillnaden är att de är vedugnsbakade i Italien, säger Michel. 

Vilken är din favoritpizza?

– Jag gillar salamipizza eller gorgonzola och oxfilé. Pizza är som godast när det bara är en eller två ingredienser på. 

Trots alla år i branschen har han fortfarande inte blivit trött på pizza, den enkla kombinationen av tomat, bröd och ost. 

– Jag tycker fortfarande att det är så jäkla gott med pizza, jag skulle kunna äta det till frukost, lunch och kvällsmat, säger han. 

Sen tar han en bit av den rykande pizzan som just lämnat ugnen.