Maire kom till Sverige från Finland 1967. Hon bildade familj, men återvände sedan till Finland igen där hon bodde i flera år innan hon kom tillbaka till Sverige.
Hon berättar att hon tyckte mycket om att läsa redan som ung, men att hon inte fick det. Det var hårda tider ute på landet i norra Finland och hon var tvungen att arbeta hemma på gården.
Minnena från uppväxten är många, flera är smärtsamma. Maire berättar om en mamma som inte fanns där för henne, hur hon kände sig osedd efter att barnet innan henne, en syster, dött vid fem års ålder. Sammanlagt fick modern åtta barn.
– Jag var som luft för min mamma. Det var kanske därför jag behövde skriva.
Maire gick i pension från arbetet som hemsamarit och märkte att hon allt oftare kom att prata om gamla tider.
– Det tyngde tydligen mig.
En morgon började hon plötsligt att skriva. Det blev 70 sidor. Under en skrivarkurs i Eskilstuna, där hon bodde innan flytten till Vadstena, fick hon möjlighet att visa upp sina anteckningar för en författare. Han uppmuntrade henne att jobba vidare med materialet. Det resulterade i två självbiografier.
– Men det finns även humor i böckerna, inte bara elände, säger Maire Niittylä.
Därefter har det tillkommit två romaner och en novellsamling. Under torsdagen gästade hon Motala bibliotek, dit hon bjudits in av Folkuniversitetet och Finska föreningen.
Den 24 februari är det Sverigefinnarnas dag och för bara två år sedan firade Finland 100 år som självständig stat. Viktiga dagar att minnas, tycker författarinnan.
– Jag känner stor respekt.