Butiken på Drottninggatan är fylld till bredden av tyger, gardiner, gardinomtag, band, lampskärmar och bordslampor. Personalutrymmet är ett minimalt hörn i butiken, i källarvåningen ligger syateljén.
I dag arbetar Ann Bjuvander och dottern Susanne Petersson mycket med beställningsarbeten från privatpersoner och företag, mest gardinuppsättningar. Ann och Susanne åker hem till beställarna och mäter, syr och hänger upp.
Men det började 1974:
– Jag satte i gång med att sy lampskärmar för att det var roligt. Sedan hade jag kurser hemma, tre gånger i veckan. Men folk ville ju ha gardiner som passade till. Det där växte så fort att det gick ju inte att vara kvar hemma, det var tygrullar och kursdeltagare i varenda rum, berättar Ann Bjuvander.
Hon tog 1975 över en lokal på Repslagargatan, efter tygaffären Randan och Rutan. Redan året därpå hade verksamheten vuxit så mycket att en filial öppnade i Linköping.
– En tjusig lokal på Ågatan, med fontän i mitten. Och jag hade kurser där också.
En dag kom det in en dam från Oskarshamn i Motalabutiken. Hon ville också öppna en filial och så blev det. Mot slutet av 70-talet fanns Welocita i tre städer. Ann Bjuvander hade nu flera anställda och reste i ett par år mellan alla tre butikerna. Linköpings- och Oskarshamnsbutikerna togs så småningom över av de anställda. Linköpingsbutiken finns ännu kvar.
Det blev 17 år på Repslagargatan. Sedan julen 1991 finns Welocita på Drottninggatan, och lever vidare, trots en viss konkurrens från stora kedjor som Hemtex och Jysk. Och trots att det inte är som förr, när man ville ha det pyssligt hemma och helst själv skulle sy gardinerna och till och med lampskärmarna.
– Det har ju gått nedåt för all handel i centrum, säger Ann Bjuvander, som ändå inte vill sluta jobba och som ännu har beställningsjobb från privatpersoner och företag som är noga med inredningen.
– ”Du får aldrig sluta”, säger en del kunder, och det vill jag inte heller. Det är inte min grej att vara hemma, jag vill vara bland kunderna, det har blivit en livsstil och jag mår ju bra.
Dottern Susanne stortrivs också.
– Jag tycker om att sy, det är så roligt att skapa något med händerna.