I flera år har äldreomsorgen gått back. I flera år har man diskuterat om orsaken och hur det ska lösas. Därför kontaktades konsulten Eva Liljevall hösten 2016 av Motalas kommundirektör.
– När de förklarade att de aldrig tittat på hur mycket tid som planerades att vara hos pensionärerna utan att man bara tittat på utförd tid så blev jag intresserad, säger hon.
Hon inledde en analys av hemtjänsten och enligt Eva Liljevall kunde hon snabbt se flera problem, framför allt att man fokuserat på vad som gjorts och inte på vad som behövde göras.
– Sedan fanns det ju ingen tid för personalen att ens gå mellan pensionärerna. Och då blir det naturligtvis så att det tas tid från de äldre för att förflytta sig, säger hon.
När analysen var redovisad ville socialnämnden förändra verksamheten. De ville få bättre kontinuitet för de äldre, bättre arbetsmiljö för personalen och bättre ekonomi. När Eva Liljevall gjort sådana insatser i andra kommuner har hon fått börjat i mindre skala. Här vill man involvera all personal. De flesta cheferna valde också att få stöd på plats. Därför kom Eva Liljevall att spendera mycket tid i Motala. Totalt träffade man 28 grupper vid sex tillfällen vardera.
I november är arbetet färdigt och Eva Liljevall ska summera projektet. Då får hon besked att arbetet stoppats. Nuvarande socialdirektören Pernilla Thunander, som inte varit med i inledningen på projektet, drar i handbromsen.
– Man har jobbat med mjuka värden som kontaktmannaskap och värdegrund. Sådant är också viktigt, men när vi tittat på det som är mätbart och som skulle förbättras så ser vi inga effekter på något område alls, säger hon.
Pernilla Thunander påpekar bland annat att det saknas dokumentation om vad som gjorts. Hon har inte kunnat få fram någon beskrivning av vad för arbetet som skulle göras och hon hittar inga skriftliga uppföljningar av resultatet. Till slut, säger Pernilla Thunander, fick hon en kortfattad slurapport, men den gällde bara hemtjänsten och inte all äldreomsorg.
– Det finns ingen uppföljning av vad man gjort och om det haft några effekter. Men när vi tittat på kontinuiteten för de äldre så ser vi att den inte förbättrats. Sjukfrånvaron har förändrats 0,2 procentenheter, men det är ju väldigt lite. Brukarundersökningarna har vi fått bättre resultat i, men det hade vi innan projektet började. När det gäller ekonomin har den blivit sämre, säger hon.
Att det inte skulle ha blivit effekt håller Eva Liljevall inte med om. Hon pekar på att en uppföljning förra våren visat att antalet anställda som de äldre träffar sänkts i de flesta arbetsgrupperna. Hur stor del av personalens tid som lades hos de äldre varierade fortfarande, men i en majoritet av grupperna hade enligt henne tiden ökat. Ekonomiskt menar hon att man började se effekter, men att förändringar tar tid.
Gällande dokumentationen säger Eva Liljevall att det gjordes muntliga rapporter. En slutrapport blev svår att göra eftersom kommunen bytt datorsystem. Något skriftlig underlag i övrigt lämnades inte in, det hade man nämligen aldrig kommit överens om. Orsaken till det var att kommunen aldrig skrev något avtal med henne, varken för analysen eller för reformarbetet.
– I de flesta fall så gör vi en offert och sedan skriver vi ett avtal. Här blev det inte så. Vi hade en plan för arbetet och sedan blev det att man sa vid sittande bord att det skulle bli av. Det kändes lite ovanligt, säger hon.
Utan avtal innebar det i praktiken att Eva Liljevall jobbade på löpande räkning under cirka 18 månader. Flera av fakturorna till kommunen var på över 100 000 kronor. Totalsumman landade på över 3,5 miljoner kronor.
– Det kostar pengar i och med att vi träffade varje grupp och att vi var på plats. Det jag tycker är tråkigt är ju att man inte verkar ha förvaltat det vi gjorde, säger Eva Liljevall.
Hon menar att kommunen fick verktyg för att förändra arbetssättet i äldreomsorgen, att det fungerade på vissa håll men att man också stötte på problem på grund av chefsbyten så att man fick börja om.
Förutom konsultkonstnader på 3,5 miljoner tillkommer kommunens kostnader för vikarier. Det får Pernilla Thunander att reagera.
– Det här är inte okej. Samtidigt är medarbetarna nöjda och den upplevelsen kan vi inte ta ifrån dem, säger hon.
Nu har hon åter inlett ett arbete för att få kontroll på bland annat ekonomi, bemanning och kontinuitet.
– Vi ska köpa in ett verktyg för schemaläggning och prognoser så att cheferna ska få stöd i att styra sina verksamheter. Kontinuiteten ingår i det ordinarie uppdraget, säger Pernilla Thunander.
Varför finns det två helt olika bilder av det här projektet?
– Vi ser det här ur olika perspektiv. Personalen har upplevt det positivt att få jobba med de mjukare värdena, men tittar vi på ren fakta så har det inte fått effekt, säger hon.