I föreningen Jord på trynet, finns i dag 34 KRAV-producenter i Sverige. Men två av dem, däribland Kalvsjö gård, väljer nu att sluta med sin verksamhet. Jan och Catarina gör det av två skäl. Det ena är att de båda har fyllt 60 år och inte har familjemedlemmar som vill ta över verksamheten i framtiden. Det andra är den plötsligt uppkomna situationen där grisproduktionen i landet behöver minska med 15 procent.
– Dagligvarukedjorna handlar mer ekologiskt kött. För två år sedan sade de att de ville se en ökad produktion av KRAV-grisar, men nu använder de inte köttet i tillräcklig omfattning, säger Jan.
– Jag är förvånad över att de sade att de ville ha mer men inte satsar, säger Catarina.
En annan aspekt är att inte alla konsumenter känner till skillnaden mellan ekologiskt och KRAV-märkt kött. Ett ekologiskt alternativ behöver inte nödvändigtvis komma från Sverige.
I dag finns det samtidigt en större medvetenhet hos konsumenterna om vad de köper, många vill veta ett kötts ursprung. Men för att försäljningen av KRAV-kött ska kunna öka har kunderna en viktig roll.
– Man måste gå på butikschefen och säga vad man vill ha, säger Catarina.
För tolv år sedan startade paret sin populära grissafari där allmänheten sommartid kan besöka gården och få mer information om produktionen och se hur djuren lever.
Enligt Jan startade sidosysslan efter att människor började uppsöka paret och ställa frågor om verksamheten.
– Det har varit ett sätt att spara tid, erkänner han.
Både Jan och Catarina trodde till en början att safarin var en nyhetens behag. Men fortfarande kan det komma upp till 100 personer till ett arrangemang.
Paret har också haft en tydlig idé om att förmedla besökarna kunskap.
– Nästa gång de står i butiksdisken ska de köpa svenskt kött, säger Jan.
Om sex veckor har de sista suggorna skickats till slakt och då finns bara smågrisarna kvar. De lämnar först i mars nästa år då de är åtta månader.
– Det är en lång bromssträcka, säger Jan.
Paret känner blandade känslor inför avyttringen. Samtidigt ser de fram emot att få lite mer fritid efter drygt 30 års intensivt arbete. Att kunna få träffa sitt nyfödda barnbarn, läsa, promenera och träffa vänner i större utsträckning.
De ångrar inte sitt livsval, även om det bitvis varit tufft.
– Jag trodde att man skulle kunna reglera sin arbetstid mer efter alla år men det krävs insatser hela tiden, säger Catarina.
Paret säger att de även trodde att verksamheten med åren skulle leda till en högre lönsamhet. Samtidigt ångrar de inte sitt livsval och fortsätter nu ytterligare några år med sin nöt, spannmåls- och vallproduktion.
– Tänk att få gå ner till sex dagars arbetsvecka, säger Jan Arvidsson.