– Det är ett drömjobb, säger han.
Lillen berättar att han arbetade åt renhållningen några somrar i slutet på 80-talet, parallellt med jobbet på E-lux, för att kunna få in en fot hos kommunen. När han så småningom kom till Södra skolan kände han att "det här är min grej".
– På E-lux kunde jag inte ens se vad det var för väder utomhus.
Vikariatet ledde så småningom till en fast anställning och under årens lopp har arbetsuppgifterna förändrats – och utökats med fler ansvarsområden. Samtidigt finns fortfarande kontakten med barnen alltid där.
– Jag tycker om ungar, det finns alltid något gott i alla, säger Lillen rakt.
Omsorgen om både elever och kollegor ligger honom nära.
– Det är viktigare att barnen mår bra än att det är rent i rabatten, säger Lillen.
Men att lyftas fram offentligt som person, är egentligen inte alls hans grej. I förra veckan hände det dock när fyrorna och deras pedagoger hade ordnat en överraskning i klassrummet dit de lurade honom. Lillen möttes av en specialskriven sång och en mängd teckningar från eleverna som hyllade hans 30 år som vaktmästare.
– Jag blev rörd, men det var lite jobbigt. Jag gillar inte att stå i centrum. Det gjorde jag aldrig som barn heller.
Men visst värmde uppskattningen, och ord som "Lillen är kung" och "Värdens bästa vaktmestare" får honom att le.
Även på fritiden är det många barn som känner igen honom, ute på stan eller i affären.
– Vart jag än går hör jag: "Hej Lillen!"
Han har själv gått nio år på Södra skolan, började där 1966.
– Jag var lite småbusig, eller snällt busig som min fröken Sonja Jansson sade.
Men Lillen tyckte att de teoretiska ämnena var svåra, utom matte. Han var mer praktiskt lagd, något som också visade sig när han började spela fotboll. I en pärm på kontoret har han flera tidningsartiklar som hans hustru Marie noggrant klippt ut. Något han säger sig vara glad för i dag. Här finns minnen från matcher både med Maif och IFK. Det var också under de unga fotbollsåren som smeknamnet "Lillen" kom till, ganska logiskt.
– Det fanns två Anders i laget, en som var mycket större än mig.
Men Lillen har hängt kvar. I dag är det istället få som vet vad han egentligen heter.
Vi fortsätter prata om jobbet och ambitionen att försöka räcka till för alla, att vara behjälplig där han kan, utöver ordinarie uppgifter. Det kan vara allt från att åka och handla fika till att fixa något snabbt i ett klassrum.
– Jag säger sällan nej och kan komma och öppna i skolan när någon glömt böcker eller kläder.
Öppnar gör han även varje vardagsmorgon. Ofta är Lillen på plats långt innan han börjar klockan sju för att titta till skolan lite och sätta på kaffe.
Nyligen blev han också påmind om att han själv gått där som elev. Det var i samband med att man rev den gamla cafeterian tidigare i år som han hittade ett gammalt luktsuddigum som någon hade ritat ett hjärta på och skrivit "Lillen"...
Och i dag, långt senare, förknippas han fortfarande med den kärleksfulla symbolen.
– Han har hjärta för så många människor. Vi har jobbat ihop i 14 år och Lillen är mer än bara vaktmästare. Han är pappa, morfar och farfar också, säger pedagogen Konstantin Tsilofitis.