Livet på en cirkus

- Det är en missuppfattning. Trapetskonstnärerna och jonglörerna är för de vuxna. Barn förstår dem inte. Till dem har vi clownerna och ponnyerna, säger Anton Frank, Cirkus Maximums chefsdressör.

Det är några timmar före föreställningen och på Varpafältet ute vid Råssnäs pågår febril aktivitet. Tält reses, djurhägn sätts upp och cirkusvagnar parkeras. Det är ett tufft jobb. Sedan mitten på mars har cirkusen varit ute på vägarna. Inte förrän i september får de cirka 100 medarbetarna lite välbehövlig vila.

- Det finns inga lediga dagar i det här yrket. Vi är alltid på väg någonstans och djuren måste tas om hand. Är man sjuk är det bara att slänga i sig några voltaren och köra på, säger Anton Frank.

Han är själv sjätte generationen cirkusarbetare och, om allt går som det ska, blir hans barn den sjunde. Trots att livet på vägarna är kämpigt skulle han inte vilja byta det mot något annat.

- Man har dåliga dagar precis som i alla yrken. Men när vädret är bra och vi får komma till fina platser som här i Motala känner jag att det är det här jag vill göra, säger Anton Frank.

Årets upplaga bjuder på motorcykelnummer, akrobatik, indiska elefanter och spanska clowner. Det är trettio år sedan Cirkus Maximum startades i Halland av grundaren Bengt Källquist, därför går föreställningen under namnet Jubilee.

- Han har gjort det bra. I mitt hemland Tyskland finns det 360 turnerande cirkusar, här i Sverige är det omkring åtta. Men det är tillräckligt hård konkurrens ändå. I dag är vi Skandinaviens största djurcirkus, säger Anton Frank.