"Man slår undan benen på dem"

Micke och Christel Franssons dotter går i en SU-grupp med elever med en diagnos inom autismspektrumet. Dottern är högpresterande och ställer höga krav på sig själv.

– Hon har behov av stöd och att någon strukturerar upp skoldagen, säger Christel.

Hon började på Mariebergsskolan i sjuan. I gruppen på Marieberg passade hon in perfekt. Nu går hon snart ut åttan.

– Det här har blivit så bra. Inga tårar för att gå till skolan och ingen ångest, säger Christel.

Nu ska SU-grupperna försvinna och dottern ska placeras i sin hemskola som i det här fallet är Skolgårda. En skola hon inte gått på någon gång.

Ovissheten skapar oro hos både dottern och föräldrarna. På Marieberg finns tryggheten och rutinerna även om den skolan ska byggas om.

– Det är samma lärare och samma pedagogik, säger Micke.

– Det handlar inte bara om stödet utan att de har rutiner, säger Christel.

För de här eleverna är uppbrott och förändringar svåra.

– Man kan inte slänga ut de här eleverna, säger hon.

Som föräldrar tycker de att de möts av dåliga förklaringar till varför SU-grupper inte ska få finnas kvar. Att eleven inte ska pekas ut eller att alla elever ska vara inkluderade i verksamheten tycker de inte är okej förklaring. Det är nu, i den här gruppen på Marieberg, som dottern känner sig inkluderad.

Föräldrarna får nu ansöka om att dottern ska få gå kvar på Mariebergsskolan.

För barn och unga med diagnoser inom autismspektrumet är rutiner och struktur viktigt. Ätstörningar är inte ovanligt, särskilt om tillvaron blir turbulent.

– De måste försöka få kontroll någonstans, säger hon.

Christel och Micke vet att dottern behöver stödet, men tänker att det är bättre att hon får gå kvar utan stöd än att hon ska behöva byta skola igen.

– Vi kommer naturligtvis göra allt vi kan som föräldrar, säger hon.

Samtidigt påpekar de att man inte kan ta för givet att alla föräldrar kan eller orkar ge barnen det stöd som behövs.

Micke och Christel är missnöjda med hur informationen hanterats rörande förändringar av SU-grupper.

I slutet av mars fick de en kallelse till ett föräldramöte. Kallelsen kom på fredagen och mötet skulle vara på tisdagen. I kallelsen stod information om SU-gruppen som en punkt. Ingen av dem hade möjlighet att gå på mötet med så kort varsel och ingenting i kallelsen indikerade att det var förändringar på gång.

Fyra veckor senare ringer pedagogen från skolan och berättar att SU-gruppen ska tas bort. Familjen kallades till möte med elevhälsan. SU-gruppen skulle bort och eleverna till sina hemskolor till hösten.

Vid ett föräldramöte för årskurs åtta hoppades Micke och Christel få mer information, men rektorn inte med på mötet och information kunde inte lämnas om de planerade förändringarna.

– Vi får inte någon riktig information av någon, säger Micke.

Vårdnadshavarna har nu fått ett informationsblad med förvaltningens svar på frågor från det möte Christel och Micke inte kunde närvarade på.

– Där står det "vi började jobba med det här under hösten". Och vi fick veta först i april, säger Christel.

De tycker att det är märkligt att en fungerande verksamhet ska tas bort och anser att förändringen ska ske för snabbt.

– Det som gör mest ont är att de vill rycka upp de här barnen från sin trygghet, säger Christel.

– Man slår undan benen på dem, säger Micke och fortsätter:

– Det här är inte för elevernas bästa.