Mikaels liv tog en ny vändning

– Det känns schysst att äntligen få känna lugn och ro, säger Mikael som berättade om sitt liv i Baptistkyrkan.
Han växte upp i Charlottenborg.

– Min familj är bra. Materiellt har jag alltid haft det bra, jag har alltid varit mätt och fått saker.
– Jag sportade mycket, gillade att spela fotboll. Vid 12, 13 drack jag för första gången, vi höll till på Stora torget. 

En hemsk händelse inträffade som han hållit hemlig i alla år, men som satte djupa sår och gjorde Micke till en arg, ung man.

– Jag flydde in i kriminaliteten. Jag vet en gång när jag kastade en gatsten in i en fönsterruta. Det var en skön känsla som bedövade för stunden.

Vid 17, 18 började han med amfetamin, uppåttjack. Drogerna har gjort att han skalat av sig känslor.

– Känslomässigt har jag aldrig brytt mig om en annan människa, har aldrig varit kär fastän jag haft tjejer. Jag förstår intellektuellt när jag ska vara ledsen eller förstående. Musik kan numera väcka mina känslor liksom sporthändelser. De enda känslor jag känt till är skam och rädsla, rädsla att inte räcka till.

Vid 20 förstod Micke att han var alkoholist, men hade svårt att se sig själv som knarkare. Vid 22 hamnade han bakom lås och bom för första gången.

– Det var efter att jag slagit sönder ett hus för att jag tyckte att någon riktade ett vapen mot mig. Som tur var inte familjen hemma. Jag betalar fortfarande av på skadeståndet till dem. Efter det blev jag dömd för mordbrand sedan jag försökt att tutta eld på min egen lägenhet när jag trodde att folk var efter mig.
Vändpunkten kom i fängelset.

– Jag tänkte att jag skullelära känna folk, men jag blev bara dömande och funderade över att man blir som man umgås. Jag hittade en bibel och tänkte att jag får väl hänga med Jesus de här två åren. I Bergspredikan fann jag tröst, den är som ett facit över den människa jag vill vara.

Han gick en Alphakurs om tro i Baptistkyrkan 2009, träffade pastor Christer Roshamn och andra i församlingen som trodde på honom. Han, tidigare övertygad ateist, bekräftade sin egen tro genom att låta döpa sig. Livet började att ljusna.
Han studerar med goda resultat och arbetar på ett behandlingshem.

– Min drivkraft har varit att få bra betyg för att ta revansch på alla dem som räknade ut mig.

– När jag började att tillfriskna blev jag galen på den här välfärdsstaten vi lever i, över alla orättvisor, och det är jag fortfarande. Men jag känner att jag fått ett sådant lugn och är förvissad om att jag aldrig mer kommer att ta droger och begå brott, och det känns skönt. Allt är så mycket enklare.
 
När du ber till Gud, vad handlar dina böner om?
– Om att få vara den jag är, att jag inte ska kränka andra, om styrka och mod att få stå kvar här även när det blåser. Och om att jag vill träffa en tjej att dela livet med. Så har jag aldrig känt förut.