Christina Grennäs är pensionerad lärare och bosatt i Motala. Samlandet på dockor med folkdräkter var något som startade med att hon fick en folkdräkt från Blekinge, när hon var i 14-årsåldern.
– Den hade jag även på 60-talet när jag dansade folkdans och på skolavslutningar, berättar Christina och hon fortsätter:
– Det var min mormor som letade fram den och den hade hon en gång sytt. Så intresse för kläder har jag alltid haft.
Christina Grennäs är född och uppvuxen i Motala. Hon utbildade sig till lärare och blev färdig 1966.
– Min man Torsten och jag träffades 1959. Vi förlovade oss 1964 och gifte oss när vi båda var färdiga med lärarutbildningen 1966.
Efter examen blev det Skövde och Christinas första lärararbete blev i en sjätteklass. Sedermera blev hon speciallärare och särskolelärare i Mariestad. Paret Grennäs kom sedan tillbaka hem till Motala 2003 och Christina arbetade då på Norra skolan, Vätternskolan och avslutade sin lärarbana på Råssnässkolan.
– År 2007 blev jag pensionär.
Saknar du lärarlivet?
– Det var så mycket förändringar. Jag tyckte att jag hade gjort det jag skulle.
Hur började samlandet?
– Jag har nog det efter min pappa men det beror nog också på att jag var ensambarn, hade barnastma så jag letade nog efter en sysselsättning. Så jag började med pappersdockor. Där fanns dockor med folkdräkter. Sedan har jag fortsatt med att sysselsätta mig på olika sätt. Det har blivit broderi, jag har stickat, flamskvävnad, sytt och så vidare.
Sedan kom Blekingedräkten in i bilden när Christina var 14-årsåldern. Men hon längtade hela tiden efter en Östgötadräkt.
– En sådan köpte jag 1998.
Men hur blev det dockor med folkdräkt?
– Jag har tyckt om att gå på samlarmässor med antika saker. I Skövde hittade jag en docka som hade Blekingedräkten. Sedan har det bara fortsatt. Så började jag med att fylla upp ett skåp och det var i slutet av 90-talet. Nu har jag minst en docka från varje landskap i Sverige. Hösten 2017 blev min Sverigesamling komplett. Då föll Dalsland på plats. Den hittade jag på nätet. Men de flesta dockorna i samlingen är köpta på loppmarknader och i secondhand butiker.
Christina berättar varför man hittar dockor just på sådana ställen och det kommer sig av att när folk är ute och reser så köper de en docka som souvenir. Sedan packas den undan och ligger i någon låda tills den lämnas in på någon loppmarknad. Tills då Christina hittar den. Eller om hon tillsammans med sin man är ute och reser och hittar något intressant. Hela samlingen omfattar nu omkring 600 dockor.
Vart du än reser så köper du en docka med folkdräkt?
– Så är det. Det går liksom inte att undgå.
Christinas intresse för folkdräkter är väldigt stort kan man förstå för vid ett tillfälle fick hon syn på ett diplom hos sin blivande sonhustru. Det var ett diplom från Tjejvasan och på bilden syns en skidåkerska i Moradräkten. Men ett sådant diplom kan man inte köpa sig bara så där.
– Så jag blev tvungen att åka Tjejvasan för att få det där diplomet. Det var 1997. Då var jag väldigt stolt men jag skulle inte göra om det.
Varför är det intressant med att samla på dockorna?
– Man får både geografi, historia, konsthistoria. Man lär sig en massa om världen och så vidare. Sedan dyker det alltid upp saker runt om som jag tar hand om - men det ska alltid vara något med folkdräkter, säger Christina och visar upp diverse föremål med folkdräktsmotiv.
Vad har du för mål nu - att få en komplett samling med folkdräkter från hela Europa?
– Vi får väl se.