Sven-Inge Arnell var tidigare socialdirektör i Motala kommun. Han var med och diskuterade att anlita Eva Liljevall som konsult, men skrev inget avtal med henne när hon började omställningsarbetet. Hans förklaring till det är att han trodde att kommundirektören Peter Ingesson ordnat den biten.
– Sedan skulle socialnämnden ta över kostnaderna när hon skulle genomföra förändringsarbetet. Men något nytt avtal skrev inte, vad jag minns, säger han i dag.
Tycker du inte att det var märkligt att fortsätta utan avtal?
– Som jag minns det så tyckte vi att avtalet var i hamn i och med att kommundirektören Peter Ingesson gett okej att ta in henne, säger Sven-Inge Arnell.
Något sådant avtal mellan kommundirektören och Eva Liljevall fanns dock inte.
– Jag begärde en offert och vi gjorde ett direktavrop, men det skrevs inget avtal. Med facit i hand och med tanke på hur projektet växte så borde vi skrivit ett avtal direkt, säger Peter Ingesson och konstaterar att eftersom det kom att handla om så mycket pengar så borde det också gjorts en upphandling.
– Det skedde ett antal chefsbyten då också, men vi kan konstatera att vi inte riktigt kommit fram där vad gäller ledning och styrning och det får vi dra lärdom av, säger Peter Ingesson.
Att man i efterhand bedömt att projektet inte haft någon effekt förvånar Sven-Inge Arnell. Han menar att det upplägg som presenterades och de resultat som nått i andra kommuner så borde utgången i Motala varit bättre.
– Vi visste att det skulle ta effekt eftersom man helt skulle ändra arbetssätt, men mot slutet av 2017 skulle vi börja se resultat. Det här skulle ju spara någonstans mellan 10–20 miljoner kronor, säger han.
Så blev det inte. Hittills har kommunen betalat ut över 3,5 miljoner. Vad säger du om det?
– Oj. Det låter ju som extremt mycket pengar. Det är inte i närheten av vad vi pratade om när vi inledde arbetet, säger han.
Socialnämndens ordförande Anne-Lie Liljedahl (S) är också förvånad att utfallet blev som det blev.
– Jag har förstått att det varit svårt att få genomslag i organisationen och att få alla att tänka i de banorna. Men jag tror ändå att det här är helt rätt väg att gå, säger hon.
I dag sägs det att arbetet inte har haft någon mätbar effekt. Vad säger du om det?
– Jag är fundersam till det där med mätbarhet. Det är luddigt. Många saker går faktiskt inte att mäta, säger Liljedahl och fortsätter:
– De signaler vi fick var att det började gå åt rätt håll. Tiden hos brukarna hade också ökat. Ibland känns det som att det finns olika bilder. Vi träffade ju hemtjänsten i centrum och de sa till oss att de kände en förändring i sättet att arbeta och organisera sig. Alla uppföljningar som vi fick var att det gick åt rätt håll. Det gick inte fort, men det gick åt rätt håll.
Socialdirektören uppger att det inte haft effekt. Har ni helt olika bilder?
– Ja. Hon har sina erfarenheter från Norrköping. Jag har varit med här hela tiden och jag tror att det här hade fungerat om man hållit i och hållit ut. Med rätt ledarskap tror jag att det här hade blivit bra.
Det här arbetet har kostat 3,5 miljoner kronor. Är det väl investerade pengar?
– Det här var ju en stor omställning och verksamheterna hade gjort underskott i många år. Om man skulle lyckas vända det då hade det här varit väl investerade pengar, säger Anne-Lie Liljedahl.