– Jag är förvånad själv, säger Gabriella Fäldt när vi möts efter 20 år, utan att ens ha pratats vid under den här tiden.
Då, jobbade vi på samma arbetsplats, Motala och Vadstena tidning. Jag 30 år gammal, hon, bara 19, på sitt första sommarjobb. Jag minns henne vagt, lite lillgammal, allvarsam och med ganska bestämda åsikter.
Pretentiös är ordet hon själv använder och skrattar. Gabriella är hemma på ett dagsbesök i hemstaden och passar på att komma förbi och berätta om sin nya roll, i nöjesvärlden.
– Jag hade stora visioner säger Gabriella om sig själv som tonåring. Hon berättar om hur hon innerst inne hoppades att någon plötsligt skulle hitta hennes dagboksanteckningar och dikter och hur hon skulle göra succé. Det gör hon i dag, men inte för att någon upptäckt hennes gömmor, utan för att hon själv valt att exponera sina innersta tankar.
Dikterna och dagboksanteckningarna om olycklig kärlek används flitigt sedan Gabriella för snart tre år sedan gav sig in på för henne okänd mark, ståuppkomik.
Hon har i sitt yrkesliv arbetat som journalist, med reklam och redaktörskap. Men att hon skulle erbjuda sig att gå upp på en scen och försöka underhålla en publik, om väninnan Carin Sollenberg startade en klubb en dag, trodde hon inte.
Det berömda bananskalet hände Gabriella.
– De var de mest otäcka minuterna i mitt liv, men jag har heller aldrig fått ett sådant stort adrenalinpåslag.
Om Gabriella hade vågat prova, utan den livssorg hon gick igenom 2011 då hon och maken förlorade sitt andra barn, vet hon inte.
– Det är en jätteklyscha att konst föds ur lidande. Det hade räckt med mina katastroftankar, säger hon.
Samtidigt funderar Gabriella om hon ändå, på grund av sorgen, kan ha utvecklat sidor som förändrat henne som människa.
– Men hade jag fått välja hade jag varje dag valt bort det som hände.
Efter år av sorg började hon att se sig själv på ett lite nytt sätt och hon vågar mer i dag.
– Det kanske är en efterkonstruktion, men jag tror att jag tar mig själv på lite mindre allvar och är nog mer krass numera.
Det betyder inte att hon inte är glad.
– I dag mår jag väldigt bra.
Hennes gästspel på Jönköping Underground Comedy Club har lett till ett 80-tal gig runt om i landet och hon har fått "värma upp" etablerade svenska stå up komiker som Johan Glans, Henrik Hjelt och Peter Apelgren.
Ur sina dagböcker blottar hon den unga, osäkra flickan som ingen kille ville ha. Hon driver också med sig själv som asiat och de fördomar som finns. Även om hon upplevs som spontan och naturlig på scenen medger Gabriella att det är mycket arbete som ligger bakom. Hon improviserar aldrig.
Nu har corona tvingats henne att ställa in uppträdanden, men förhoppningen är att kunna komma igång igen så smått under hösten. Bland annat finns ett första gig i Motala på agendan.
Att hennes dagböcker och dikter skulle väcka så mycket skratt på scenen hade hon aldrig anat. Eller att hon någonsin skulle blotta sitt hjärta, live. Samtidigt är det "det gamla jaget" som hittills serverat henne manus.
– Jag tackar min oerhört brådmogna tonåring.
Hur tänker du framåt i karriären, Globen nästa?
– Nej. Jag vill fortsätta att göra något gig i veckan, men jag vill också jobba kvar på Jönköpings kommun. Jag behöver verklighetsförankring för att hålla på med det här. Den riktiga världen hjälper mig att skapa nytt material.