Här är rapporten efter en halvtimmes test av SUP hos Beachcenter i Varamon:
Redan förra sommaren blev jag sugen på detta nya fenomen SUP. Ofta när man var i Varamon kunde de ses dra iväg mot horisonten och solnedgången, SUP-paddlarna.
Det såg ut som en sommarvariant av långfärdsskridsko, så skönt och avkopplande och häftigt.
Jag nöjde mig med att prova kajakpaddling den gången och det blev ett litet äventyr på egen hand. Från Varamons strand och till Pariserviken, och sedan tillbaka. Med rundande av blåsiga "Kap Horn", utanför torpedfabrikens hamn, både dit och hem.
Det var träningsvärk, ovana, men kajaken gav också mersmak.
Kajaken var jag inte orolig för att kunna hantera, men jag var inte helt säker på förhand på hur jag skulle hantera balansmomentet i SUP denna sommar.
Det kan sägas att det behövdes inte särskilt mycket instruktioner inför mitt test. Jag gick till Beachcenters restaurang och fick där tillgång till en omklädningshytt. Sedan kom jag ut startklar i badshorts och t-shirt.
Fred Axelsson, en av av Sveriges bästa juniorer i Konavindsurfing, tog hand om mig. Han visade brädan och paddeln och visade på land hur jag skulle paddla.
Varje paddeltag skulle inte gå längre bak än min egen kropp. Då kunde det bli baksug och jag skulle tappa fart. Fred Axelsson visade också vilket håll paddeln skulle hållas på.
Sedan visades bara hur jag skulle stå på brädan. Flytväst behövdes inte för testet, det är bara ett måste om barn ska stå upp-paddla.
Nåväl, jag tog bräda och paddel och gled ut från stranden. Ja, lite ostadigt och obekvämt var det. Men när jag kommit på att man kan paddla på båda sidor av brädan lyckades jag både styra åt båda håll och få fart framåt.
Enkelt det här, var känslan!
Jag passerade stora bryggan och gav mig bort på flaggorna och Skogsborg, förbi Sjövik.
Problemet var då att det var en stark utåtvind, en vind som blev allt starkare ju längre ut jag kom. Vinden blev till och med starkare än jag orkade paddla inåt land.
Lite panik fick jag, det ska erkännas, när jag blåst ut till de förankrade båtarna. Var jag på väg till Karlsborg nu?
Jag försökte åtgärda den felaktiga kursen med en helomvändning, men det skulle jag inte gjort. Jag tappade balansen och föll i på så djupt vatten att jag inte bottnade.
Brädan var dock bara ett par meter bort och jag fick tag på den och kunde kravla mig upp, ungefär som Tintin och Kapten Haddock på flygplanet i Krabban med guldklorna.
Trött och med hjärtat bultande vågade jag inte ställa mig upp, utan paddlade in knästående mot säkrare vatten.
Det var inne bland de badande som jag kunde ställa mig upp igen och försiktigt paddla bort mot bryggan, Beachcenter-restaurangen och stranden där allt började.
Då var jag lite säkrare i min vattengång, men inte stabil. Jag märkte att så fort jag slappnade av och försökte njuta av utsikten och se någon jag kände så höll jag på att mista balansen. Så fokuserad nedåt tog jag mig hem välbehållen.
Sammantaget kan sägas att det var ett test som gav mersmak. Men det krävs träning för att kunna glida mot solnedgången tror jag. Det var lite svårare än jag trott, även om jag i och för sig drabbades av ganska stark vind och helst ska sjön vara spegelblank när man gör stand up-paddleboard.
Så jag går gärna på vatten igen.