Plötsligt small det till i en fönsterruta. Jacob Lundström fick ett obehagligt uppvaknande när han halvsov i soffan på övervåningen vid 14.30-tiden förra fredagen.
– Jag hörde att det krossades en ruta och hundarna sprang ner och skällde massor. Jag tittade ut på baksidan och så hörde jag någon som gick där nere, säger han.
En eller flera inbrottstjuvar hade tagit sig in i villan på Brinken i Motala. Jacob, som var hemma från skolan på grund av sjukdom, sprang in i sitt rum och gömde sig men ändrade sig snabbt.
– Det läskigaste var när jag var inne i mitt rum, det kändes inte säkert att bara gömma sig. Så jag gick in på toan och låste om mig, ifall de skulle komma upp. Det kändes smartast.
Under tiden ringde Jacob efter hjälp. Timothy Lundström satt på jobbet när han fick samtalet från sin skärrade lillebror.
– Jacob säger att "Timmy, det är någon i huset. De har tagit sönder fönstret". Jag slängde mig i bilen och åkte upp till mina föräldrar. I bilen ringde jag polisen och de fick Jacobs telefonnummer, säger Timothy.
Någon minut senare var han på plats. På baksidan av huset såg han att fönstret till föräldrarnas sovrum var krossat och uppbrutet, men inga personer syntes till. Han beskriver hur hjärtat bultade, att han kände sig hög på adrenalin blandat med rädsla, ilska och hat. Dagen före hade hans sambo blivit bestulen i butiken som hon jobbar i. Känslorna stormade.
– Jag var på väg in i huset för att rädda min bror men då sade polisen via telefon att jag absolut inte fick gå in. Så jag fick stå och vakta baksidan. Efter ett tag kom en granne och då sade jag bara att ställ dig på framsidan och vakta där.
Under tiden hade polisen ringt upp Jacob på toaletten. Telefonsamtalet pågick i ungefär en kvart innan han fick veta att polis hade tagit sig in i huset. Kort därefter knackade det på toalettdörren.
– Jag hann inte tänka så mycket under tiden. När polisen ringde lyckades de lugna mig ganska mycket.
– Efteråt fick jag stanna på övervåningen och prata med en polis och berätta vad som hade hänt.
Gärningsmännen hade hunnit lämna platsen när polisen kom, det är oklart om de fick med sig någonting. Familjen tror att de var ute efter smycken, pengar och pass men sådant hade föräldrarna nyligen flyttat på och låst in.
Enligt mamma Annica Lundström, som är med vid intervjun, finns det omständigheter som tyder på att tjuvarna haft koll på familjen och rekat inför inbrottet. Hon åkte hemifrån vid 13-tiden och inga bilar stod på uppfarten.
– Jacob skulle ju egentligen inte ha varit hemma. Jag tror inte att de hade gått in då, säger hon.
Att okända rotat igenom ens tillhörigheter väcker obehag men känslan av otrygghet är värst.
– Tidigare har man varit orolig för vad som kan hända när barnen är ute. Att nu behöva oroa sig när de är hemma också känns nästan lite övermäktigt. Ska jag aldrig kunna känna att mina barn är trygga?
Jacob säger sig ha blivit mer säkerhetsmedveten efter inbrottet. Samtidigt tar han det hela med ro.
– Jag var räddast när det hände. Det är väldigt osannolikt att de kommer tillbaka till samma hus och gör samma sak.
Familjen passar på att berömma polisernas insats.
– De gjorde ett suveränt jobb med att lugna och stötta. Jag vill hylla polisen men även alla andra inblandade, från glasmästare till försäkringsbolag. Det visar att samhället verkligen fungerar när man behöver det, säger Timothy.