– Det bullrade så pass ett tag att fönstren skakade, säger ”Tinta”.
Det är nu bara cykelbanan kvar som ska anläggas parallellt mellan vägen och familjen Koskis tomtgräns.
– Hur den ska få plats vet vi inte, säger ”Tinta”.
Det har inte alla gånger varit lätt för Magnus och ”Tinta” Koski att bo så nära en byggarbetsplats med bland annat tung trafik.
Kristina har ibland varit riktigt irriterad medan Magnus är mer försiktig.
– Ett sådant här stort projekt måste ju höras och synas, säger han.
Båda anser dock att insynen kommer att bli värre än vad bullret har varit.
– Det blir mycket mera insyn nu mot vad vi är vana vid, säger ”Tinta”.
Och det har heller inte blivit många sovmorgnar för henne under den långa byggtiden.
– Nej, de har varit lätträknade.
Magnus jobbar dagtid, så honom har inte väg-bygget stört så mycket.
– Jag har åkt innan de har börjat på morgonen och kommit hem på kvällen när byggjobbarna slutat för dagen. Men ibland när jag suttit hemma och jobbat har jag förstås hört bygget och maskinerna.
Deras villa är det enda huset längs med riksväg 50-bygget genom Motala som inte har fått någon form av insyns- eller bullerskydd.
– Kanske kan kommunen plantera några höga träd eller någon häck, funderar ”Tinta”.
Nu går nya riksväg 50 mycket lägre än vad den gamla gjorde.
– Vägen har ju alltid funnits här och vi hörde den nog mer förut än vad vi gör nu, säger Magnus.
Det som ställer till problem för familjen är cirkulationsplatsen över riksvägen som är byggd flera meter högre än deras hus. Den ligger så högt att strålkastarna från bilarna som åker där slår rakt in på deras altan och in i köksfönstret och bländar rejält. Nu håller även en cykelbana på att anläggas som ska gå parallellt mellan familjens hus och vägen. Också den ligger mycket högre än deras tomt. Och det är inte många meter mellan tomten och vägen.
– Vi har varit kallade till tre-fyra möten med NCC och Motala kommun, så informationen har det inte varit något fel på. Däremot ser man ju inte nivåskillnaderna på kartorna, säger Magnus.
Det har även uppstått sprickor i husets väggar. Men vid en besiktning visade det sig att sprickorna gått tillbaka.
– Förra året var ju grundvattennivån den högsta på 60 till 70 år, kanske kan det ha berott på det och inte på vägbygget, säger Magnus.
Familjen Koski består också av de utflugna sönerna Andreas och Joakim. I 23 år har familjen bott i huset på Brommagatan. Och visst finns det en oro för att vägbygget kan sänka marknadsvärdet på deras hus.
Men trots att de bott granne med ett vägbygge under tre år så stortrivs de där de bor.
GUNNEL GÖRANSSON / MVT