Han har inte helt otippat kallats för Mr Östermalm. Henrik Elsehamn, projektledare på Motala kommun, ler brett när han efter en stunds betänketid väljer att avslöja smeknamnet. Men han kan leva med det, säger han.
2018 påbörjades planerna kring det stora Östermalmsgatan-projektet. Det fysiska arbetet inleddes i maj 2019, med att byta ut gamla ledningar för vatten och avlopp. Det tog fyra år. Därefter tog ombyggnationen av gatan ytterligare ett år. Lång tid, tycker de flesta, men under samtalet med Elsehamn blir det tydligt att det varit ett omfattande jobb som genomförts, där initiala planerna inte gick att fullfölja och det krävdes att man tänkte om.
– Det fanns en tanke först att samköra, att bygga VA och sedan återställa med det nya. Men man visste inte hur det nya skulle se ut och samtidigt kunde VA-arbetet inte vänta längre, för att ledningarna var så dåliga. Så här i efter hand var det bra. De stora avspärrningarna under den här tiden blev kortare. Under de här åren som gatan fick ligga och vänta på att bli fin igen hann marken även sätta sig, gatan var inte i något bra skick.
Henrik Elsehamn har tidigare uppgett att arbetet under mark bitvis varit tufft, som när man i augusti 2019 stängde av Östermalmsgatan för genomfart under flera veckor mellan Charlottenborgsvägen och Västra Esplanaden. Skälet var att ledningarna där låg så djupt och man var även tvungen att gräva brett, för att det inte skulle rasa igen.
"Det är ett ganska komplicerat jobb med ledningar från innan kriget", förklarade han då.
Fler överraskningar mötte byggarbetarna på plats under projektets gång.
– Vi stötte på en gammal kulvert från 1800-talet, mellan sporthallen och pizzerian. Raka stenblock som låg som en rektangel-öppning. Vi visste inte vad den hade använts till så vi tog in arkeologer.
Historien bakom kulverten kunde inte heller arkeologerna fastställa, enligt Elsehamn. Men de märkte ut platsen innan arbetet kunde fortsätta.
En annan utmaning under VA-arbetets gång var att de som skulle utföra grävarbetet inte visste vilken typ av kablar de skulle mötas av under mark, eftersom den dokumentation kommunen fick inte var fullständig.
– Vi tog fram allt underlag som fanns, men allt var inte utmärkt.
Det innebar att personalen hittade både fiber- och elkablar som de inte kände till skulle finnas där. Vilka som var strömförande gick inte att avgöra och vid varje ny "upptäckt" tvingades man därför ta ut sakkunnig personal, i många fall Vattenfalls underentreprenörer.
– De har andra kartor. De kunde också utesluta, eller mäta, och se om kablarna var strömsatta. Det här tog tid, samtidigt som man skulle försöka hålla igång vatten- och avloppsförsörjningen till alla som är anslutna, förklarar Henrik Elsehamn.
I maj 2024 berättade projektledaren även att det varit mycket jobb med fiber och belysningskablar, särskilt vid Charlottenborgsvägen.
"Det är väldigt mycket befintliga kablar och kanalisationer i den korsningen, så de har haft ett pussel att hitta någonstans att få ner sakerna".
Om Östermalmsgatan ska byggas om igen om 100 år, när inte vi finns längre, är allt dokumenterat nu?
– Vi har märkt ut allt vi stoppat ner.
En annan svår uppgift, som Elsehamn har färskt i minnet, är de gånger man tvingats stänga av vägen under de olika projektetapperna.
–Trafiken har hela tiden varit den stora utmaningen, när man stänger av helt och hållet och stan är utformad så att man inte kan köra på en parallell gata. Det finns inga gator i området som kan ta det trafikflödet, det var inget roligt.
Som MVT tidigare rapporterat har även vissa bilister nonchalerat de nödvändiga avstängningarna.
– Ja, under VA-arbetet hade vi stora hål i vägen och under gatuarbetet så var det si och så med att följa skyltningar och avspärrningar.
Blev du överraskad att det blev "si och så"?
– Det blev mer än vad trodde. Att de skulle strunta i det helt och hållet och att de försökte smita emellan. Till slut kunde vi inte ha det delvis öppet.
Henrik Elsehamn poängterar att det var på grund av säkerhetsskäl för personalen som beslutet togs att stänga vägen helt under perioder, för att de skulle kunna utföra sitt arbete.
Runt årsskiftet blev Östermalmsgatan klar, cirka två veckor efter tidsplanen. Vägen har inte bara blivit smalare och fått nya utformningar vid busshållplatserna. Nu finns även nya gång- och cykelbanor, en ny infart vid sporthallen, och det som kanske utmärker sträckan främst, är alla nya planteringar på båda sidor om vägen.
Henrik Elsehamn är själv nöjd med slutresultatet och säger att både allmänheten, politiker och tjänstemän kommenterat att "det är fint".
Hur menar de då?
– Att det har kommit in träd och buskar uppskattas och man upplever att det har blivit ett lugnare tempo på gatan. Det är ju huvudorsaken till att vi gjorde om det, så det är ju kul.
Har ni fått in synpunkter där allmänheten tycker att något är mindre bra?
– Nej, jag har inte fått det. Men det är en stor omställning och det är klart att många påverkas och det finns säkert blandade åsikter.
Den klubbade budgeten för gatuombyggnaden var 25 miljoner kronor, pengar från Trafikverket. I dagsläget vill inte Henrik Elsehamn säga om Motala kommun hållit sig inom den ramen, trots att han vet svaret.
– Efter varje projekt har vi en slutrapport där vi tar upp tid, pengar och kvalitet och om det gått som vi beräknat, bättre eller sämre. Det ska rapporteras internt först.
Först i maj räknar han med att kunna offentliggöra siffran.
Men känns det som att det blir en stor överraskning?
– Nej, det är ett så stort projekt så vi har varit tvungna att ha järnkoll på allting.
Inom kort ska återstående skyltar sättas upp i området. Vissa ska även flyttas något för att de sitter lite fel, enligt Elsehamn. Det är sådant som har upptäckts i samband med att man har gått över sträckan.
Under våren utförs sedan det sista planteringsarbetet på sträckan mellan Kvarnstensgatan och polishuset, östra sidan.
Kan du känna en stolthet när du passerar Östermalmsgatan i dag?
– Ja, och det är det som är så roligt med jobbet är att jag får vara med och påverka hur staden ser ut genom att vara med och genomföra.
Stoltheten har också visat sig när han tidigt i projektet kunnat peka ut olika små förändringar för sina barn: "kolla på den här fina refugen vid övergångsstället, den har pappa gjort".
– De var inte imponerade, säger Henrik Elsehamn och skrattar.