En sprallig ängel som sprider glädje och energi. Så känns det att vara i närheten av Gudrun. Hon älskar att arbeta med barn och ungdomar och pratar om dem som om de vore "hennes egna".
Efter att ha berättat om Motala, som behöver mer kultur för ungdomar, går hon raskt över till breakdance-killarna. Grabbar som hon hjälpte in i kulturens värld genom att fixa fram en lokal.
Det hon brinner för framhäver hon med sådan inlevelse att det känns som om temperaturen stiger i rummet. Och när hon pratar är det inte längre Gudrun som sitter framför. Nej, ena stunden är det den fjorton åriga breakdansaren som talar svenska med brytning. Andra stunden en blyg tonårsflicka.
Hon berättar om den musikteater hon har för flickor i åldrarna 7-13. Ett intresse som hjälper de unga flickorna att få självförtroende och styrka.
-- När flickor som innan varit rädda och osäkra står på scenen och strålar, då är det fantastiskt att jobba med teatern. Det här är ju en belöning av bästa format.
Gudrun avskyr evenemang som "Sikta mot stjärnorna". Hon tycker att det är viktigt att barn får vara barn.
-- Små flickor som ska klä ut sig till unga kvinnor, det är skrämmande.
Gudrun har varit ledare för olika kulturprojekt i många år. Förra året var hon en av dem som startade "Kulturslussen", för att slussa in ungdomar och få dem intresserade av kultur.
-- Gamla och unga måste mötas, från små pytteunga till jag, en gammal käring. Vi vill ha nytt klös i stan, utveckla kulturlivet och förändra livet.
Gudrun gestikulerar vilt med armarna när hon pratar. Kvinnan som från början växte upp i Jämtland. Hennes far var norsk backhoppare. Modern beskriver hon som en dynamisk, stark, rolig och kulturintresserad person.
Hon berättar tok-roliga historier om sin mor och konstaterar att det inte är så underligt att hon "blivit lite tokig själv".
-- Min mor hade glimten i ögat. Hon kunde läsa alla dikternas dikter utantill som rinnande vatten. När jag var fem läste jag själv dikter utantill och sjöng visor med farmor i Norge. Sången blev mitt öde, det var oundvikligt.
Tillsammans med några andra startade Gudrun Sveriges yngsta popband i början av 60-talet, "The Alligators".
I tonåren sjöng hon med andra orkestrar.
Redan i åttan turnerade hon på loven och efter nian följde hon med på turné.
Gudrun flyttade till Motala 1967 för att börja turnera med bandet "High Tones". Så småningom började hon i "Swede six".
I femton år har hon turnerat runt om i Europa.
I dag ägnar hon sig åt jazz och visor tillsammans med sin man Tadeusz Wojcik, som är polsk jazzmusiker.
Att Gudrun haft svårt för att prata inför folk kan man inte tro när man träffar henne.
-- Min stora skräck för några år sedan var att prata offentligt. Men när jag läste upp betygen på Komvux innan jag började på högskolan övervann jag rädslan. Det var min revansch i livet, jag fick nästan högsta betyg i allt.
I slutet på 80-talet utbildade hon sig till socialarbetare i Örebro. En erfarenhet som hon tycker sig ha nytta av i dag när hon arbetar med människor.
-- Många unga har det jobbigt i dag. Det är svårt för människor att vara hoppfulla och ha framtidstro.