1919. Sverige avskaffar sin sista kristidsransonering, brödransoneringen. Karl Gerhard spelar sin första revy, läskedrycken Pommac lanseras. Och Motala Båtvarv ser dagens ljus.

Hängivne seglaren Ivar William övergav byggbranschen för att istället börja tillverka träbåtar i en lokal i Hyddmarken. Efter en lite trevande start lossade det rejält i mitten av 30-talet.

Ryktet om Motala Båtvarvs fina arbeten hade spridit sig utomlands och man fick bland annat exportera ett flertal skärgårdskryssare till USA. Nästa höjdpunkt kom strax efter andra världskriget då den så kallade folkbåten blev ordentligt populär. Motala Båtvarvs folkbåtar blev snabbt kända för att tillhöra de allra mest välbyggda och välseglande. Än idag syns ofta annonser där köpare söker Williams-byggda folkbåtar.

Artikelbild

| Här föddes Motala Båtvarv 1919. Den nya anläggningen anas bortom Motalabron.

Nu har det gått 100 år sedan starten och företaget tillhör fortfarande familjen William. Ivar lämnade det vidare till sina söner Carl-Ivar och Dag. Dag avled 2014, men 99-årige Carl-Ivar fanns med i verksamheten till för något år sedan. Han äger det ihop med Dags söner Hasse, Sven och Janne som tillsammans driver Motala Båtvarv.

– Det är vi väldigt stolta över. Det finns många företag som är 100 år eller äldre, men få som aldrig bytt ägare, säger Janne William som sitter som vd.

Han ingår alltså i den tredje generationen William i företaget. Det finns en fjärde också då Jannes son Hampus och Hasses son Anders är anställda. Dessutom jobbar Svens son Elias där på loven mellan sina studier. Inte så konstigt att Motala Båtvarv oftast får heta Williams båtvarv i folkmun.

I början av 60-talet började verksamheten kräva större ytor. Jobben var många och andra båttyper efterfrågades, plastbåtar blev alltmer populära. 1964 övergavs lokalen i Hyddmarken för ett nybygge vid Stenavadet på andra sidan Motalaviken och där håller man fortfarande till.

Artikelbild

| Ivar William och hustrun Gertrud.

– Fast vi har aldrig plastat här. Skroven köptes in och så gjorde vi allt annat, som inredningar i trä. Träet är vår vagga och vårt arv, säger Janne William.

Det sista båtbygget skedde år 2000. Numera koncentrerar man sig på att sälja båtar, motorer och tillbehör, serva och laga motorer, vinterförvaring med mera.

Artikelbild

| Båten med blå bård, en Eloge 38 är den sista som byggdes vid varvet.

– Allt som har med branschen att göra, säger Janne William.

Vad är det roligaste med jobbet?

– Att hitta rätt produkt som passar just den kunden. Båtlivet ska ju ge guldkant, inte innebära strul. Det ger arbetstillfredsställelse att engagera sig i det.

Och det tråkigaste?

– Inbrott, vi hade hade ett nyligen. Och de få gånger man misslyckas så att kunder drabbas. Då får man försöka rätta till misstaget, det är sällan kunderna är missnöjda i slutändan.

Vilka för- och nackdelar finns det med att arbeta tillsammans med sina bröder?

– Det har varit svårt att ta beslut om inte alla varit överens. Men vi har ändrat på det nu så att vi röstar om större frågor, även om det inte får bli för stelbent. Fördelen är att man känner varandra så väl och vet hur de andra tänker.

Vad har ni för framtidsplaner?

– Det finns många idéer. En av dem är att utvidga vårt område in emot stan med en gästhamn. Kanske vill någon driva ett hotell i anslutning till den, funderar Janne William.

Ni säger att ni säljer båtliv. Hur mycket sådan hinner ni med sådant själva?

– För lite. Men jag försöker komma ut på Vättern och Boren så ofta det finns möjlighet.