Vi går in i en oerhört intensiv period. Studentbal i Motala i dag, Vadstenamässan på slottet. Och cirka 50 evenemang till. Jag överdriver, förstås, men det är några jobbiga helger för oss som ska bevaka det som händer. Jobbiga eftersom det är omöjligt att täcka in långt från allt som händer. Det är raka motsatsen till hur det är under början av året då det kan vara svårt att ens hitta något för vår helgreporter att bevaka. Så, om du är arrangör och vill ha uppmärksamhet för ditt evenemang, sikta in dig på januari och februari.

Ja, jag skojar igen, men när man sitter som vi gör och följer kalendarierna, så ser man hur mycket det rör sig från mitten av april och några månader därefter. Då kan inte ens alla de personer som slentrianmässigt konstaterar att "Det händer aldrig något i stan" klaga, vare sig det gäller Motala och Vadstena.

Sommaren ser också ut att bli spännande. Vi har de tunga konserterna på slottet i Vadstena, med Laleh och Ulf Lundell. Sedan blir det väldigt intressant att se hur den återuppväckta Vätternfestivalen i Motala kommer att tas emot. Det känns som arrangörerna hamnat på en bra nivå, med Plura som största dragplåstret, nostalgi med Snowstorm, punkrock med Mimikry och lokalt med Cheap Winos. Om det går bra så kanske festivalen kan växa år för år. Det hänger förmodligen på en sak. Vädret. Det känns dock avlägset att vi ska få se de startfält som festivalerna hade förr, med många stora affischnamn och dyra artister.

Själv beundrar jag alla de arrangörer som vågar satsa på utomhusevenemang i Sverige. Det måste finnas ett visst mått av galenskap, om ni förstår vad jag menar, ja förmodligen smått ångestladdat att spana in väderprognoserna när det börjar närma sig.

Om du har stora artister, som de nämnda konserterna på Vadstena slott, så är det kanske inte samma bekymmer, men just festivaler är rena vågspelet. Där kan sol eller regn vara skillnaden mellan succé och fiasko på ett helt annat sätt.

Shakespeare på Gräsgården i Vadstena verkar ha tröttnat på väderångsten. De har, som vi skrivit om, bestämt sig för att lämna den fantastiska miljön intill klosterkyrkan för att slå sig ner i en gammal fabrikslokal söder om staden. Det kan nog krävas en del kreativitet för att locka ut publiken till de nya lokalerna, men samtidigt är det lite häftigt att pjäser som skrevs av en brittisk dramatiker för sisådär 400 år sedan ska spelas i en före detta hundfoderfabrik på Östgötaslätten.

Jag vill inte ha samma värmebölja som i fjol, men önskar verkligen att dessa människor som vågar satsa för att vi andra ska få ha det extra trevligt har tur med vädrets makter.

Trevlig helg!