IRISH Softcoated WHEATEN terrier
Hej på er. Jag heter Nanna och är fyra månader gammal. Som ni ser på bilderna så är jag en hund och nu ska jag berätta för alla mina hundkompisar hur det går till på en valpkurs.
För det var nämligen det som husse drog med mig på i onsdags kväll.
Eftersom jag inte alltid förstår vad han säger så visste jag inte riktigt vad som var på gång den här dagen.
Men att allt inte var som vanligt förstod jag eftersom han helt plötsligt väckte mig när jag sov som skönast och dessutom tog bort maten när jag skulle äta på kvällen.
Sen tog han på mig halsbandet och kopplet och tog med mig ut till den stora svarta bilen. Och den bilen gillar jag inte riktigt. De har i och för sig ordnat så att jag får hela platsen där bak för mig själv, men den där buren tycker jag är lite otäck.
Stopp! Jag vill inte!
Jag försökte så gott det gick att få husse att förstå att jag inte ville följa med, men det var ganska lönlöst. Han är mycket starkare än jag och när han lyfte upp mig var det kört.
Det var bara att sätta sig på plats och se glad ut.
Men jag har ett annat knep som brukar funka ibland. Det är att jag gnäller som tusan när vi åker bil. Då brukar de stanna.
Men inte den här gången.
Husse hade tydligen bestämt sig, så jag gav upp.
När han äntligen stannade och öppnade dörren hörde jag hur en massa andra hundar ylade, gnällde och skällde.
Eftersom jag inte är så gammal ännu tycker jag det är lite otäckt. Jag har ju inte träffat så många av min sort och har bestämt mig för att gå försiktigt fram.
När vi gick förbi en stor bil höll jag faktiskt på att bajsa på mig. Där satt en ruskigt stor hund som skällde så mycket han orkade när lilla jag skulle gå förbi.
Puh, vilken tur att han satt innanför burdörrar. När jag förstod att han var fast gav jag faktiskt igen. Jag sa:
Haha, jag får vara ute, det får inte du!
Det kändes skönt.
När vi kom fram till ett stort hus fanns där massor med andra hundar.
Kolla där, en brun! Vad smal den var. Och en prickig, den såg kul ut.
Och kolla in den där, husse! En svart-vit med stora öron som stod rakt upp. Den var till och med mindre än jag.
Den vill jag leka med. Häråt, husse. Följ med mig, jag vill hälsa på den!
Men hur jag än drog i kopplet så fick jag inte. Jag försökte med alla knep och var ett tag på väg ur halsbandet, men inget hjälpte. Jag tror att husse sa att man inte fick leka med andra hundar på det här stället.
Då undrar jag bara en sak: Vad var då vitsen med att åka hit?
Sen kom det några tanter och pratade med alla hussar och mattar. Jag förstod inte ett smack men plötsligt skulle vi börja gå på ett långt led ner i skogen.
Jag hamnade mellan två riktigt stora hundar, en helsvart och en som hade lite vitt på sig bland allt det svarta. Och den som gick bakom mig skulle hela tiden lukta mig i baken. Jag undrar varför vi hundar gör så egentligen, jag kommer på mig själv ibland med att göra samma sak, men tycker mest att det är ganska irriterande.
Men eftersom han var så stor vågade jag inte säga ifrån på skarpen, jag försökte fly mellan husses ben i stället. Det gick sådär.
När vi gått färdigt hade jag inte hunnit pinka en enda gång. Vem vet vad som hänt om jag stannat.
Nu skulle vi stå i en stor ring runt två tanter som började prata igen. När inte husse såg det försökte jag smita iväg och hälsa på en lagom stor hund som stod bredvid.
Nu!
Nähä, det gick inte nu heller.
Plötsligt började en av hundarna och hans matte gå förbi alla oss andra. Vad kul, nu kanske man får leka lite!
Men icke. Hela tiden hojtade matten och viftade med godis framför nosen på den stackars hunden utan att han fick den.
När jag skulle göra samma sak gav jag mig tusan på att jag skulle få hälsa på någon av de andra. Om jag snurrar åt det ena hållet och sen åt det andra kanske jag kommer loss...
Lönlöst. Men till slut fick jag mitt godis i alla fall. Alltid något.
Så där här höll vi på ett tag. När vi äntligen var klara skulle vi gå in i det stora huset, för tanterna skulle prata igen. Som om de inte gjort det tillräckligt...
Nåväl, det var i alla fall ganska skönt att sitta i husses knä och titta på de andra. Jag blev faktiskt trött av att vara ute så där länge. Jag gjorde ett och annat försök att komma loss för att leka, men det var ingen idé.
I stället lade jag mig ner och somnade när vi var tillbaka i bilen igen. Efter en stund väckte husse mig och när jag kom in fick jag käk och en glassbåt till efterrätt.
Sen gick jag ner till deras stora säng för då ville jag bara -- gäsp -- sova. Jag tror att husse sa att vi skulle tillbaka till samma ställe igen på söndag. Men då skulle min lillmatte Alva hålla i kopplet.
När jag tänker tillbaka var det trots allt väldigt kul. Nästa gång kanske vi får leka också.
Gonatt.