När man bor på landet blir det lätt mycket skjutsande på ungar. Det ska erkännas att det inte behövdes någon särskild övertalningskampanj när sonen för några år sedan föreslog ett mopedinköp.
Klart att grabben skulle ha en moppe. En Puch Dakota var väl kult till lagom pris. Tyckte vi. Men han suktade efter ett märke vars närmsta återförsäljare fanns söder om Gränna. Vi kom fram till att det var en investering som möjligtvis kunde betala sig i ett antal färre skjutsar. Mopeden hämtades med släpkärra eftersom det tycktes lite väl mastigt med en premiärtur på nio mil.
Friden lägrade sig och varade i två veckor innan mopeden stals. Den återfanns efter en tid i slaktat tillstånd och så blev det en ny vända med släpkärran till återförsäljaren för reparation. Nästan en hel sommar och femtioelva skjutsar senare kunde den hämtas. Det kändes som den där mopeden åkte mer släpkärra än den rullade för egen maskin. Den såldes av diverse anledningar och gossen är numera delvis cykelburen.
Men nu står vi där med nya mopedbekymmer. Vi har länge sett fram emot att slippa transportera hushållets trumspelande tonårsdam till musikskola och rockbandsövningar. Alltså begåvades hon med en EU-moped, inköpt på närmsta möjliga ställe. Tonåringen var sent ute med att ta det obligatoriska och sanslöst dyra (1 950 kronor ) förarbeviset. Det rann en vecka över den magiska 15-årsdagen innan hon skrev upp och ytterligare några dagar innan hon kom ihåg att betala avgiften till Vägverket för att få körkortet tryckt.
Där stod alltså mopeden på gården, föraren färdigutbildad men utan själva kortet som skulle bemyndiga henne att framföra fordonet. Lagens väktare uppmanas blunda nu. För härmed erkänns att vi tillät ton-åringen att puttra runt på skapelsen. Det straffade sig bums. EU-moppen jäklades så mycket den förmådde, stannade, vägrade starta, gick igen, stannade ...
Efter två hämtningar med släpkärra blev det transport till återförsäljaren. En tändspole byttes och samma dag som mopeden hämtades, fick också damen sitt förarbevis.
Det vore en överdrift att påstå att det blev lugnt. En vurpa samma kväll och nu är fordonet på verkstad igen. Barnet skrapades tack och lov bara lätt. Men är det underligt om jag undrar om det alls är meningen att vår familj ska ha någon moped?