För att kunna fortsätta och konkurrera på den världsomspännande bilmarknaden måste de olika biltillverkarna kunna övertyga oss bilköpare om att deras bilar har goda egenskaper, är bra bilar som gör dem värda att köpa. Ända fram till de senaste decennierna har deras huvudargument varit prestanda såsom acceleration och hastighet samt värderingar som skönhet och prestige. Men vi bilköpare har mognat och värderar nu säkerhet, driftekonomi och miljöegenskaper allt högre.
Därför sätter man numera betyg på nya bilars säkerhet. En betygsskala som blivit normgivande är den som genomförs efter opartiska testningar med stöd av EU samt konsumentorganisationerna i Europa och flera statliga myndigheter, bl a det svenska Vägverket. Denna betygskala kallas EuroNCAP och där får bilarna en till fem stjärnor i säkerhet, där fem stjärnor ger högsta säkerhet. EuroNCAP står för European New Car Assessment Programme. Dessa betyg (stjärnor) hittar du som regel i bilannonserna och i de tester som genomförs av olika tidningar.
Det är utmärkt att dessa säkerhetsbetyg finns. Men de har flera begränsningar, som man bör känna till då man ser dessa stjärnor. För det första gäller säkerhetstesterna endast krocksäkerhet, fram till för något år sedan endast krocksäkerhet för dem som sitter inne i bilen. Nu har man även tagit med hur allvarlig en kollision är för en fotgängare som träffas av bilen. Krockegenskaper brukar vi kalla passiv säkerhet. Aktiv säkerhet som rör t ex bromsar, styrning, belysning, väghållning betygsätts inte.
För det andra bygger betygen på resultaten vid kollisioner på standardiserade krockbanor där man så långt möjligt försökt efterlikna verkliga kollisioner, vilket ofta leder till förenklingar och begränsningar. För det tredje har man tvingats dela in bilarna i olika grupper beroende på storleken (vikten). Varje testad bilmodell krockas med sig själv, vilket ju sällan sker i verkligheten. Det betyder att en stor bil som bara fått tre stjärnor mycket väl i vissa situationer kan vara säkrare än en liten bil som fått fem stjärnor.
Nu skall man även försöka betygsätta den aktiva säkerheten hos bilarna. Det är ambitiöst och riktigt men mycket svårare att göra på ett rättvisande sätt, bland annat av den anledningen att även förarna och deras beteende då kommer med i bilden. Krockegenskaper är ju oberoende av förarnas beteende. Men det är inte till exempel väghållning. Alltför många förare kör fortare ju bättre vägegenskaper en bil har. Vi får se hur man skall klara detta.