Har du en brun tjänstebil är det kört. Du får inte sälja ett skosnöre, enligt en undersökning som Mercedes-Benz gjort. Är tjänstebilen däremot silverfärgad är det inga problem att få kundens namnteckning på kontraktet.
Ja, det är tydligen inte bara utseende och kläder som avgör om det blir en bra affär eller inte, när säljaren knackar på dörren och vill sälja duschkräm och dammsugare eller vad det nu kan vara. Valet av bilmärke och modell påverkar affärerna minst lika mycket som försäljarens uppträdande, får vi veta.
Hur många kunder tar sig tid att kontrollera vilken färg som försäljaren har på sin bil? Eller om det är en Merca, Volvo eller Toyota som står parkerad på gatan? De flesta har säkert jämt göra med att bli av med försäljaren och kunna stänga dörren så snabbt det bara går.
Eller finns det kunder som har ett sådant intresse för bilar att säljarens silverglänsande lyxbil påverkar köplusten och gör att man kan inhandla nästan vad som helst?
Naturligtvis inte. Eller?
Det man kan utläsa mellan raderna i undersökningen är att en fin bil med rätt färg ger ett tryggt och pålitligt intryck. Mer än två tredjedelar av tjänstebilsförarna tror att valet av bilmärke och modell påverkar affärerna, en uppfattning som dock är mer utbredd bland män än bland kvinnor. Med tanke på att män är mer intresserade av bilar än kvinnor kan det möjligtvis ligga något i det påståendet.
Men jag betvivlar att färgen på bilen ska ha någon avgörande effekt på folks köpbeteende. Lusten att handla styrs av andra betingelser, som födelsedagar och Tomtens nära ankomst. Naturligtvis är brunt inte så där jättesnygg färg på en bil, det kan jag hålla med om. Vitt är också ute. Gul går väl an, medan svart och blått är helt okey.
För några månader skrev jag att årets modefärg på nya bilar är silver, med stänk av gråtoner. De flesta som handlar nya bilar i dag vill tydligen ha den färgen. Åtminstone i de här sammanhangen säljer silver bäst. Så varför kan det inte fungera i affärer.