Säg ordet långfärd och somliga stönar av hemska minnen där barnen i baksätet antingen slagit ihjäl varandra, kissat på sig eller kräkts upp den just konsumerade färdkosten mitt i en bilkö på något fullständigt omöjligt ställe.
Det gäller att roa de små liven på allehanda sätt, det har jag lärt mig med åren. Vartefter telningarna där bak vuxit till sig har det visat sig att långfärderna i bil blivit ovärderliga tillfällen för prat, trams och umgänge. Hur många gånger får man chansen att i lugn och ro umgås med sin familj samlad på typ tre kvadratmeter i kanske tre timmar på raken?
Med två svårartat sura tonåringar kan det bli en mardröm. Men de låter sig fortfarande luras till skratt med allehanda fåniga verbala övningar och tävlingar. Att räkna Porsche-bilar får ofelbart igång sonen som ges extrapoäng när han också kan stila med modell och årgång på vidunder som seglar förbi blixtsnabbt. Han vinner alltid, eftersom vi övriga har noll koll ...
Europeiska städer som börjar på F är en mer jämställd match. Men när vi kommer in på rockband tillkomna senare än 1985 är det kört för de ålderstigna där fram. Tonårspacket segrar. Varianten "fem spänn till den som ser en ko först" kan varieras i det oändliga och begränsas bara av reskassan.
En koll i bekantskapskretsen blottar de mest konstiga sysslor under långfärd. En brukar vara fullt upptagen med att bilda ord av registreringsskyltar och hinner inte roa familjen. Andra räknar flaggstänger. Någon idkar allsångsövningar där avkommorna får lära sig gamla hederliga Gullan Bornemark-hits. En pappa har skapat tradition i att alltid skriva egna låtar om familjen som alltid framförs på vägen till semesterhuset på Öland - och sedan aldrig någonsin mer.
En präktigt seriös familj brukar göra sina resor till en enda lång speakers corner där allt från vuxna till småttingar ska klämma fram åsikter om ditten och datten.
Det kanske inte manar till några större gapflabb, men huvudsaken är att hjärnan och samtalen hålls vid liv.
Att installera dvd-spelare och ordna bio på en LCD-skärm för baksätesfolket är inget annat än fusk. Och ganska meningslöst.
Ägnar ungarna inte tillräckligt med tid på att hålögt glo in i en dataskärm eller en tv-ruta all övrig tid?