Inför varje vinter tänker jag på alla bilar som kommer att rosta sönder av vägsalt och dålig bilvård. Saltet på vägarna är den stora boven, och skadar inte bara bilarna med rost i tröskellådor och skärmar utan också vägmiljön.
Det är fruktansvärt mycket pengar, flera miljarder kronor, som hushållen förlorar varje år för att Vägverket ska hålla vintervägarna i bra skick. Och det är inte lite mängder som vräks ut på vägnätet. 300 000 ton! Ändå har förbrukningen minskat med ny teknik, som befuktat vägsalt etc.
Många bilägare tycker att vi ska sluta salta och i stället ploga och sanda, som förr i tiden. Och försök har faktiskt gjorts. På riksväg 34 från Skeda udde till länsgränsen pågick ett försök med osaltad väg i början av 80-talet. Men lastbilsförare, som hade svårigheter i de branta backarna, protesterade och projektet lades ner efter två vintrar.
På Gotland gick det mycket bättre. Där har bilisterna sluppit vägsaltet sedan början av 90-talet, då ett försök med minisalt avslutades. Och olyckorna har inte ökat, tvärtom, visade en VTI-rapport.
Varför kan gotlänningar köra osaltat och inte vi östgötar? Jag tycker att vi är värda ett nytt försök. Väg- saltet skadar nämligen bilarna dubbelt upp. Först på vägen, och sedan när du ska tvätta bilen i automat. En larmrapport nyligen om höga salthalter i automattvättarna har säkert fått en del bilägare att fundera. Många av de moderna automattvättarna saknar reningssystem som tar bort saltet i vatten som ska återanvändas. Det salthaltiga vattnet kan sedan tränga in på ställen med dåligt rostskydd. Så räkna med köer i gör-det-själv-anläggningar med saltfritt vatten, i vinter.
Rost handlar inte bara om vägsalt och ägare som missköter bilvården. Biltillverkarna har här ett stort ansvar. I många fall har industrin slarvat med det temporära rostskyddet, och helt förlitat sig på galvaniserad plåt och aluminium. Det finns bilar som är tre-fyra år gamla med begynnande rostskador, och rostskyddsgarantin - ja, den gäller för det mesta bara vid genomrostning.