Jag är skitsnygg i cykelhjälm. Det är ungefär lika sant som att jag har råd att köpa en Porsche Cayenne.
Livet är fullt av livslögner och en del är riktigt smärtsamma att konfronteras med. Som när man klockan åtta en lördagsmorgon - en timma innan starten i ett motionslopp på cykel - stirrar på sig själv i spegeln och inser att cykelhjälm knappast främjar ens yttre.
Men är det hjälmtvång så är det. Väl på plats vid startlinjen till Mjölbys årliga Mjölnarrundan var det bara att skadeglatt konstatera faktum: ytterst få människor klär i cykelhjälm. Eller snarare: de flesta ser oerhört fåniga ut.
Fascinerande nog var det ingen som pekade finger eller ens flabbade ogenerat åt andra. Var och en hade fullt upp med sitt eget lidande och kliande. När loppet väl var avklarat åkte hjälmarna av och där stod 200 personer i svettiga pangfrillor. Men inga elaka kommentarer fälldes.
Slutsats: med en lag om obligatorisk hjälm vid framförande av cykel skulle alla övervinna sin fåfänga och snällt rätta sig i ledet.
För övrigt är det nyttigt att ibland konvertera från livet bakom ratten till livet bakom styret. Jag har blivit en betydligt cykel-snällare bilist och tar duktigt ut avstånd, försöker förutse situationer.
Som cyklist blir man urförbannad på tokstollar till bilister som antingen inte ens ser att folk cyklar på vägen, alternativt skiter i det.
Hur många gånger har inte fartdårar slickat förbi med bara några centimeter till godo där jag trampat fram. I mordiska ögonblick önskar jag mig en näve knytnävsstora stenar i cykelkorgen att drämma in i bakrutan på en och annan bil. Bara som tack för visad "hänsyn".
Det ska å andra sidan erkännas att jag som bilist emellanåt får spelet och skulle vilja köra över cyklister som tycks tro att de är ensamma i trafiken. Man får ha ögon i nacken i rondeller, vid övergångsställen och infarter för att inte få någon på motorhuven. Den dagen det händer är det en fördel om cyklisten har hjälm...
Och jag har hjärna nog att inse att jag själv borde ha hjälm den dag jag och min cykel vurpar eller går i närkamp med ett motorfordon. Vid närmare eftertanke tar jag på mig krukan - utan lagtvång.