-- Jag har alltid haft en svensk bil, även när jag jobbade inom tullen och polisen. Då var det mest Volvo som gällde, eftersom vinkeln på dörröppningen i baksätet var bredare än på Saaben. Vitsen var den att det var lättare att slänga in ett fyllo i baksätet på polisbilen än i någon annan bil, säger han.
Men Björn Eriksson understryker att det inte är den egenskapen som är viktig när han kör Volvo i dag.
-- Jag använder bilen som ett arbetsredskap, och då är det viktigt att den är rymlig och bekväm, även i baksätet. När jag inte kör själv jobbar jag ofta i baksätet, pratar i telefon eller har sällskap av någon prominent person. Och då måste man åka komfortabelt.
Björn Eriksson har tidigare haft Saab som tjänstebil, men eftersom Linköping inte längre är förknippat med Saab Automobile anser han att bilbytet till Volvo inte är en fråga om att svika "Saabstaden".
-- Jag tycker att Saab gör fina bilar. Det är en bra vinterbil, och rolig att köra. Men Saab i Linköping har inget med biltillverkning att göra. Ett privatflygplan av märket Saab skulle jag dock inte tacka nej till, skrattar han.
För Björn Eriksson är bilen viktig. När han besöker kommunerna i länet är det alltid bil som gäller. Och fyra av fem gånger tar han bilen till exempelvis Stockholm. Och han kör gärna själv, och låter chauffören vila.
-- Det är roligt att köra bil, det är ett sätt att leva, att kommunicera och röra sig. När jag var ung använde jag bilen till att ragga tjejer, men den tiden är för länge sedan förbi.
Volvon hyllar han inte minst för de extrafinesser som erbjuds. Infällbara sidobackspeg-lar (bra vid trånga utrymmen), farthållare (för att hålla rätt hastighet så man inte får böter) och navigeringsutrustningen (hitta rätt gatuadress direkt).
-- Jag har lärt mig att hitta i östgötabygden. Navigeringen gör mest nytta i stadstrafik, när man ska åka till en främmande gatuadress. Men systemet är inte alltid att lita på. När jag exempelvis kör på Hamngatan och vill hem så säger en röst att jag ska göra en u-sväng. Och det går ju inte.