Sedan jag skrev den förra krönikan har mörkret djupnat ytterligare och vi ser och syns ännu sämre. Jag lovade då att jag skulle försöka ge tips om hur vi kan minska sikt- och synbarhetsproblemen i mörkertrafiken. Det är inte lätt men detta är mina förslag för olika trafikantgrupper. En mörkklädd fotgängare på obelyst väg syns normalt inte förrän en bilförare som kör på halvljus är så nära som 40 till 60 meter. Med så dålig synbarhet lever fotgängaren ett mycket farligt liv. En bilförare som inte är mycket skärpt och har syn och strålkastare i bästa skick klarar ofta inte att undvika kollision i de hastigheter som är normala på landsväg. Men fotgängarna är faktiskt den grupp som har lättast att lösa sina synbarhetsproblem. Gunnar Gabrielsson var inne på detta för någon vecka sedan -- en bra reflex löser nästan helt problemet. Siktsträckan ökar med omkring fyra gånger, från osäker till nästan helt säker. Problemet är att få fotgängarna att bära reflexer. Det många glömmer är att reflexer har god effekt även i tätort, till exempel när man skall korsa gatan!
Cyklisterna har det både lättare och svårare. Lättare i den meningen att cyklar som standard är utrustade med reflexer både framåt, bakåt och åt sidorna. Cyklisten behöver inte själv göra något för att vara synlig. Men svårare i den meningen att en cyklist inte bara behöver vara synlig för bilister, han måste även kunna se vägen, gropar, fotgängare och andra cyklister tillräckligt bra, han måste ha belysning. En baklykta syns alltid bättre än en reflex och en framlykta krävs för att se andra (till exempel deras reflexer). Kvalitet och prestanda på cykel-belysningar har förbättrats avsevärt under senare år. Personligen föredrar jag strömsnåla och driftsäkra fasta baklyktor av diodtyp och uppladdningsbara lös-tagbara strålkastare med halogenlampa.
Bilisterna har betydligt svårare att lösa sina siktproblem i mörkertrafiken, särskilt vid körning på halvljus. Sikten på helljus är även för mörka hinder normalt väl över 150 meter och kan göras både längre och bredare med hjälp av extrastrålkastare. Men halvljuset ger, som jag nämnde ovan, alltför korta siktsträckor. Och halvljuset är så hårt reglerat att bilisten själv inte kan göra mycket för att förbättra det. Men som tidningen Vi Bilägare visat i sina senare nummer är skillnaderna mellan bilars halvljus betydande. Det bilägare kan göra för att förbättra sin sikt är att se till att synen är rätt korrigerad, att man har en bil med bra halvljus och att hålla belysningen i trim och vindrutan ren. Det fordonsförare dessutom alltid kan göra för att höja säkerheten i mörker är att sänka hastigheten.
Den värsta situationen har motorcyklisterna. De behöver ännu bättre sikt än bilisterna eftersom de är känsligare för små hinder. Men de har i verkligheten betydligt sämre strålkastarprestanda och mörkersikt än bilisterna.