Nedralids stugförening anordnar Midsommarfirande vid Vätterns strand. Platsen är skönt anspråkslös. Två små målburar avslöjar att gräsplätten också är en fotbollsplan och mitt i ståtar midsommarstången. I kanten finns ett avlångt skjul med tombolahjul och tre, fyra mer provisoriska stånd har ställts upp. Sjön glittrar vyckortsvacker i fonden och många barnfamiljer, ett par hundra människor, har hittat hit. För att fika och umgås, åka traktorvagn, rida på ponny, köpa lotter, gå tipspromenad, fiska fiskdamm och givetvis dansa fio-lio-lio-lej och små grodorna kring majstången.
Modern klädde majstångenInger Kåredahl är klädd i folkdräkt och har hela familjen omkring sig; son, dotter, svärdotter och deras barn.
- Vi har en stuga här nere och det var mitt föräldrahem från början. Firandet var större förr, men det här är ganska lagom, litet, familjärt och inga konstigheter. Innan Inger Kågedahl plockar fram kameran för att avbilda barnbarnen uppe på ponnyryggen berättar hon att firandet går i arv på platsen. Hennes barn och familjer kommer dit nu och själv har hon inte bara ärvt Gellerstaddräkten (Närke) av sin mor. Inger Kåredahl fick också ta över ansvaret för att klä midsommarstången föregående kväll.
Var ett kärrEn karl frågar i mikrofonen efter starka män som vill hjälpa till med att resa stången och det dröjer innan någon vill hjälpa till. Kanske är det få som vill ståta med sin styrka. Innan ringdansen hinner börja pratar jag med en äldre herre vid ett av lottstånden. Birger Turesson är 92 år och var med och bildade stugföreningen 1966.
- Här var det kärr från början, pekar Birger.
Rask historiaStrax bredvid finns en fiskdamm. Thomas Hammer och Hans Isaksson garanterar att det nappar och lille Arvid har bevisligen tur.
- Men vi hoppas fisken tar slut så där strax före fyra, så vi kan gå hem och se på fotbollsmatchen, skrattar Thomas Hammer och syftar på landskampen mellan Sverige och Italien.
Hela tillställningen är en ganska rask historia. På ett par timmar är det gemensamma firandet över för i år och kvällens nöjen väntar. Men det är lätt att förstå att folk återvänder hit, arvtagare eller inte.