Nu ligger jag där jag ligger. Min näsa är som en gammal vattenkran med otäta packningar och ur denna kran droppar snor i en outsinlig äcklig ström. Pappersnäsdukarna fylls och slängs en efter annan. Näsvingarna börjar anta en juleröd ton, fast jag smörjer dem med salva. Snart ser jag ut som Rudolf med röda mulen.
Såklart kan jag välja att använda nässpray emellanåt, men då bara i vänster näsborre. Höger näsborre lider nämligen av överkänslighet och spricker upp i en glad stråle näsblod om den får en puff av nässprayen.
Min hals är alltid stor och svullen på utsidan. Dubbelhaka kallas det och uppstår vid överkonsumtion av god mat och dryck. Men nu är halsen även svullen på insidan. Ögonen är lika glansiga och rödkantade som efter filmen om Stephen Hawking jag såg för några veckor sedan.
Huvudet känns som om någon blåst upp det som en ballong. Denna någon har använt öronen som munstycke, för det trycker i dem, så jag tror en öroninflammation är på gång.
Jag har dragit för gardinerna för det blir så obehagligt ljust av den dumma vårsolen som letar sig in i mitt sovrum. Jag drar upp täcket till min röda näsa och roar mig med att ömsom frysa ömsom svettas.
Eftersom jag inte heller orkat duscha min krankbleka kropp luktar jag inte så gott.
Då min näsa är full med vätska känner jag som tur är inte hela registret av dofter, men jag anar att min kroppsodör påminner om den som möter en då man går in genom dörren till aphuset i en djurpark.
Ovan nämnda kroppsliga reaktioner hör till de negativa sakerna med en förkylning. Finns det då inga positiva saker? Klart det gör!
Jag kunde såklart lida av en mycket allvarligare sjukdom.
Boken om Greta Garbo jag hinner läsa i sängen mellan hostningar och snytningar är väldigt bra.
Onyttig saft rinner i stora mängder ner i min strupe. (Man måste dricka mycket när man är sjuk!)
Min fru tycker lite synd om mig.
Jag får sova middag två gånger om dagen.
Jag slapp jobba i dag, om man bortser från att jag var tvungen att masa mig fram till mitt skrivbord och skriva denna krönika. Som jag hoppas du är tacksam över. För jag är faktiskt förkyld!
Nästa vecka skriver Mika Liffner.