Man undrar ju vem som är mest knäpp. Lars Norén som låter ge ut sina dagböcker i bokform eller jag som köpt Lars Noréns dagböcker och läser dem?
Nyfikenheten är en stark drivkraft hos oss människor, som vi ofta har mycket nytta av. Många uppfinningar hade inte blivit uppfunna och ovanliga djurarter hade aldrig blivit upptäckta om människan inte hade haft sin nyfikenhet. Jag är och har alltid varit nyfiken på andra människor. Det hör till mitt yrke som teaterman att utforska och studera människor och på fritiden ser jag dokumentärer på teve och läser biografier med stort intresse.
Och nu kunde jag inte hålla mig längre! För endast femtio spänn kom jag över pocketversionen av Noréns samlade dagböcker. Lars Norén, som under sin karriär som dramatiker och regissör, lyckats göra sitt namn så känt att det används som en beskrivning av ångest och lidande i allehanda sammanhang. Vilken bedrift!
Länge har jag avhållit mig från att köpa dessa dagböcker, då jag har ett kluvet förhållande till människor som utan att generas basunerar ut sitt privatliv till hela världen. Hemmahosreportage, bloggande och annat fnyser jag åt, som en gammal moralgubbe, samtidigt som jag girigt bläddrar i en Se & Hör, om jag kommer över den i väntrummet hos frisören.
Så jag får väl erkänna, jag är nyfiken i en strut! Nicke Nyfiken är mitt namn! Nyfiken, nyfiken, nyfiken!
Och det är denna nyfikenhet som får mig att läsa Lars Noréns dagböcker. Och han undanhåller mig intet. Han skriver om sin ångest, om hur han shoppar som en tok, jobbar för mycket, hur han inte orkar med sin kvinna, hur han saknar sina barn, hur mycket eller lite han pippar, vad han äter och vilka kolleger han älskar eller idiotförklarar. Allt i en salig röra. Karln skriver som en gud, men om han är en tok eller ett geni ska jag låta vara osagt. Troligen båda delarna, precis som jag själv.
Jag har ganska nyss börjat läsa, så jag har cirka tvåtusen bibeltunna sidor kvar innan jag är färdig. Men trots mina moraliska tvivel kring denna läsning, måste jag nog ända påstå att nyfikenheten är en sund egenskap vi ska odla. Under viss kontroll måhända? Annars kanske den växer oss över huvudet ...