Läste nyss pjäsen Konst av dramatikern Yasmina Reza. Kortfattat kan man säga att den handlar om en man som köpt en tavla av en mycket erkänd konstnär för 250 000 kr och glatt visar upp den för sina två bästa kompisar. De båda vännerna har lite svårt att helt acceptera tavelköpet eftersom den är lite speciell. Den är nämligen vit. Helt vit. Men enligt ägaren är den dock inte alls bara vit, utan lite mörkare vita streck mot en något ljusare vit bakgrund.
En av de båda vännerna blir oerhört provocerad och den andra försöker istället förstå ägaren av tavlan. Igenkänningsfaktorn känns hög. Konst inte bara behagar och förskönar vår tillvaro, den provocerar och utmanar oss också.
Själv uppsöker jag ofta konstutställningar, konstmuseer och gallerier för att uppleva konst. Och jag har lättast att uppskatta konst som jag tycker föreställer något som jag kan tolka till någon sorts begriplig bild i mitt inre. Är konstverket för abstrakt och svårbegripligt känner jag hur jag måste bemästra en liten lättprovocerad djävul i mitt bröst. - Vad i helsike ska det här föreställa? Det här kluddet skulle ju en schimpans kunna måla! (Vilket även skett som ett experiment i lurendrejeri för några decennier sedan!)
Frågan är varför det är så provocerande med abstrakt konst? Min egen lekmannamässiga analys är att jag känner mig dum när jag inte begriper konstverket. Och när någon, i det här fallet konstnären, får mig att känna mig dum, blir jag förbannad! För dum vill man ju inte känna sig!
För många år sedan besökte jag moderna museet i Stockholm och blev så provocerad att jag grymtande och med högt blodtryck lämnade denna borg av lurendrejeri. Det som fick hinken att rinna över, var ett konstverk bestående av ett enormt stort kar av glas som var fyllt med cirka ett ton geggamoja. - Ska det här kallas konst! ekade det i mitt huvud. Jag har skämts mången gång över denna överreaktion. Det är ju pinsamt att bli upprörd över ett kar med geggamoja! Men jag får väl acceptera att även jag har mina fel och brister och fortsätta utsätta mig för konst, konstig eller ej. Alltid lär man sig något!