Kommunalrådet Mona Olsson (V) har i sitt arbete med att skapa en interreligiös dialog mellan olika församlingar och kommunen, från mycket väl insatta källor, fått bekräftat att rekryterarna aktivt värvar unga män som vill åka ner till Syrien och Irak för att strida med terrororganisationen Islamska staten, IS, i Norrköping.

– Det var nästan som en chock när det blev så tydligt att de finns här. De arbetar i ett stråk från Örebro, Eskilstuna till Norrköping. Det kommer så nära, men tack och lov lever vi i en mångkulturell kommun. Norrköping är ju som världen i miniatyr. Här finns allt som är gott och ont, säger Mona Olsson, och tillägger att man inte får vara naiv.

– Men det är klart att man blir omskakad när det kommer så nära. Det var ju likadant med självmordsbombaren i Stockholm.

Mona Olsson är en av de få som är engagerade i arbetet med att utveckla den interreligiösa dialogen som idag vill uttala sig om det faktum att två unga män från Norrköping valt att strida med Islamska staten. Anledningen är att flera andra av dem som är engagerade i arbetet och som NT varit i kontakt med – både på lokal och på nationell nivå – inte vill äventyra de positiva steg som tagits. Därför vill de ännu inte uttala sig om sina erfarenheter.

Mona Olsson betonar dock att ett omfattande arbete pågår och att hon tillsammans med diakonen Maria Bard från Svenska kyrkan har besökt och knutit kontakt med bland annat de fyra muslimska församlingarna, de assyriska/syrianska kyrkorna och frikyrkorna i Norrköping.

– Alla vi träffat har sagt att de vill vara med och utveckla Norrköping. Det känns positivt även om det fortfarande finns mycket kvar att göra.

Men Mona Olsson tror inte så mycket på terroristexperten Magnus Ranstorps rekommendation om att kommunen måste agera snabbt och göra en inventering av vilka personer som kan finnas i riskzonen för att rekryteras till terrororganisationer som Islamska staten. Dessutom tycker hon att Ranstorp har ett begränsat perspektiv på problematiken. Hon lyssnar hellre på andra terrorexperter som exempelvis Magnus Norell.

– Jag tycker att vi tar det här på allvar, men jag tror inte vi kommer att ge någon i uppdrag att inventera de personer som kan tänkas finnas i riskzonen. Hur skulle en sådan inventering gå till? Jag tror mer på ett utvecklat samarbete med olika församlingar. Det är de som känner sina medlemmar, säger hon.

Hittills har den interreligiösa dialogen letts av Svenska kyrkan med kommunen som samarbetspartner, men nu har Mona Olsson fått rådet att det kanske är dags att ta ett större ansvar.

– Det kanske är dags att kommunen tar på sig ledartröjan och försöker formalisera samarbetet i ett interreligiöst råd. Men det tar tid. I Örebro tog det fyra år och vi har varit igång i två. Snart ska vi ha ett möte för att diskutera detta.

En av fördelarna med ett interreligiöst råd är att det snabbt kan kallas in när något hänt, vilket blivit ett framgångsrikt sätt att arbeta i Göteborg och Malmö.

– Det är viktigt att försöka få ihop representanter från olika församlingar och föreningar. Men det här sker inte på förekommen anledning, för att det här med rekryteringarna av unga män till IS kommit upp, utan är en del i ett långsiktigt arbete.

Petronella Uebel/NT