De anställda oroar sig för att kommunen ska låta privata vårdföretag med vinstintressen ta över. Och att kvinnorna inte vågar söka hjälp hos kommunen.
Det skyddade boendet har drivits av den ideella föreningen Kvinnojouren i närmare 30 år i Norrköping. Föreningen har tre anställda och ett tjugotal frivilligarbetare som stöttar och hjälper kvinnor som blivit slagna eller hotade. Kvinnorna som söker sig till Klingsbergsgården har i dag stort behov av hjälp. Flera är där till följd av hedersrelaterat våld. Andra har flyttat till Sverige när de gift sig med svenska män. En del är mycket unga. Något som kräver mer pengar för att personal ska kunna finnas i boendet dygnet runt.
- Vi har kompetensen men inte resurserna till det. Så vi kom till den punkten där vi fick bestämma oss, antingen lägga ned eller be kommunen att ta över, säger Marie Jiewertz Holm, ordförande för Kvinnojouren sedan i våras.
- Vi orkade inte heller att på ideell basis fungera som en bra arbetsgivare så vi beslutade oss för att lämna över stafettpinnen till kommunen. Det är tråkigt men vi inser vår begränsning.
Kvinnojourens medlemmar fortsätter med sitt ideella arbete som telefonjour och opinionsbildning.
Norrköpings kommun betalar redan i dag omkring en och en halv miljon kronor till föreningens verksamhet. Nästa år räknar socialchef Jan Andersson med att verksamheten kommer att kosta det dubbla.
- Vi bara måste lösa det ekonomiskt, kvinnofriden är så viktig, säger Li Teske (S) ordförande i Socialnämnden.
- Ingen kvinna i Norrköping ska känna att hon hamnar i något glapp när vi tar över.
De tre behandlingsassistenter som arbetar vid Klingsbergsgården fick i tisdags kväll veta att de ska sägas upp.
Gunilla Westny som arbetat hos Kvinnojouren i 14 år är både ledsen över att det skyddade boendet blir kommunalt och orolig för framtiden.
- Jag har inget emot att ha kommunen som arbetsgivare, absolut inte. Men risken finns att kvinnorna inte söker hjälp om de tror att de inte längre kan vara anonyma. Jag ser också en risk att kommunen inte har ekonomi att driva verksamheten själv utan lägger ut den på något privat bolag med vinstintressen och därmed förlorar spetskompetens.
- En stor fördel med att inte vara en myndighet är att vi kan stötta de våldsutsatta kvinnorna och deras barn till 150 procent. Vi ifrågasätter inte deras berättelse.
Både Marie Jiewertz Holm och Li Teske menar att kvinnor ska kunna vara anonyma även i fortsättningen. Precis på samma sätt som inom de mottagningar för kvinnor som drivs av kommunen i dag.