"Så fort jag ifrågasatte så lugnade han mig", säger Amanda Engberg. Det fick henne att tro på att allt var i sin ordning.
Amanda Engberg har kommit en bit på resan mot att bli hel igen. Hon börjar så smått att kränga av sig skamkänslan och tanken på att hon skulle "vara helt dum i huvudet". Ett sätt är att berätta.
– Det är inte vi som har råkat ut för den här mannen som ska känna skam, det är han, säger Amanda, när vi ses hemma i hennes tvårummare i Norrköping.
Det är inte första gången hon berättar sin historia. Hon medverkar i dokumentärserien "Tinderbedragaren" – som nyligen sämts i TV4 – tillsammans med flera andra som kommit i kontakt med samma man.
– Jag hade helat tiden en magkänsla av att det var något konstigt med honom. Men ändå drogs jag med. Han var så rolig och intensiv, säger Amanda.
Det var en höstdag för två år sedan som Amanda gick in på dejtingsajten Tinder. Som ett tidsfördriv. Så plötsligt dök bilden på en man i 30-årsåldern upp.
– Jag svajpade till höger och fick ett grönt kryss som betyder att det var match. Jag kände ingen wow-känsla, men på något sätt stack han ut. Han var väldigt snabb med att vilja prata i telefonen och bjuda ut mig. Så jag blev lite nyfiken, säger hon.
Men någon förälskelse var det inte. Och de hade inget förhållande. Det säger Amanda flera gånger. Det var hans personlighet som fick henne att fortsätta hålla kontakten.
Det blev en match på Tinder. Men nångon wow-känlsa upplevde inte Amanda, däremot nyfikenhet på mannen som överöste henne med sms direkt efter matchningen.
Några dagar efter första samtalet träffades de för en promenad. Då visste hon att han var tvåbarnspappa och att han hade ett kriminellt förflutet. Numera föreläste han och skrev på en bok.
– Jag kände att han var intressant för att han vänt sitt kriminella liv till något positivt och nu brann för att hjälpa andra. Han var också så rolig, våra samtal blev aldrig krystade. Det kändes som att han var genuint intresserade av mig, säger Amanda.
Sms:en fortsatte att komma till Amanda flera gånger om dagen. Men ganska snart började han prata ekonomi och investeringar.
– Han tryckte på att jag borde driva eget. Sedan berättade han om ett projekt med bostadsrätter i Uppsala. Etapp 2 skulle påbörjas och han frågade om jag ville investera 350 000 kronor. Det skulle bli flera hundra tusen i vinst, säger hon.
Amanda blev matad med trovärdig information om projektet. Mannen hänvisade även till en revisor som skulle förse henne med de uppgifter hon behövde.
– Jag minns att jag i det läget sa, halvt på skoj, halvt på allvar: "Du är väl en sån där jävla bedragare". För jag trodde inte riktigt på att det existerade någon revisor. Då blev har jättearg, fortsätter hon.
Enligt Amanda hade mannen en klar taktik hela tiden. Det ser hon nu. Nästa drag var att hänvisa till en kvinna som hette Lena. Hon satt på kontoret med alla uppgifter. Tillsammans hade de ett möte på telefon. Amanda fick veta att både hon och mannens företag skulle stå med på låneansökan.
Amanda Engberg lurades att ta två lån. Varje månad kommer fakturor på sammanlagt 5 000 kronor. Pengar som Amanda måste betala.
– Sent en kväll hörde både av sig och bad att jag skulle logga in på mitt Bank-id lite snabbt så de kunde göra en bakgrundskoll på mig. Jag sa nej. Jag ville inte lämna ut mina fyra sista siffror. Ändå lyckade han övertala mig med "att det här ändå var min chans", säger hon.
Innan Amanda riktigt hade hunnit att bestämma sig fick hon ett mejl från en nätbank – hon hade just beviljats ett lån på 350 000 kronor. Ett lån som mannen hade tagit efter att han loggat in med hennes Bank-id.
Amanda blev återigen övertalad om att inget var konstigt och satte över lånet på mannens konto. Samtidigt fortsatte han att manipulera henne. Så fort hon verkade det minsta tveksam lugnade han henne.
– Men när pengarna förts över slutade han att höra av sig lika ofta. Jag började mer och mer känna att något var fel. Jag sov sämre och hade en konstant ångestkänsla, säger hon.
Flera gånger upptäckte Amanda också att månadskostnaden för lånet inte var betald som mannen hade lovat. Vid ett tillfälle fick Amanda ett inkassobrev med hot om Kronofogden.
28-åriga Amanda Engberg har skämts för att hon blev så lurad. Men nu har hon kommit till insikten att det är mannen som lurade henne som ska känna skam.
– Så fort jag ifrågasatte betalde han in pengarna, vilket gjorde att jag ändå trodde på honom, säger hon.
Snart kom nästa "historia" som Amanda säger. Mannen hörde av sig akut. Hans bror var illa ute och behövde låna 25 000 kronor. Kunde hon hjälpa honom?
– Han var desperat och sa att jag skulle få tillbaka pengarna med orden "du kommer ju att rädda någon annans liv". Och ja, det ville jag ju, jag har ju alltid brytt mig, säger hon.
Så Amanda tog ytterligare ett lån. Hon suckar när hon berättar och säger att hon vet hur dumt det verkar. Och snart skulle hennes farhågor om att något var helt fel besannas.
– Jag fick ett sms när jag var på jobbet om att investeringen i Uppsala gått i konkurs. Jag nästan kollapsade. Sedan dess har jag inte hört något ifrån honom, säger hon.
Ganska tidigt under resan gång berättade Amanda för sin mamma. Hon var den enda som visste och har funnits som ett stöd. Amanda valde till slut att polisanmäla mannen.
– Men jag kände "vem ska tro på mig"? Jag hade ju varit så dum och blivit lurad. Och efter att man har gjort en polisanmälan händer ingenting. Där står man med skammen och vet inte vart man ska vända sig för att få hjälp, säger hon.
För Amanda tog det känslomässigt stopp. Hon beslutade sig för att avsluta sitt liv och skrev ett avskedsbrev till sin mamma.
– Jag såg ingen annan utväg, det var enda sättet att slippa skammen. Det var ett totalt mörker, säger hon.
Men mamman såg och förstod, innan det var för sent.
Amanda Engberg är på väg att ta sig vidare i livet, på väg att skaka av sig skammen. Men det har funnits mörka stunder då hon har tänkt avsluta sitt liv.
– Hon räddade mig. Samtidigt startade de som var med i dokumentären en chatt. De fick mig ännu mer att förstå att jag inte är ensam i det här. Istället blev jag sporrad till att han minsann inte ska komma undan, säger Amanda.
Nu har hon startat en podd tillsammans med en av tjejer som ingår i chattgruppen, där de delar med sig av sina erfarenheter. För att stötta andra som är i samma situation.
Hur mår du idag?
– I dag mår jag rätt bra, det finns bra och dåliga dagar. Men varje månad blir jag ju påmind om honom, när månadsfakturorna på lånen kommer. De måste jag ju betala. Det handlar om runt 5 000 kronor varje månad. Det är tufft.
Och mannen är fri?
– Ja, det finns ju flera polisanmälningar gjorda mot honom. Men inget har hänt.
Vad råder du andra att göra, som har råkat ut för samma sak som du?
– Först vill jag varna för dem som verkar vara för angelägna och intensiva, och som ganska snabb börjar prata pengar. Spring då! Och så är det viktigt att våga prata om det man har varit utsatt för och inte känna skam.