– Jag har längtat efter att Transportstyrelsen ska kavla upp ärmarna och börja aktivt jobba med de här frågorna, säger Cecilia Österman, universitetslektor i sjöfartsvetenskap på Sjöfartshögskolan.
Vi avslöjade förra veckan att Elsa Hatz Grandin, som jobbade som lättmatros, blev utsatt för sexuella trakasserier på en isbrytare och sedan lurades att skriva på en tystnadsförbindelse som låstes in i ett kassaskåp ombord.
Befälhavaren skickade ett mejl om tystnadsförbindelsen till bland andra en chef på Sjöfartsverket, som raderade mejlet.
Elsa Hatz Grandins historia är långt ifrån den första om sexuella trakasserier inom svensk sjöfart. I början av 2015 slog studenter på Sjöfartshögskolan i Kalmar larm om att de utsatts för sexuella trakasserier på sina praktikplatser. En av studenterna fick frågan av besättningsmän om hon var oskuld och en av deras vänner fick besök av kaptenen i sin hytt och blev beordrad att utföra oralsex.
Och i höst har #metoo-rörelsen lett till uppropet #lättaankar inom sjöfarten, där kvinnor som arbetar eller har arbetat till sjöss vittnar om vad de varit med om.
Cecilia Österman har i ett blogginlägg i Sjöfartstidningen tagit upp ett vittnesmål från #lättaankar, där en kvinna som sitter i personalrummet och fikar med några kolleger plötsligt blir ollad i nacken. Men ingen reagerar på att en man tagit fram sin penis och trycker den mot hennes nacke, utan skrattar.
– På vilken annan arbetsplats skulle det vara okej? #metoo-rörelsen har visat på att det finns många aningslösa chefer i olika branscher. Men ingen i vår bransch kan vara så aningslös. Senast 2015 berättade en av våra studenter på Sjöfartshögskolan om vad hon var med om på praktiken. Det blev en stor nyhet och branschen gick ihop och gjorde en likabehandlingsplan. Där deklarerade man nolltolerans mot sexuella trakasserier.
Hon tycker det är hög tid att Transportstyrelsen och branschen inser att sjösäkerhetshistorien är full av olyckor, som inträffat på grund av brister i arbetsmiljön.
– Kollisioner, grundstötningar och maskinrumsexplosioner har orsakats av mobbning, bristande tillit och ett arbetsklimat där det inte varit tryggt att ställa frågor och be om hjälp.
Hon pekar på att det är oacceptabelt att inte samma krav ställs på arbetsmiljön till sjöss som i arbetslivet i övrigt, där Arbetsmiljöverket sköter tillsynen.
– Hittills har det varit mycket fokus på att tjejer som utsatts för sexuella trakasserier ska anmäla. Men om man resonerar så lägger man ansvaret på den enskilda individen istället för att cheferna ska ta sitt ansvar. Hur svårt kan det vara att se att någon utsätts när man äter frukost, middag och ser på tv ihop som man gör ombord?
Cecilia Österman anser att det är rederiernas ansvar att bygga upp rutiner för att förebygga kränkande särbehandling.
– Arbetsgivaren måste vara tydlig med att det råder nolltolerans mot sexuella trakasserier och aktivt undersöka arbetsmiljön för att fånga upp kränkningar. Man ska inte sitta och vänta på att något ska hända. Man måste agera likadant när det gäller den psykosociala arbetsmiljön som den fysiska arbetsmiljön.
Om det ändå sker sexuella trakasserier ska händelsen utredas skyndsamt och av en oberoende part. Dels ska man undersöka hur det kunde inträffa, dels vad man ska göra för att det inte ska hända igen.