Niclas Adler visar upp den magiska tanken med vätskan som utvecklas i Marviken. ”Du kan sänka ner vilken elektronik som helst här. Den mår egentligen bara bättre", säger han.
– Släng i era mobiler! Och ta kameran också!
Niclas Adler skrattar och pekar på den bubblande vattentanken framför sig. I den står flera påslagna datorservrar, täckta av en trögflytande vätska.
– Du kan sänka ner vilken elektronik som helst här. Den mår egentligen bara bättre. Livslängden för chipen blir längre och de presterar maximalt i den här vätskan, säger han till NT:s skeptiske fotograf, som efter en viss tvekan tackar nej till erbjudandet.
Vad vätskan, som de själva har utvecklat, består av är en affärshemlighet – men syftet är att plocka upp överskottsvärme från datorer och omvandla den till fjärrvärme, berättar Niclas Adler.
I stället för att, som i dag, använda stora mängder el för att kyla ner datorerna är konceptet här att återanvända spillvärmen. Med en sån teknik behöver man inte heller använda andra resurser till att värma upp fjärrvärmevattnet.
– Vi värmer hela den här kontorsanläggningen med en sån här liten tank, med sex högpresterande serversystem i den, säger Niclas Adler och förklarar att det handlar om cirka 50 rum utspridda över tre våningsplan med kontor.
Det låter som science fiction för NT:s team. Men så befinner vi oss inte heller var som helst, utan i Marviken. Här byggdes ett av Sveriges första kärnkraftverk, som även skulle lägga grunden till en svensk atombomb. Och det var här som Niclas Adler skulle bygga något som i folkmun snart kom att kallas ”Lilla Dubai” – den omtvistade ”Skärgårdsstaden”.
Nästan längst ut på Vikbolandet, drygt fyra mil från centrala Norrköping, tornar den gigantiska byggnaden upp sig. När Sveriges kärnkraftsindustri i slutet av 60-talet skulle byggas ut var det den här platsen, vid östersjökusten och strax intill Bråvikens inlopp, som valdes ut som lämpligast.
Målet var ett kraftverk som skulle försörja landets växande befolkning och industri med el, men också ta fram plutonium till en inhemsk atombomb. Byggnaden stod klar 1968, men flera problem uppstod när reaktorn skulle laddas och provköras. Det ledde till att regeringen redan 1970 beslutade att lägga ner planerna på kärnkraft i Marviken.
Anläggningen omvandlades i stället till ett oljekraftverk, som togs i bruk 1974, men bara användes när det behövdes extra mycket energi. Till slut valde ägaren, det statliga energibolaget Vattenfall, att 2009 lägga ner verksamheten helt.
Så här såg det ut när Marviken 1970 fortfarande var ett blivande kärnkraftverk. Till vänster syns ingenjören Lars Gren sittande på tunnor med tungt vatten.
Kraftverket stod sedan tomt fram till sommaren 2018, då en ny ägare presenterades: Niclas Adler och hans företag Synthesis.
Den västsvenske ekonomen kunde visa upp ett långt cv med mängder av olika uppdrag och företag i diverse branscher. Det innehöll också ledarroller för flera svenska högskolor, bland annat Chalmers i Göteborg och Handelshögskolan i Stockholm, och han hade i den världen haft både vd- och professorstitlar. Men främst beskrev han sig som en entreprenör med lång erfarenhet från Mellanöstern och Asien.
Niclas Adler inne i den gamla reaktorhallen när de nya planerna för Marviken presenterades för media.
Nu hade Niclas Adler betalt 16,5 miljoner kronor för en anläggning med cirka 600 rum fördelade på över 6 000 kvadratmeter i ”uthyrbar” yta. Utöver själva kraftverket ingick också flera andra byggnader och en stor yta runtomkring – totalt 248 hektar, varav bara 80 är på land och resten består av hav. Och så en djuphamn, som kan ta emot riktigt stora fartyg.
Niclas Adlers planer för Marviken var storslagna: Han ville bygga en liten ”skärgårdsstad” i det glesbefolkade området långt ut på Vikbolandet. Inom tio år skulle här finnas över 1 000 bostäder, hotell, museum och mycket annat. Notan beräknades landa på fyra miljarder kronor och skulle betalas genom bland annat investerare och banklån.
Kommunledningen var positiv till projektet, men också tydlig med att det från deras håll inte skulle investeras några pengar.
Niclas Adler och kommunalrådet Reidar Svedahl (L) på Mauritzbergs slott efter presentationen av Marvikenplanerna.
Många Norrköpingsbor kliade sig dock i huvudet och undrade hur det skulle gå med de spektakulära planerna. Andra blev till och med misstänksamma och undrade om det fanns en dold agenda.
De spekulationerna blev inte färre när Niclas Adler våren 2020 uppdaterade planerna och presenterade skisser på vad många uppfattade som skyskrapor. Nu var budet att man skulle bygga 5 500 bostäder till en totalkostnad av 20 miljarder kronor. Alltså en femdubbling av de tidigare siffrorna. Förklaringen till den kraftiga tillväxten var enligt Niclas Adler ett ”ökat intresse” för projektet.
– Vi märker att det finns många som vill investera i den här skärgårdsstaden, sade han då till NT.
Förhoppningen var en färdig detaljplan innan årets slut och att kunna inleda arbetet redan under 2021.
5 500 bostäder och mycket annat – till en kostnad av 20 miljarder kronor. Det var planen för Skärgårdsstaden, som snart komma att kallas "Lilla Dubai".
Reidar Svedahl (L), kommunalråd och ordförande i samhällsplaneringsnämnden, medgav vid samma tillfälle att politikerna också hade reagerat på de kraftigt utökade planerna.
– Men hittar han kapital så är det genomförbart, sade Reidar Svedahl till NT då.
Byggplanerna var inte heller det enda som skedde runt Marviken. Snart avslöjades det att företaget planerade för en jättekonsert på området. Det talades om 30 000 åskådare och antyddes att det, tack vare anläggningens djuphamn, fanns möjlighet att köra besökare i Finlandsfärjor från till exempel Stockholm. Senare visade det sig att målet hade varit att, som någon slags ordvits, boka det legendariska tyska bandet Kraftwerk – men att planerna hade lagts på is.
Det legendariska tyska bandet Kraftwerk framför sin klassiker "Radioactivity" på en konsert i Oslo. Sannolikt ett givet nummer om spelningen i Marviken hade blivit verklighet.
Samtidigt dök det också upp problem. Vattnet stängdes av för boende nära kraftverket och Niclas Adler ville inte kommentera NT:s uppgifter om att detta berodde på att företaget hade obetalda räkningar.
Det framkom också att Niclas Adler hade haft svårigheter i andra verksamheter. Ett bostadsprojekt på Öland genomgick en företagsrekonstruktion då man hade nära 100 miljoner kronor i skulder, vilket var nästan lika mycket som deras totala tillgångar. Och en satsning i Karlskrona, där ett gammalt fängelse skulle förvandlas till både skola och restaurang, rann också ut i sanden efter många röriga turer.
Reidar Svedahl sade i samband med detta att kommunen var ”vaksamma”, men samtidigt måste ”agera korrekt” i sin roll. Han förklarade också återigen att det från deras sida inte togs några ekonomiska risker med Marviken-planerna.
Under den här perioden kunde NT också berätta att ett antal privatpersoner hade hört av sig till ledande politiker i Norrköping och framfört oro för projektet. Det handlade främst om Niclas Adlers tidigare affärer – men andra Norrköpingsbor blev också misstänksamma över hans kopplingar till Kina och frågade sig vem som egentligen finansierade mångmiljardprojektet i Marviken.
Tillbaka vid den magiska vattentanken berättar Niclas Adler att servrarna som blinkar nere i vätskan är i full drift.
I den gamla kraftverksbyggnaden driver företaget ett datacenter med ett stort antal avancerade maskiner. Teknikverksamheten var redan från början kärnan i Niclas Adlers planer för Marviken, men hamnade snabbt i skuggan av Skärgårdsstaden.
En av servrarna i tanken är till exempel ”specialanpassad till prospektering för olje- och gasindustrin” och ska hjälpa företag i de branscherna att räkna ut var de ska leta efter nya fyndigheter. Detta är huvudområdet i Adlers datacenter just nu, men här finns också ”GPU:er”, alltså grafikprocessorer, och ”TPU:er”, det vill säga processorer specialiserade på artificiell intelligens (AI), där en dator kan efterlikna en människas beteende.
Niclas Adler visar upp ett "superöverladdat chip" som blir extra varmt och därför testas till företagets nya fjärrvärmeteknik.
För en intervju med Niclas Adler är späckad av tekniska termer. Det han pratar om kallas för HPC – som betyder ”high-performance computing” eller på svenska ”högpresterande datorsystem” – och blir en allt viktigare förutsättning när de nya mobilnäten rullas ut, berättar han.
– Ett 5G-nätverk behöver HPC för att styra 5G-tjänster – som självkörande fordon och drönare, fintech-system (för finansvärlden) och AI-driven hälso- och sjukvård, säger Niclas Adler.
Just 5G-näten är något som vi ska få skäl att återkomma till. Det är nämligen ett intresse som också har hållits emot Niclas Adler.
Att misstänksamma Norrköpingsbor sommaren 2020 frågade sig om Niclas Adler gick Kinas ärenden grundade sig i ett möte som han deltagit i ett och ett halvt år tidigare. Bara några veckor innan de första Marviken-planerna presenterades träffade Niclas Adler ett antal personer på ett femstjärnigt hotell i centrala Stockholm.
Bland dessa fanns Sveriges dåvarande Kina-ambassadör och två asiatiska affärsmän, som Niclas Adler hade affärsband till. I fokus stod dock en ung svensk-kinesisk kvinna, vars pappa satt fängslad i Kina.
Efteråt gick dottern ut i media och berättade att målet med mötet hade varit att få hennes pappa frigiven – och att affärsmännens roll varit att hjälpa till med detta. I utbyte ville de att hon skulle sluta uttala sig negativt om Kina i media, där hon hade synts upprepade gånger. Om kvinnan gjorde detta skulle affärsmännen, genom sina kontakter på bland annat Kinas Stockholmsambassad, försöka få hennes pappa på fri fot, berättade hon. Om hon inte ställde upp var hon orolig för att situationen skulle förvärras.
Kvinnan upplevde alltså att affärsmännen försökte köpa hennes tystnad, med både hot och löften.
På bordet fanns också ett möjligt jobberbjudande – och det skulle Niclas Adler stå för. Han har även själv berättat att han kom till mötet för att prata med henne om ett eventuellt rådgivarjobb i ett av sina företag, men att det aldrig gick längre än så, då dottern i stället gick ut och berättade om vad som hade hänt.
Kinas Stockholmsambassad pekades också ut som en del i härvan kring ambassadörsmålet. Hit påstods de asiatiska affärsmännen ha tydliga kopplingar.
Här tog historien en ny vändning. Säkerhetspolisen (Säpo) började utreda händelsen och det ledde till att ambassadören åtalades för egenmäktighet i förhandling med främmande makt. Åklagarna menade att toppdiplomaten hade haft olagliga förhandlingar om den fängslade svenske medborgaren och att de två asiatiska affärsmännen där ”företrädde kinesiska statens intressen” – och alltså agerade som agenter för Kina.
De inblandade nekade till detta – och Niclas Adler sade i förhör med Säpo att han absolut inte hade deltagit i någon förhandling eller ens uppfattat något sånt pågick.
Stockholms tingsrätt friade också ambassadören och fastslog att hon i sin roll hade rätt att hålla förhandlingar med främmande makt. Dessutom var det inte bevisat att de två affärsmännen verkligen representerade den kinesiska staten, menade tingsrätten.
Intresset från både media och allmänhet var stort när rättegången i ambassadörsmålet hölls i Stockholms tingsrätt.
Niclas Adlers roll i ambassadörsmålet framstår här som begränsad. Han blev inte åtalad och var aldrig ens misstänkt för brott. Han deltog endast i ett förmöte och hade där bara blivit ombedd att prata med dottern om hennes forskning för att se om den kunde vara intressant för ett av hans företag.
Men Hans Ihrman, som är vice chefsåklagare vid Riksenheten för säkerhetsmål, tycker annorlunda. Det var han som väckte åtalet mot ambassadören och han menar att Niclas Adler spelade en ”väsentlig roll” i målet – och inte minst i försvarets historia.
– Han användes som nåt slags alibi, säger Hans Ihrman, som förklarar att försvarets linje var att samtalen bara handlade om affärer och en ”omsorg” om dottern.
– Vi menade att det var ren fejk alltihopa. Det var bara en dimridå och det egentliga syftet var att man skulle påverka henne till att agera som man ville och enligt Kinas intressen, säger åklagaren.
– Sen hur mycket Adler insåg, och vad han kände till om de här två grå eminenserna, har inte framkommit i utredningen, säger Hans Ihrman.
Niclas Adler användes som ett "alibi" i ambassadörsmålet, säger åklagaren Hans Ihrman och pekar på Marvikenägarens kopplingar till påstådda kineiska agenter.
Åklagaren säger att inställningen till Kina har förändrats de senaste tio åren. Då var det fortfarande ”fint och tjusigt” att göra affärer där, men i dag är många mer tveksamma och vaksamma, menar han.
– Så jag tycker att man får höja kraven mot hur det var för tio år sen – för det säkerhetspolitiska läget har ändrats. Och det har kommit så många avslöjanden om hur Kina agerar genom just affärskontakter och investeringar för att skaffa sig även säkerhetspolitiska positioner.
När det kommer till Niclas Adlers två affärspartners, som fanns med i ambassadörsmålet, tycker inte heller Hans Ihrman att de ska ses som genomsnittliga företagare – ens i Kina.
– Det var så uppenbart, tycker jag och flera med mig, att de var ’"fishy", säger han och beskriver duon som ”två fejkade affärsmän”.
– Jag tycker att det var ganska uppenbart vilket uppdrag de hade och hur deras relation till kommunistpartiet var. Och utifrån det kan man ju dra sina slutsatser.
Hans Ihrman, vice chefsåklagare vid riksenheten för säkerhetsmål, menar att Niclas Adlers två affärspartners är "fishy".
Ambassadörsmålet var inte heller den enda historien 2020 som handlade om misstänkta kinesiska agenter i Sverige. Tre månader efter den friande domen fattade Post- och telestyrelsen (PTS) beslut om att det kinesiska företaget Huawei inte i någon form fick delta i utbyggnaden av det svenska 5G-nätet.
Projektet ansågs vara extra känsligt då nätet inte bara skulle ersätta tidigare mobilnät utan också är viktigt för det nya ”smarta” samhället, med till exempel självkörande fordon. PTS hänvisade till krav från Säpo och menade att den kinesiska staten kan komma att pressa Huawei att ge dem tillgång till nätet.
Några år tidigare hade dessutom Lysekils kommun fått hård kritik då de öppnade för att låta kinesiska företag få bygga en djuphamn där, som skulle bli Nordens största containerhamn. Kinakännare pekade på säkerhetsrisker och att landet hade mängder av liknande projekt runt om i världen – med syfte att skaffa sig inflytande i olika länder. Efter debatten backade kineserna själva ur projektet, som därmed lades ner.
Vad händer egentligen i Marviken, frågade sig många under 2020.
Kina fanns alltså i bakhuvudet hos många medan planeringen av Skärgårdsstaden fortsatte. Vissa kopplade nu ihop ämnena och riktade blicken ut mot Marviken. Vad höll Niclas Adler egentligen på med där ute? Vem betalade för det? Och kunde det vara farligt om Kina fick inflytande över ett gammalt kärnkraftverk med en egen djuphamn?
Till slut blev frågetecknen för många. Hösten 2020 vände sig kommunen till ett säkerhetsföretag och beställde en utredning på Niclas Adler och hans företag.
– Vi agerade därför att vi fick flera signaler från vaksamma medborgare. Och vi såg ju också en del själva och tog del av vad era kollegor skrev på andra håll i landet, säger Lars Stjernkvist (S), dåvarande kommunstyrelseordförande i Norrköping.
"Vi måste veta vilka vi gör affärer med", säger dåvarande kommunstyrelseordföranden Lars Stjernkvist (S), som beslutade att bryta samarbetet med Adler.
När den färdiga utredningen hamnade på hans bord gick det fort. Lars Stjernkvist tog samma dag, den 2 november 2020, ett så kallat ordförandebeslut i väntan på att kommunstyrelsen skulle hinna sammanträda:
”Jag fattar härmed beslut om att Norrköpings kommun med omedelbar verkan – och tills vidare – avbryter allt samarbete med företaget Synthesis Analytics AB och representanter för detsamma. Anledningen till beslutet är att jag anser det brådskande att avbryta förbindelserna och motivet är att det framkommit graverande uppgifter om företaget och dess företrädare”, skriver han i beslutet.
Exakt vad som hade framkommit i rapporten var oklart när beslutet några dagar senare blev allmänt känt. I rapporteringen nämnde förvisso ekonomiska problem, men fokus hamnade snart på den andra delen – som uppgavs handla om ”rikets säkerhet” och ”Sveriges mellanstatliga relationer”.
Kommunstyrelsen fick ta del av utredningen och alla, utom Reidar Svedahl, stödde Stjernkvists beslut. Efter råd från säkerhetsföretaget skickades rapporten sedan till Säpo – och delar av den sekretessbelades.
Norrköpings kommun uppgav att innehållet i rapporten bland annat handlade om ”Sveriges mellanstatliga relationer”, sannolikt med Kina.
När vi pratar med Lars Stjernkvist hösten 2022 berättar han att säkerheten förvisso var en viktig pusselbit, men inte den mest centrala. I stället var det avgörande att kommunen ansåg att de inte fick svar på hur Niclas Adler skulle finansiera bygget av Skärgårdsstaden – och vilka fler som var inblandade.
– Vi måste veta vilka vi gör affärer med. Och vilka intressen vi gör affärer med. Och det blev vi inte kloka på när vi granskade Niclas Adlers affärer.
Lars Stjernkvist säger att de utökade planerna – ”som förde tankarna till Dubai” – gjorde frågorna allt mer akuta.
– Det var ju nånting helt annat än det som detaljplaneprocessen handlade om. Och dessutom jättesvårt att se varifrån pengarna skulle komma och vad det fanns för substans i planerna. Då konstaterade vi att "nej, det finns ingen grund för att fullfölja detaljplanearbetet".
Vad tänkte du när du insåg det?
– Det är klart att jag undrade om det överhuvudtaget fanns någon realism i de här planerna. Och när jag dessutom såg att det hade varit likartade processer på andra håll i landet (Öland och Karlskrona), så är det klart att det förstärkte mina misstankar ännu mer.
Men många frågar sig nog: Om det inte är realistiskt att bygga – varför drar ett företag då igång en sån här process överhuvudtaget?
– Ja, det var den andra frågan och då fanns de här artiklarna, om kopplingar till utländska intressen. Men där ska ju jag som kommunpolitiker vara ödmjuk och konstatera att det är bedömningar som jag har svårt att göra, utan det får andra myndigheter göra.
Djuphamnen, som kan ta emot riktigt stora fartyg, väckte både frågor och oro när Niclas Adlers Kinakopplingar blev kända.
I samband med Lars Stjernkvists beslut väcktes också frågor om hur försäljningen av det gamla kraftverket egentligen hade gått till. Den tidigare ägaren Vattenfall menar att det var en ganska okomplicerad process.
– Det gjordes kreditprövning, kontroll av skatteskulder och belastningsregister och så. Det framkom ingenting som då som hindrade en försäljning, säger pressekreteraren Markus Fischer.
– Och när det gällde själva objektet, eller fastigheten, så bedömdes det inte vara nån säkerhetskritisk verksamhet, säger han och förklarar att man därför inte ansåg att man behövde ta in synpunkter från till exempel Försvarsmakten.
Försäljningen av Marviken till Niclas Adler var relativt okomplicerad, säger Markus Fischer, pressekreterare för tidigare ägaren Vattenfall.
Att man gjorde den bedömningen byggde på att kraftverket aldrig hade laddats med kärnbränsle och att inget känsligt från den tiden fanns kvar i byggnaden. Inte heller det geografiska läget bedömdes som problematiskt – och den djuphamn som finns intill kraftverksbyggnaden var bara till för att ta emot bränsle till det senare oljekraftverket, berättar Markus Fischer.
Försvarsmakten har avböjt att uttala sig om Marviken och skriver i ett mejlsvar att man inte ”kommenterar varken nya eller gamla skyddsobjekt”. Därför får vi inte svar på om myndigheten var inkopplade på något vis i samband med försäljningen 2018 och inte heller hur de ser på köparen, fastigheten, det geografiska läget och djuphamnen.
Strax efter nedläggningen såg den gamla reaktorhallen 2011 ut så här. Björn Skalare och Sven Bergström, längst bort i bild, hade jobbat på kraftverket.
Tillbaka i kraftverksbyggnaden hösten 2022 fortsätter Niclas Adler att prata om tekniken som utvecklas i Marviken i dag. Vid sidan av datacentret har nu fjärrvärmeplanerna blivit ett nytt fokus.
Det vi koncentrerar oss på är allt som kräver jättemycket datakraft. Då jobbar datorerna hela tiden och genererar jättemycket värme.
När Facebook för ungefär tio år sedan byggde ett enormt datacenter i Luleå valde man platsen på grund av klimatet. De låga norrbottniska temperaturerna gjorde att företaget behövde lägga mindre pengar på att kyla ner servrarna. Niclas Adler tänker tvärtom.
– Vi vände på det: Vi vill fånga värmen, det är nånting bra.
Niclas Adler förklarar att behovet av datakraft kommer att öka när våra städer förvandlas till ”smarta” städer. Och den får inte finnas för långt bort, säger han.
– Det som händer nu är att vi behöver data mycket närmare där man finns. Nu säger till exempel Kina att Peking ska ha en miljon självkörande fordon 2026.
Styrningen av dessa fordon kommer utifrån, via till exempel ett 5G-nät, som i sin tur behöver stora mängder datakraft – på nära håll, berättar Niclas Adler. Det tror han kan bli en fördel för hans fjärrvärmeplaner.
Självkörande fordon har redan testats i många städer, som de här bussarna i Linköping.
Efter Lars Stjernkvists beslut att bryta samarbetet valde Niclas Adler att gå till motangrepp.
– Ryktet säger att jag har starka kopplingar till Kina och att stöd för satsningen i Marviken kommer från Kina. Det är inte fallet, sade han till NT då och förklarade att pengarna tvärtom kom från ”försäljningar av svenska tillgångar”.
Marvikenägaren försökte under våren 2021 också få upprättelse på andra håll. Han anmälde då kommunen och några höga företrädare, bland annat Lars Stjernkvist, till Justitieombudsmannen och Integritetsskyddsmyndigheten, men ingen av myndigheterna ville starta någon utredning.
Dessutom stämde Niclas Adler kommunen och skrev i sin ansökan att han hade blivit ”allvarligt kränkt” av Lars Stjernkvists beslut. Han menade att det bröt mot såväl deras ingångna avtal som lagar och praxis – och att detta hade fått vållat stora skador för honom och hans företag.
Niclas Adler ville därför ha ekonomisk ersättning av kommunen. Dels för de investeringar som redan gjorts och ”förlorade värden”. Dels för att Lars Stjernkvist beställt utredningen om honom, som han menar bryter mot lagen, och sedan tagit beslutet. ”Det går i dag inte att säga hur stor skadan är eller kommer att bli”, skriver Niclas Adler i stämningen.
I december 2022 väntade man fortfarande på att få tid för huvudförhandling i Norrköpings tingsrätt. I februari startar också en motsvarande process i Stockholms tingsrätt, där Niclas Adler har stämt säkerhetsföretaget som gjorde utredningen.
Niclas Adler har stämt Norrköpings kommun och hoppas få skadestånd när ärendet så småningom tas upp i Norrköpings tingsrätt.
I sina skrivelser tillbakavisar han också de ”helt befängda anklagelser” som fanns i rapporten och menar att dessa pekar ut honom som en ”kinesisk spion”.
– Jag upplevde att rapporten var beställd för att få ett visst resultat. Det var ingen objektiv analys och jag ser fram emot att få det fastställt i tingsrätten, säger Niclas Adler när vi frågar honom i december 2022.
– Och det är märkligt att ingen annan som har bedrivit en planprocess i Norrköping har blivit utsatt för liknande krav och behandling, säger han och menar att också andra bolag som vill bygga lokalt, även kommunala, har haft sena betalningar.
– Det var en extrem särbehandling, säger Niclas Adler.
Så vad stod egentligen i den hemligstämplade rapporten? I de delar som lämnades ut redan 2020 kunde vi läsa om Niclas Adlers företag och tvister, en skatteskuld och några betalningsanmärkningar samt ett par detaljer om hans privatliv.
När vi nu, i slutet av 2022, lyckas få tag på hela den ocensurerade rapporten blir det mer intressant.
De delar som hade sekretessbelagts handlar nämligen i stor utsträckning om affärsmännen från ambassadörsmålet. Där fastslår utredarna att Niclas Adler har haft nära band till männen – och att bägge av ”svenska rättsväsendet” har bedömts agera ”för Kinas kommunistiska parti”.
Det lyfts också fram att Säpo anser att partiet ”aktivt försöker knyta utländska, inflytelserika individer till sig vilka kan användas till Kinas fördel”.
Säkerhetsföretaget skriver även att Niclas Adler ”olovligen (har) överfört större kapital till ett företag där (affärsmännen) haft styrelseuppdrag. Pengar som därefter flyttades vidare till ett kinesiskt bolag.”
Det framhålls vidare i rapporten att Niclas Adlers företag skulle syssla med bland annat ”informationsbehandling” och ”stöd till telekommunikationsnätet” och utredarna konstaterar att ”5G-nätet nämns specifikt”. Och som vi har berättat tidigare i den här texten är det alltså ett område som svenska myndigheter tar på stort allvar.
Säkerhetsföretaget drar sedan en slutsats av uppgifterna: ”I följande punkter finns omständigheter som talar för att Niclas Adler, medvetet eller omedvetet, används för främmande makts intressen.”
Slutligen lämnas en rekommendation till Norrköpings kommun, som föreslås ”avvakta med att skriva avtal med berörd person” samt att ”Säkerhetspolisen kontaktas omgående”.
Säkerhetsföretaget skriver i rapporten att Niclas Adler i Marviken tänkte driva verksamhet kopplad till känsliga områden som 5G-nätet.
Reidar Svedahl var i samband med stoppbeslutet den ende i kommunstyrelsen som inte höll med om Lars Stjernkvists slutsats. När vi pratar med honom i dag så står han fast vid motståndet, men säger att han ”gav med sig för att rädda majoriteten”.
Kommunalrådet var inte imponerad av rapporten, utan menar att den bestod av lösa påståenden och ”absolut ingenting som bevisade någonting.”
– Det enda han (Adler) hade gjort var att käka lunch med en kines. Och det är det ganska många som har gjort i Sverige. Volvo, som vi är stolta över i Sverige, ägs till och med av kineser, och andra företag också, säger Reidar Svedahl och tillägger:
– Om det här (anklagelserna) hade varit sant så hade inte Lasse Stjernkvist utan Säpo upptäckt det.
"Det enda Adler hade gjort var att käka lunch med en kines", säger kommunalrådet Reidar Svedahl (L), som var emot beslutet att bryta samarbetet.
Reidar Svedahl tycker inte heller att delarna om Niclas Adlers ekonomi var skäl nog att bryta samarbetet.
– Han är inte skyldig några pengar till någon. Han var sen med vissa betalningar, men det är otroligt många av våra kunder – och det är även Norrköpings kommun ganska ofta. Så det är inget skäl till att man inte ska få bygga.
Stjernkvist menar att Adler inte kunde visa hur han skulle finansiera planerna?
– Men det har vi ju aldrig bett någon annan om. Det står inte i någon lagstiftning att vi ska bevisa var pengarna kommer ifrån. Jag har själv varit med och beviljat säkert hundratals bygglov och vi har aldrig frågat var pengar kommer ifrån.
Vad tänker du om att åklagare, baserat på Säpos utredning, ändå pekade ut Adlers affärspartners som kinesiska agenter?
– Det var ju inte ett åtal mot Adler, utan mot någon annan. Han har varit på samma ställe som någon som har blivit åtalad. Det kan inte drabba den som har råkat vara på samma plats.
Reidar Svedahl och Niclas Adler på kraftverksbyggnadens tak vid presentationen av byggplanerna 2019.
Niclas Adler själv ställer sig ännu i dag frågande till slutsatserna i rapporten, att han ”medvetet eller omedvetet används för främmande makts intressen”.
– Det är extremt märkligt, säger han och ifrågasätter varför Lars Stjernkvist ”lägger skattebetalarnas pengar på att göra egna utredningar som rör rikets säkerhetsfrågor”.
– Och det är ännu märkligare att han fattar beslut baserat på helt egna och andra slutsatser än de myndigheter som ska syssla med detta.
Här vid Marvikens strand hade det sannolikt varit en byggarbetsplats just nu, om inte kommunen hade stoppat planerna.
Niclas Adler tillbakavisar också Lars Stjernkvists uppgifter om att kommunen aldrig fick svar om vilka som stod för finansieringen av Skärgårdsstaden.
– Vi skulle ha olika typer av internationella finansiärer och flera kontakter var långt gångna, säger han och menar att varken Lars Stjernkvist eller någon annan ställde närmare frågor innan beslutet togs.
Stjernkvist säger att ni hade möten med kommunen där du fick frågor om finansiärer, men inte svarade.
– Det stämmer absolut inte, säger Niclas Adler.
Han menar att det är helt normalt att man i så här stora satsningar löser den fullständiga finansieringen allt eftersom att projektet växer fram.
– Och det är inte så att man har en kille som ska betala 6–7 miljarder, säger han.
– Oftast är det ett konsortium av finansiärer som kommer in i olika skeden. Vi hade till exempel en stor engelsk utvecklare som var intresserad av en roll i konsortiet och även ett antal andra internationella intressenter. Flera hade också besökt Marviken.
Det är en ovanligt varm höstdag när vi träffar Niclas Adler i Marviken och han poserar för NT:s fotograf ute i solskenet, iklädd bara en enkel t-shirt med Synthesis Analytics namn och logga på bröstet. Parat med jeans och sneakers ger det ett avslappnat och vardagligt intryck, långt ifrån styrelserummens kostymer.
Samtidigt är han en erfaren företagare som genom åren har haft uppdrag i över 70 svenska bolag och än i dag är aktiv i 25 av dessa. Många av företagen är också hans egna och åtskilliga har tydlig koppling till Marviken. Dessutom tillkommer ett okänt antal uppdrag i utländska bolag.
Den erfarne företagaren Niclas Adler skippade kostymen när vi besökte Marviken en varm eftermiddag i höstas.
Men fokus här och nu ligger på hur man ska lösa bristen på ”nära” datakraft till 5G-näten och på samma gång producera fjärrvärme.
Niclas Adlers svar är lokala datacenter som sänks ner i deras magiska vätska och placeras i en form av container, som sedan ställs ut på en central plats i en stad. På så sätt skulle man dels kunna bidra med en del av datakraften som behöver tillföras och dels kunna lösa en stor del av fjärrvärmebehovet.
Alltså med samma metod som hans företag värmer sitt eget kontor med överskottsvärme från sitt datacenter.
Niclas Adler pekar på en container, som han kallar för en ”Edge-1:a”, som står uppställd på gården utanför den gamla kraftverksbyggnaden.
– En sån här kan värma ”baslasten” i Söderköping, säger han och syftar på grunden i fjärrvärmenätet, som i dag ofta består av sopförbränning.
Niclas Adler visar också en illustration av hur det skulle se ut om man ställde in 20 såna containrar i gamla Bråvallaverket. Det skulle, säger han, täcka Norrköpings behov av fjärrvärme. På längre sikt är hans vision att vi även har mindre varianter av lösningen i våra bostäder. Alltså en egen vätsketank med en privat server som styr ens smarta hem.
– Om tio år kommer all datainfrastruktur att byggas på det här sättet, ingen kommer att ha luftkylda datorsystem. Det är min prognos.
En ”Edge-1:a” på gården utanför kraftverksbyggnaden.
”En sån här kan värma ”baslasten” i Söderköping”, säger Niclas Adler.
När Lars Stjernkvist fattade sitt beslut i november 2020 hade uppmärksamheten runt ambassadörsmålet några månader tidigare varit stor. Inför rättegången gjorde ett flertal medier också granskningar av de inblandade.
SVT Nyheter uppgav att den ene affärsmannen hade verkat under flera olika namn och ljugit om sin bakgrund och sina uppdrag. Kanalen berättade också att ett av mannens företag, genom en investeringsfond, var huvudägt av kinesiska staten.
Och Göteborgs-Posten skrev att samma man ”under flera års tid (försökt) att få svenska företag att etablera samriskföretag och föra över patent till Kina”. GP konstaterar också att mannen under en kort period lyckades registrera ett 30-tal patent på sina söner.
”Tekniköverföring, patentstöld och hur utländska företag som verkar i Kina tvingas lämna över immateriella rättigheter är en av de stora frågorna som har varit en stötesten på senare år i relationen mellan Kina och både EU och USA”, skriver tidningen.
Men i granskningarna hamnade också Niclas Adler och hans affärer under lupp. Flera av medierna uppger att de har hittat företag som han haft tillsammans med affärsmännen. De kopplingarna har Niclas Adler själv tonat ner eller nekat till, både i förhör med Säpo men också när till exempel GP ställer frågan.
Göteborgs-Postens granskning tydde på att en av Niclas Adlers affärspartners hade försökt komma över svenska patent.
Niclas Adler säger till oss att hans kontakter med de två affärsmännen främst har handlat om tidigare utbildningsprojekt kring olika högskolor. Han tillbakavisar uppgifterna i bland annat GP och menar att det inte alls har funnits så täta affärsrelationer.
– Inte av betydelse i alla fall. Det finns företag som byggdes med ambitioner, men där det aldrig har blivit nån aktivitet. Och det finns inget företag med nån ekonomisk aktivitet som vi har haft tillsammans, säger han och berättar att han i dag bara har viss kontakt med den ene av männen.
Niclas Adler vill inte kommentera Hans Ihrmans uttalanden om de två affärsmännen, att de till exempel skulle vara ”fejkade”.
– Jag har bara sett de som två entusiastiska entreprenörer, säger han.
Har du nånsin uppfattat att de har jobbat för Kinas räkning?
– Nej, det har jag absolut inte gjort.
När vi besöker det gamla kraftverket får vi bara se lite av kontorsvåningarna, men den över 50 år gamla anläggningen är också närmast oöverskådlig. När den var till salu uppgavs att drygt 6 000 kvadratmeter var ”uthyrbart”, men Niclas Adler säger att fastigheten totalt är på 45 000 kvadratmeter, varav hälften ligger under jord och har en ”massa häftiga tunnlar”.
– Vi använder rätt mycket av anläggningen. Vi har mycket vätskelabb och utrymmeskrävande montering av de här ”Edge-1:orna”, säger han och syftar på de tidigare nämnda containrarna.
Samtidigt renoveras allt eftersom fler delar av anläggningen och det görs i ordning till exempel personalkök och omklädningsrum. Men i dag är det inte många som jobbar i byggnaden.
– Det är ett fåtal som ser efter fastigheten. Men ibland så samlar vi ihop en 20–25 personer och är här ute och jobbar i några dagar.
Det gamla kraftverket är på totalt 45 000 kvadratmeter, men då ligger ungefär hälften gömt under jord och har där en ”massa häftiga tunnlar", berättar Niclas Adler.
Själv bor Niclas Adler i Göteborg, men är ofta på resande fot och ”jobbar där det behövs”. Han säger att han främst är en aktiv investerare, men att arbetet med Synthesis Analytics och Marviken har kommit att bli hans huvudfokus.
– Jag är själv väldigt aktiv i det tekniska och dagliga utvecklingsarbetet, med att förfina den här tekniken. Så det tar en hel del av min tid och sen är det ju också en hel del affärsutveckling som pågår.
Han berättar att verksamheten i Marviken redan drar in en del pengar och stod för en ”betydande del” av Synthesis Analytics intäkter på cirka 36 miljoner kronor ifjol.
Den spjutspetsteknik som Niclas Adler berättar om och hans högpresterande datorer är dock inte något helt nytt för Marviken. Han öppnar en låst dörr in till en stor sal med långa rader av vad som ser ut som gråa, gammaldags elskåp.
– Det här var dåtidens superdatorer, säger han och berättar att dessa skulle användas till kärnkraftverket och kärnvapenproduktionen, men att de aldrig togs i bruk.
– Det är tre våningsplan med datorer från slutet av 60-talet. Det var en av världens häftigaste datormiljöer då.
Efter att den hemliga rapporten i november 2020 lämnats över till Säpo blev det tyst. Kommunen fick aldrig någon återkoppling och vet därför inte om myndigheten utredde uppgifterna vidare. Det vill inte heller Säpo kommentera.
– Enskilda rapporter och annat som vi får in kan jag inte gå in på närmare, varken hur det används eller om det används. Det är för att inte avslöja metoder, källor och sekretessbetonade uppgifter, säger Gabriel Wernstedt, pressekreterare på Säpo, som förklarar att man ständigt ”samlar in information från olika håll”.
– Det utgör ett underlag i vårt arbete, bland annat att förhindra spionage och säkerhetshotande verksamhet från andra länder.
Säpo vill inte kommentera vad som hände med den hemliga rapporten från Norrköpings kommun, säger pressekreteraren Gabriel Wernstedt.
Trots tystnaden menar Lars Stjernkvist att tiden som gått bara har stärkt honom i uppfattningen om att det inte finns något finansiär som kan stiga fram i ljuset.
– Det är ju ingen som överhuvudtaget har sagt någonting eller antytt att vi skulle hota deras ekonomiska intressen. Så ingenting, som jag har hört, tyder på att det skulle finnas nån mer intressent.
Det har gått mer än fyra år sedan Niclas Adler köpte Marviken och två år sen planerna lades på is. Den stora snackisen i Norrköping har ersatts av andra ämnen och fallit i glömska.
Betyder det att Niclas Adlers dröm om Skärgårdsstaden i dag är död och begraven? Nej, det tror varken Lars Stjernkvist eller Reidar Svedahl, men de säger att det skulle krävas ”ekonomiska muskler” hos antingen Niclas Adler eller en helt ny aktör – och att ämnet i dag inte diskuteras alls i det nya styret.
Något "Lilla Dubai" lär det inte bli i Marviken, men ett mer småskaligt bostadsbyggande är inte omöjligt, menar både Lars Stjernkvist och Reidar Svedahl.
Niclas Adler själv säger att han fortfarande vill bygga Skärgårdsstaden och hoppas på en vändning från kommunledningens sida, trots att det i dag inte finns någon dialog i frågan.
I andra hand är han också öppen för att någon annan skulle få ta över och förverkliga hans planer, men vill då helst ha kvar sin verksamhet på platsen.
– Jag tycker att Skärgårdsstaden är en för bra idé för att den inte ska bli till. Så jag är övertygad om att den blir av – i nån form.
Kan det bli kärnkraft i Marviken trots allt? Både Reidar Svedahl och Niclas Adler är i alla fall hoppfulla. Bilden är tagen 1968 i kraftverkets kontrollrum.
En annan fråga som har blivit aktuell är att åter satsa på kärnkraft i Marviken. Reidar Svedahl pekade i somras ut det gamla kraftverket som en lämplig plats för den nya SMR-tekniken, som bygger på små reaktorer. När vi frågar honom på nytt förtydligar han att Marviken bara är en av flera möjliga platser i kommunen.
Niclas Adler berättar dock att det, efter utspelet och debatten som följde, har blivit ett ”stort intresse” för kärnkraft i Marviken, att man haft besök av såväl politiker som andra intressenter – och att det ”förekommer diskussioner”.
– Men just nu finns det inget som är färdigtänkt eller färdigbeslutat, säger han.
Strålsäkerhetsmyndigheten uppger också för NT att det i nuläget inte finns några ansökningar om någon verksamhet varken i Marviken eller någon annanstans i Norrköpings kommun. Och att det fortfarande behövs en lagändring för att någonting ska kunna bli aktuellt.
Det blev aldrig nåt "Lilla Dubai" i Marviken, men i den gamla kraftverksbyggnaden pågår Niclas Adlers verksamhet för fullt. Kanske blir det även kärnkraft här i framtiden.
Niclas Adler jobbar samtidigt på att starta upp ett kluster för energiutveckling i Marviken, som skulle innehålla ”många energislag och initiativ som samverkar på samma plats”, förklarar han.
– Jag lägger just nu mycket tid på att organisera det här energiklustret med många intressenter. Alltifrån universitet, användare av olika energislag och leverantörer av både existerande och framtida tekniska lösningar. Så det är väldigt mycket ”hands on”. Vi kallar det iPower.
Så där står vi i slutet av 2022. Mycket tyder på att Skärgårdsstaden aldrig blir verklighet, men många frågor förblir obesvarade.
Är Niclas Adler, som vissa misstänker, en kinesisk agent eller en ”nyttig idiot” som går landets ärenden? Eller är han bara en realistisk företagare som försöker spela sina kort rätt för att göra bra affärer?
Var planen för Marviken, som en del har antytt, att ge Kina tillgång till svenska 5G- och elnät och en egen djuphamn vid östersjökusten? Eller handlade det tvärtom om en entusiastisk entreprenör med stora drömmar, som ville skapa framtidens teknik och en spektakulär plats att leva på?
Många har bestämda åsikter, men några säkra svar kommer vi kanske aldrig att få.
