Ingrid utsattes för ett vÀpnat rÄn alldeles utanför sitt hem i Norrköping. Bilden Àr tagen i ett annat sammanhang.
En lördagsnatt i början av september intrÀffade ett av alla de personrÄn som skett i Norrköping den senaste tiden. En ensam kvinna blev rÄnad av tre maskerade mÀn som visade upp vad hon uppfattade var en pistol.
Vi har pratat med kvinnan som rÄnades om hur en hÀndelse som till en början endast blev en notis i tidningen har pÄverkat henne nu och sÀkerligen för lÄng tid framöver.
Vi kallar henne Ingrid. Hon vill inte att vi skriver ut hennes riktiga namn.
â Jag hade varit ute och Ă€tit pĂ„ kvĂ€llen tillsammans med mina döttrar, sĂ€ger Ingrid.
â Efter det gick vi till min mamma och senare skulle jag gĂ„ hem tillsammans med min ena dotter.
NÀr hon hade omkring 500 meter kvar hem till sin bostad i centrala Norrköping skiljdes hon frÄn sin dotter. DÄ var klockan 23.45.
â NĂ€r jag var nĂ€stan hemma sĂ„g jag tre unga mĂ€n pĂ„ elsparkcyklar som Ă„kte runt i kvarteret. Det kĂ€ndes inte alls bra och jag blev mer vaksam.
"Det mÄste jag ÀndÄ sÀga, poliserna har varit vÀldig trevliga och bra", sÀger Ingrid.
Ingrid tog upp sina nycklar ur vÀskan och ökade takten pÄ stegen. Hon var nu vÀldigt nÀra hemmet. Men hon hann inte in i sÀkerhet.
NÀr hon var framme vid sin portuppgÄng kom de tre mÀnnen pÄ elsparkcyklarna fram och omringade henne.
â Den ena killen sade "Ge mig din vĂ€ska".
Samtliga tre gÀrningsmÀn var maskerade.
â Jag kunde bara se ögonen pĂ„ dem, sĂ€ger hon.
Ingrid reagerade först med ilska. Hon tittade i mannen i ögonen och sade till honom att han "kan glömma" att fÄ hennes vÀska.
â Han grĂ€vde dĂ„ i fickan och tog upp ett pistolliknande föremĂ„l och hotade mig med det.
Ingrids vardag förÀndrades pÄ nÄgra fÄ sekunder en vanlig lördagsnatt i centrala Norrköping.
Ingrid blev dÄ Ànnu argare och började skrika för att pÄkalla uppmÀrksamhet. Men motstÄndet var förgÀves. De tre gÀrningsmÀnnen hjÀlptes Ät att rycka Ät sig hennes vÀska och försvann frÄn platsen.
Under tumultet fick Ingrid ett slag mot huvudet och skadade Àven en arm. NÀr hon kom in lÀgenheten ringde hennes man till polisen, som snabbt kom till platsen. Men trots att de letade i omrÄdet kunde de inte hitta rÄnartrion.
â Det mĂ„ste jag Ă€ndĂ„ sĂ€ga, poliserna har varit vĂ€ldig trevliga och bra, sĂ€ger Ingrid.
Utöver sjĂ€lva traumat â att bli rĂ„nad och fĂ„ en pistol riktad mot sig av en maskerad gĂ€rningsman â dök en massa andra problem upp efterĂ„t.
â Det jag tĂ€nker pĂ„ Ă€r att de vet sĂ„ mycket om mig och jag vet ingenting om vilka de Ă€r, sĂ€ger Ingrid med en viss oro pĂ„ rösten.
â De har tagit min mobil, mitt bankkort, mitt id-kort och mitt passerkort till jobbet.
"Det jag tÀnker pÄ Àr att de vet sÄ mycket om mig och jag vet ingenting om vilka de Àr", sÀger Ingrid.
PÄ mÄndagen var hon pÄ banken för att se om rÄnarna hade tagit ut nÄgra pengar frÄn hennes konto. Men det gick inte att fÄ fram den uppgiften i och med att hon inte kunde identifiera sig, dÄ id-kortet var stulet.
â Kortet spĂ€rrade vi direkt. Nu vet jag inte hur det ser ut med mina pengar, förhoppningsvis finns de kvar.
PÄ tisdagen gick Ingrid till jobbet för första gÄngen efter rÄnet. Under dagen började hon att grÄta.
â Jag har varit arg i flera dagar, men i dag kom hĂ€ndelsen i fatt. Jag har inte kunnat sova ordentligt, tĂ€nker pĂ„ vad de gör med mina saker de stulit. De kan till exempel lĂ€sa mina mejl i mobilen. I mobilen hade jag massor med minnen med familjefoton som jag tagit. De fĂ„r jag kanske aldrig se igen.
Ingrids vardag förÀndrades pÄ nÄgra fÄ sekunder en vanlig lördagsnatt.
â Jag vet inte hur lĂ€nge jag kommer kĂ€nna sĂ„ hĂ€r, men det kĂ€nns otryggt att gĂ„ ut. Nu tycker jag det till och med Ă€r otĂ€ckt nĂ€r jag ser nĂ„gra komma Ă„kande pĂ„ elsparkcyklar.