Kalle Sandhammar: "Almedalen – demokrati eller rosévin"

Annars är det som utmärker den pågående politikerveckan i Visby en omsjunget avslappnad atmosfär, där även de största politiska högdjuren kan röra sig förhållandevis fritt i gränderna i Visby. Evenemanget bruka klyva svenska folket i två tydliga åsiktshalvor.

# Det är världsunikt fantastiskt att politiker och journalister från helt fria medier kan umgås under fullkomligt otvungna former.

# Den närgångna relationen mellan politiker och journalister (och lobbyister!) är osunt geggig, leder mest till trams i spalterna och är rent allmänt ett slöseri med både skattepengar och medieutrymme. Och rosévin.

Efter att åter ha kryssat runt mellan en uppsjö av mer eller mindre intressanta seminarium om samhällets snart sagt alla aspekter kan jag väl tycka att båda synpunkterna bär relevans. Men en sak bör vi komma ihåg.

I förra veckan invaderades Gotland av ryska trupper. Förvisso bara i en övning, men ändå. Det är ingen som övar på att inta månen.

Någon dag senare stängdes turistlandet Tunisien av ett blodigt terrordåd på stranden i charterorten Sousse, efter att en ensam man besinningslöst dödat oskyldiga. Ungefär samma sak som självmordsbombaren Taimour Abdulwahab försökte göra mitt i folkhavet i julhandeln för fem år sedan. I Stockholm, Sverige.

Det finns många skäl att inte träffas under fria former i Almedalen. Och alltfler kommer att framföra dem. Men trygghet handlar om tillit, inte misstänksamhet. Öppenhet och fria samtal är grunden i den svenska demokratin. Därför är politikerveckan viktig.

Häromdagen kom jag att gunga barn tillsammans med prins Daniel, på ett semesterresmål i hans – och mina – gamla hemtrakter. Han var där med familjen, och lediga vid en gungställning är vi alla lika.

Man kan tycka vad man vill om både monarki och dottern Estelles livslott som uttittad. Men oavsett vilket vill man gärna leva i ett land där de blivande tronföljarna kan röra sig så obemärkt och bekymmersfritt bland "vanligt folk" att de senare inte ens förstod skillnaden förrän det var försent att ta en selfie.

Det är ett Sverige att vara rädd om, och som vi inte ska låta drunkna på botten av ett glas rosé.