PÄ Vrinnevisjukhuset var Kaylin inlagd pÄ barn- och ungdomskliniken, men till en början som kirurgpatient, dÄ hon utreddes och behandlades pÄ kirurgiska kliniken.
Men efter tvÄ ultraljudsundersökningar hittade man inte nÄgot tecken pÄ blindtarmsinflammation och hon fördes över till barnkliniken.
â Jag Ă€r verkligen jĂ€tteledsen för det som hĂ€nt. Det kĂ€nns förskrĂ€ckligt jobbigt och trĂ„kigt, sĂ€ger Erik Wejryd, tillförordnad verksamhetschef pĂ„ barn- och ungdomskliniken.
I efterhand gör barnkliniken bedömningen att det var fel att göra en andra ultraljudsundersökning nÀr den första inte gav nÄgon vÀgledning. I stÀllet borde en datortomografi av buken ha gjorts, skriver han till PatientnÀmnden.
â Det Ă€r en rekommendation som vi gĂ„r ut med till vĂ„ra lĂ€kare efter detta. Har man inte lyckats stĂ€lla diagnos med en undersökningsmodell Ă€r det klokt att gĂ„ vidare med en annan, sĂ€ger Erik Wejryd.
Varför gjordes ingen datortomografi?
â Vi hade en dialog med lĂ€kare pĂ„ kirurgkliniken som avrĂ„dde frĂ„n det och begĂ€rde ytterligare ett ultraljud, sĂ€ger Erik Wejryd.
Kirugiska klinikens verksamhetschef Lars Lönn skriver i ett mejlsvar till oss: "Vid behov av röntgen rekommenderas i första hand ett ultraljud, vilket ofta ger tillrÀcklig bilddiagnostisk information. Datortomografi anvÀnder vi sparsamt vid misstÀnkta blindtarmsinfektioner dÄ barnen ofta kan behöva nÄgot sederande (lugnande) för att undersökningen skall kunna genomföras samt att vi som regel försöker minimera mÀngden radioaktiv strÄlning mot barnen."
Av svaret framgÄr att diagnosen blindtarmsinflammation kan vara svÄr att stÀlla hos mindre barn, dÄ "bÄde symptom och undersökningsfynd kan vara svÄrtolkade".
BĂ„da klinikerna har pĂ„börjat en utredning utifrĂ„n det enskilda fallet â och mer generellt av det gemensamma arbetet kring barn inlagda pĂ„ barnkliniken men med behov av kirurgisk sjukvĂ„rd.
â Att klinikerna gör en internutredning visar att man tar det som hĂ€nt pĂ„ allvar, sĂ€ger Mona Ahlberg, verksamhetschef pĂ„ PatientnĂ€mnden.
Klinikerna ska sÀtta fokus pÄ brister i rutiner och se över hur arbetet kan struktureras för att förhindra att liknande hÀndelser sker igen.
â Vi har ett arbete att göra inte bara kring det hĂ€r fallet. Vi utreder fler incidenter dĂ€r samarbetet inte riktigt har fungerat som det ska. Ăven dĂ„ har det handlat om oklarheter i ansvarsfördelning. SĂ„ vi tar nu ett större grepp, sĂ€ger Erik Wejryd.
Kaylins smÀrta avfÀrdades som inbillad. Tas inte barns smÀrta pÄ allvar?
â Det Ă€r ibland vĂ€ldigt svĂ„rt att veta vad som föranleder att nĂ„gon mĂ„r dĂ„ligt. MĂ„nga faktorer kan spela in, sĂ„ som tidigare erfarenheter. Det kan vara svĂ„rt att veta sĂ€kert vad ett smĂ€rtbeteende kommer frĂ„n.
â Naturligtvis tar vi barns smĂ€rta pĂ„ allvar. Men inom barnmedicin stĂ„r vi ofta inför att vi ser sjukdomssymptom, och att det sedan inte Ă€r sĂ„ enkelt som det först verkar. Ibland gör vi fel, sĂ„ Ă€r det.
Hur kunde Kaylin skrivas ut med infektionsprover som var sÀmre Àn nÀr hon kom in?
â Jag kan inte gĂ„ in pĂ„ detaljer i fallet, men man uppfattade en förbĂ€ttring, sĂ€ger Erik Wejryd.
Det krÀvdes en pÄminnelse innan PatientnÀmnden fick svar. Varför dröjde det?
â Det var ett rent förbiseende frĂ„n min sida. Jag skrev svaret i mitten av december och hade för mig att jag hade skickat in det. Innan jag fick pĂ„minnelsen hade jag inte hört nĂ„got.
Det Àr oklart nÀr utredningen blir klar.