Undersköterskorna Karin Sagmar och Amanda Svensson är tillbaka på förlossningen efter att ha omplacerats till en annan avdelning.
I december förra året träffade vi tre undersköterskor som skulle omplaceras från förlossningsavdelningen på Vrinnevisjukhuset. Nu har två av de undersköterskorna, Karin Sagmar och Amanda Svensson, fått komma tillbaka till förlossningen – knappt två månader efter flytten.
– Vi är jätteglada över att vi fick komma tillbaka, men så onödigt att flytta på folk. Man förstår inte hur regionen kan ha sparat pengar på det här, för varje person som introduceras går det två på, säger Karin Sagmar.
Hon och Amanda Svensson omplacerades till röntgenavdelningen. De var utlovade två veckors introduktion, men fick endast två respektive tre dagar.
– Men det behövdes inte så mycket mer introduktion eftersom det var ett så simpelt jobb. Det fanns inte så mycket att göra, säger Amanda Svensson.
Enligt både dem själva och personalen som blev kvar på förlossningsavdelningen hade undersköterskornas kompetens behövts mer där.
– Vissa saker kan vänta på andra avdelningar. Här kan man inte lämna en blödande kvinna i en halvtimme för att du ska sköta en sugklocka i ett annat rum, säger Amanda Svensson.
Barnmorskan Linda Luks och överläkaren Linda Hjertberg understryker att varje person behövs för att säkerställa en god vård.
Linda Hjertberg, som är överläkare och medicinskt ledningsansvarig, understryker att varje person behövs för att få en god och hållbar vård.
– Redan innan varslet hade vi en hög arbetsbelastning, där vi redan önskade att vara fler barnmorskor och undersköterskor per pass för att kunna få mer tid hos patienterna. Man har väldigt olika arbetsuppgifter på olika enheter, och jag tycker att det är förfärligt att regionen gör besparingar på enheter där allt arbete är viktigt och kan vara akut, säger hon.
Jasmina Martinz, Veronica Andersson, Emma Telleskog, Amanda Svensson och Karin Sagmar arbetar på förlossningen på Vrinnevisjukhuset.
Just nu går förlossningen på minimibemanning, två undersköterskor per pass. Om fler än två patienter får komplikationer blir det därför svårt att räcka till. Ett exempel på när det inte gått att prioritera de akuta arbetsuppgifterna skedde för ungefär ett halvår sedan.
– En undersköterska fick springa på ett snitt, och den andra stod med en mamma som blödde efter att hon fött barn. Då ringer en patient ett vanligt larm, men ingen kan gå till henne för att de står i mer akuta situationer. Efter en kvart får de tid att gå in till henne och då har hon svimmat av under tiden, säger Emma Telleskog, undersköterska på BB och förlossningen.
Regionen menar att man gjort en bedömning utifrån vilka avdelningar som behövde mer respektive mindre folk. Vad säger du om det?
– Något måste ha brustit eftersom Karin och Amanda känner att de bara har suttit och rullat tummarna på röntgenavdelningen, medan vi som har varit kvar här har fått springa, säger Emma Telleskog.
Veronica Andersson och Emma Telleskog är schemaansvariga. Inför hösten ser de risker med att det finns för få undersköterskor.
På kvinnokliniken var det elva personer som omplacerades, nu har fem fått komma tillbaka. Trots att det flyttat tillbaka undersköterskor går personalen kort. När NT besöker avdelningen för intervju är alla rum fulla. Det beror både på bemanningsbrist och platsbrist. Under kontorstid strävar de efter att vara tre undersköterskor, men resten av dygnet går förlossningen på minimibemanning, alltså två undersköterskor per pass.
– Men alla dagar finns det inte huvuden till två undersköterskor, det saknas folk trots att vi lagt minimibemanning, säger specialistundersköterskan Veronica Andersson som också är schemaansvarig.
Enligt personalen har det framkommit att patienter inte känt att de fått det stöd som behövdes för att de skulle känna sig trygga under förlossningen.
På grund av att det saknas personal tvingas befintlig personal ta extrapass, vilket kostar extra för regionen och är slitsamt för undersköterskorna som behöver jobba extra. När det saknas undersköterskor blir det i sin tur också en extra belastning för barnmorskor och läkare som behöver, utöver deras yrkesspecifika uppgifter, även göra undersköterskornas jobb.
– Vi skulle aldrig avvisa en patient eller avstå från att göra allt vi bör göra, bara för att kunna gå på rast eller gå hem i tid. Det blir att vi gör samma jobb som vi gjorde förut, fast på färre personer, säger överläkaren Linda Hjertberg.
För att inte riskera patientsäkerheten när det råder bemanningsbrist händer det ibland att patienter skickas vidare till andra sjukhus för att lätta på trycket. Samtidigt vill personalen understryka att ingen ska vara rädd för att komma och föda barn på Vrinnevisjukhuset.
– Patienterna ska, och kan absolut känna sig trygga med att föda hos oss. Patientsäkerheten uppehålls, för att vi brinner för vårt jobb och våra födande patienter. Men det blir ibland på bekostnad av oss själva, säger Linda Hjertberg.