Vi träffar honom tillsammans med chefsöverläkaren Maria Hogner efter att Norrköpings Tidningar pratat med ett tiotal anställda inom den psykiatriska enheten på Vrinnevisjukhuset. De anställda beskriver en patientvård som präglas av hård mentalitet och rå jargong. Där en chef upplevs som hotfull och där patienter utsätts för kränkningar och bestraffningar.
Du har hört Billies inspelning som är ett exempel på den här hårda kultur din personal berättar om för oss. Vad har du att säga om inspelningen?
– Det är en lång inspelning med flera personer och där en chef inte bemöter patienten på ett professionellt sätt. Inspelningen utgör en del av ett längre händelseförlopp.
Vad gjorde du när du fick information om att det här hade hänt?
– Jag har ju lyssnat på inspelningen och pratat med patienten om det och med berörd chef.
Hur ska man som patient kunna känna sig trygg när sådant här sker?
– Jag tycker att man förhoppningsvis bör känna sig trygg när man vårdas på avdelningen här.
Men den här patienten känner sig inte trygg?
– Nej. Det är ju givetvis beklagligt.
Har det fått någon konsekvens för den här chefen?
– Det är ingenting som jag kan uttala mig om.
Norrköpings Tidningar har också fått ta del av bilder där Billie är väldigt blåslagen över hela kroppen och har stora så kallade ”lårkakor”. Hon säger att hon blivit kastad ned i golvet upprepade gånger. Vi frågar Daniel Nahlbom om han har hört talas om det.
– Nej det är ingen information som har kommit till mig. Kanske inte allt kommer fram till mig som verksamhetschef.
Sju av de här tio anställda som varit i kontakt med NT berättar om just sådant övervåld som används på olika sätt.
– Ja, det låter ju väldigt allvarligt. Sedan är det här helt ny information för mig. Jag vet inte vilka patienter det handlar om eller hur situationerna uppkommit. Sedan kan det vara många situationer som är väldigt svårhanterliga för personalen. Någon får ett väldigt kraftigt ångestpåslag, man kanske inte når patienten via samtal.
Chefsöverläkaren Maria Hogner:
– Vi har patienter som kan reagera väldigt kraftigt med ångest och ilska. Ibland behöver personalen handgripligen hindra patienten från att skada sig själv, säger hon och fortsätter:
– Vid lång fasthållning som är jättepåfrestande för patienten men också för medarbetarna, är det risk för sparkar framför allt från patienten mot personalen. Ibland blir det oundvikligt blåmärken och nödvändigt med fastspänning i säng.
Vet er personal vad man får och inte får göra vid nedläggning av en patient?
– Man får bara lära sig sådana grepp eller nedläggningar som vi har utbildning för, säger Daniel Nahlbom.
Anställda som Norrköpings Tidningar pratat med vittnar om att det förekommer övervåld mot patienter som är svårt sjuka och grepp som inte är tillåtna används. Bland annat genom att bända upp armen bakom ryggen och sätta knä i ryggen på en person som ligger ned.
Det är uppgifter som är nya för Daniel Nahlbom och Maria Hogner.
– Det är väldigt mycket information ni har som inte kommer fram till oss, säger Daniel Nahlbom.
Daniel Nahlbom säger att den psykiatriska kliniken nu arbetar med att förbättra arbetsmiljön och den hårda jargong som även kan påverka patienterna. I en enkät som genomförts bland personalen upplevs en chef som hotfull.
Det är inte en person vi pratat med. Tio personer beskriver på olika sätt den här kulturen. Är det första gången du hör det här?
– Nej, jag har ju hört det via enkätsvaren, där framkommer hur man upplever situationen. Absolut. Det är det vi jobbar med nu. Enkätsvaren visar även på att det är mycket som också rör arbetsgruppen i sig, framför allt bemötande mot varandra som kollegor.
Vad tänker du om det då? En vårdenhetschef som upplevs vara hotfull?
– Det känns inte bra så klart. Vi har pratat om situationer och varför de uppkommit. Det kan ligga många orsaker bakom det, tänker jag.
Är den här chefen problemet?
– Nej, inte enbart. I den här arbetsgruppen har tidigare chefer i olika situationer gjort att arbetsmiljön inte varit fullgod, säger han.
De tio anställda som Norrköpings Tidningar varit i kontakt med berättar att det inte finns utrymme för självkritisk granskning och utvärdering av det egna arbetet. Berättar man om något som blivit fel, betraktas man som illojal av chefen och hotas med att inte få förlängd timanställning och att få sparken.
Det är inget Daniel Nahlbom känner igen, men han säger:
– Utifrån patientsäkerhet så ska man rapportera om något händer.
Anställda vi talat med uppger att patienter som tvångsvårdas har sämre möjligheter att anmäla missförhållanden och övergrepp. Det stämmer inte, menar Daniel Nahlbom, som framhåller att tvångsvårdade patienter har samma möjligheter att kontakta exempelvis Patientnämnden och IVO som andra.
Känner ni som chefer att ni har kontroll på vad som händer?
– Inte i detalj, men mer och mer nu utifrån att jag träffar personalen i det här arbetsmiljöarbetet, säger Daniel Nahlbom.
I vårt samtal återvänder Maria Hogner till patienten Billie med ljudinspelningen.
– Jag känner ju till den här ljudinspelningen, men har inte hört den själv. Jag har inte betraktat det som en del av ett mönster, mer som en tråkig grej. Jättetråkigt att man som patient känner sig manad att spela in ett samtal. Jag tycker det är beklagligt.
Kan det tyda på att man är otrygg när man spelar in ett sådant här samtal?
– Ja, det är väl den slutsatsen man behöver dra, säger Maria Hogner.
Norrköpings Tidningar kontaktar den aktuella chefen för att ställa frågor om varför en självmordsbenägen patient pressades hårt och ge henne möjlighet att bemöta personalens kritik.
Men chefen vill inte bli intervjuad utan hänvisar till patientsekretess och mejlar:
”Tack för att ni ställde frågan men jag avböjer från att delta, då ni redan har pratat med både Verksamhetschefen och Chefsöverläkaren gällande detta”.