"Vi måste alltid utgå från barnets bästa"

I fallet med den treåriga flickan som hittades död och där mamman är misstänkt för vållande till annans död har inte det utsatta barnets intresse tillvaratagits tillräckligt, anser två riksdagspolitiker från Norrköping. Det finns mer att göra när det gäller dagens lagstiftning, tillämpningen av lagarna och synsättet kring hur man ser på utsatta barn.

– Vi måste alltid utgå från barnets bästa, i dag kanske vi lägger lite för stor vikt vid det biologiska i föräldraskapet. Att vara förälder är så mycket mer än biologiska band. I det här fallet har det funnits andra föräldrar och då är det också rimligt att man tar hänsyn till det. Vi behöver ett utvidgat synsätt på vad föräldraskap tolkas som, säger Linda Westerlund Snecker (V), riksdagsledamot.

Vänsterpartiet lämnade in en motion i oktober förra året där de föreslår att LVU (lagen om vård av unga) bör bli en heltäckande rättighetslagstiftning. Lagen behöver ta ett tydligare avstamp i barns rättigheter och i att omhändertagna barn har rätt till särskilt stöd och bistånd från statens sida, står det bland annat i motionen.

Även Liberalerna driver frågan, de vill se en nationell strategi mot våld mot barn. Den ska ge starkare skydd för utsatta barn.

– Vi är i dag alldeles för dåliga på att ta ställning för utsatta barn. Många gånger har vuxna svårt att ifrågasätta andra vuxna och det blir på bekostnad av barn som behöver stöd och trygghet, säger Juno Blom (L), riksdagsledamot med ett särskilt engagemang för utsatta barn.

– Barn har för få röster i politiken och vi sviker alltför många barn i dag. Det är viktigt att vi politiker tar ansvar. Om vi politiker verkligen förstod konsekvenserna, utsattheten, maktlösheten och ställde oss på de utsatta barnens sida skulle vi utföra en rad åtgärder.

Kan du ge något exempel?

– Man kan se det som ett trafikljus. Majoriteten av alla föräldrar är gröna, välfungerande föräldrar. Vissa är gula, där kan föräldrarna ha en vilja, men inte fullt ut förmågan att vara förälder. Där kan socialen spela en roll i ett tidigare skede och stödja för att inte allvarliga problem ska uppstå. Sen är det vissa föräldrar som är röda, som inte alls passar att vara föräldrar. De barnen behöver tidigt stöd och skydd. Vi lägger för mycket kraft på röda föräldrar och vågar inte se att det finns föräldrar som faktiskt inte är lämpliga.

Vad ska man göra åt det?

– Det finns möjlighet i dag att göra en permanent vårdnadsöverflytt, så att familjehemmet får vårdnaden från de biologiska föräldrarna, men det görs i alltför liten utsträckning än vad man borde, tycker Juno Blom.

Att ha ett system där man i högre utsträckning flyttar vårdnaden permanent har sina för- och nackdelar. Vid kammarrätten arbetar man dagligen med vårdnadsfrågor och tillämpning av lagarna.

– Om man har en mer permanent lösning kommer nog kriterierna för ett omhändertagande att sättas högre. Vad gör man då med de barn som inte når upp till kraven? Det kan vara dåligt i familjen just då men inte så dåligt att det motiverar ett omhändertagande permanent, säger Anders Bengtsson, som är lagman vid Kammarrätten i Jönköping. 

Tycker du att man tar för stor hänsyn till föräldrarna idag?

– Nej, det tycker jag inte. Jag tycker att barnens röst blir tydlig i de här processerna men det är inte lätt att tillämpa vad som är barnets bästa. Är det barnets bästa att växa upp med sina biologiska föräldrar eller är det att vara kvar i familjehemmet? Till syvende och sist är det politikernas beslut.

Juno Blom, som brinner för barnrättsfrågor och efterlyser att samhället tar ett större ansvar för utsatta barn, vill att domstolarnas beslut följs upp tydligare.

– Tas beslutet att vården ska upphöra tycker jag att man ska vara skyldig att följa upp över tid så att inte förhållandena i hemmet ändras, säger hon.

Domstolarnas inflytande försvinner dock efter att målet avslutats.

– Ibland säger föräldrar under processen att de ska delta i frivilliga insatser efteråt, men sen blir det inte så. Vad föräldrarna sagt under processen är inte juridiskt bindande. Jag förstår att det kan bli en svår situation, men socialens ansvar upphör inte för att tvångsvården upphör, säger Anders Bengtsson.

Tycker du att det finns luckor i LVU-lagstiftningen?

– Allting kan förbättras, men jag tycker att vi i grunden har etablerat ett sätt att pröva om vårdnaden ska upphöra. Men vi kan nog på marginalen bli bättre.