Corren besökte henne på gården Limmerhult 1 utanför Nykil i början av september. Hon berättade att tanken bakom insamlingen var att hundmänniskor skulle skicka in pengar varje gång deras fyrbenta vänner apporterade. Hon hade satsat på 5 000 kronor under september. Redan två veckor in i månaden passerades 100 000 kronor. Och på torsdagskvällen visade den totala summan dryga 311 000 kronor.
– Ofattbart, inte i min vildaste fantasi hade jag vågat hoppas på det, säger en lycklig Cinna via telefonen.
Hon är alldeles tagen av det som har hänt. Visst, hennes älskade sambo Calle Ahlsten var en mycket välkänd hundmänniska som säkert många fler än Cinna sörjer mycket. En del av förklaringen till alla pengar ligger nog där men kanske också att apporteringen blev en enkel verksamhet för den hundintresserade att få in pengar på.
– Jag är så glad att min facebooklänk bara har handlar om det här, ingen oenighet alls, säger Cinna.
När vi mötte henne hade hon tre jaktlabradorer och en jaktcockerspaniel. Sedan dess har ännu en hund kommit till familjen, tio veckor gamla borderterriern Axel. Festligt handnamn som passar perfekt till de tidigare: Göra, Ellen, Ove och Folke.
Insamlingen har också lett till att en fristående med samma ändamål har startat i Norge och att många människor har gjort en hel del för att bidra vid sidan av Cinnas tanker. Jag läser att en kvinna som inte har hund skänker pengar för att hennes katt äter så bra. En annan kvinna har börjat sälja armband där en del av inkomsterna går till fonden.
Och härom dagen fick hon ett välkommet mejl:
"Hej Catharina
Jag arbetar som verksamhetschef för Barncancerfonden. Ikväll sitter vi på Kansliet och ringer personer som skänkt till oss, och hittills har jag talat med två personer som skänkt via apportera för livet. Jag kände att jag även vill tacka dig som startat denna insamling. STORT TACK
Per Leander"
Härliga ord med stort beröm. Nu tänker Cinna låta insamlingen fortsätta till årsskiftet, därefter får hon fatta nya beslut.
Men ännu en hund? Hur gick det till?
– Tja, du vet jag hade tänkt skaffa mig en borderterrier någon gång i framtiden. Men nyligen dog ännu en av mina vänner i cancer. Då bestämde jag mig för att köpa en genast. Vem vet om man lever "någon gång i framtiden".