Nystartarna skissar karta för livet

Under våren har sex personer träffats varannan vecka för en tre timmar lång kurs i tredje vågens kognitiva beteendeterapi, Acceptance and commitment therapy (ACT). Deltagarna har alla olika förväntningar och mål, men gemensamt är att de vill förändra sina liv till det bättre. På sjätte träffen fick de skissa en varsin “vägkarta” med hjälp av verktygen de tillägnat sig under kursen. Kartan, som innehåller delmål, motstånd och strategier, ska vara en hjälp till nystart.

– Om vi inte är villiga att klara av obehag så kommer vi köra av vägen, säger Cecilia Olsson, beteendevetare och sjukgymnast vid Livspraktiken i Linköping.

Sjätte träffen blev en repetition från tidigare möten. Nystartarna har fått tänka ut vad de innerst inne vill i livet och därefter formulerat egna värdegrunder. En värdegrund är ens långsiktiga riktning i livet. Det kan vara att leva hälsosamt för att orka göra det man vill eller att fylla livet med mycket skratt och glädje.

– Det viktiga för mig är att leva länge så att vi kan finnas för vår son, säger Bernd Mathiesen som fått diabetes och därför behöver ändra sina matvanor för att uppfylla sitt mål.

– Diabetesdiagnosen var inte helt oväntad eftersom jag inte lagt om kosten, fortsätter han.

Men under våren har han gjort aktiva val i rätt riktning.

– Jag har minskat två kilo under de senaste två veckorna, berättar han.

Att förändra sina vanliga beteendemönster är sällan ett lätt jobb. Därför har gruppen bland annat diskuterat nödvändigheten med att vara snäll mot sig själv om man misslyckas med att handla i riktning mot sitt långsiktiga mål, som att äta godis istället för att träna. Men varje steg i fel riktning kan användas som ytterligare en pusselbit, menar Cecilia Olsson.

– Då kan jag tänka att jag får ännu mer information om hur jag ska nå min värdegrund, säger hon.

Enligt Cecilia Olsson är det viktigt att vara ärlig mot sig själv när man vill göra en förändring av livsstilen. Men det kan vara svårt att erkänna för sig själv att man ägnar sig åt beteenden som i längden sätter käppar i hjulet.

– Kommer jag närmare, eller kommer jag längre ifrån det viktiga? Man kan alltid hitta förklaringar till varför man tog kakan eller inte sa ifrån. Det är viktigt att göra aktiva val, än att bara låta det bli som det blir, säger Cecilia Olsson.

Hon menar att när man nyfiket börjar studera sitt eget beteendemönster kan man hitta svar på vad som är den egentliga funktionen bakom vissa beteenden. Kanske äter jag kakan som tröst, eller håller tyst för att jag är rädd för konflikter.

– Vad man än tänker sig att göra så är det viktigt att hitta de underliggande värdegrunderna, fortsätter hon.

Inom ACT finns ett begrepp som kallas defusion, som handlar om att se sina egna tankar utifrån.

– Det kostar på att jaga upp sig med tankar. Defusion är att kunna distansera sig från dem, säger Cecilia Olsson.

Som hjälp att se sig själv utifrån kan man öva sig i medveten närvaro, så kallad mindfulness och perspektivtagande. Inför den sjätte träffen hade Eva Svantesson övat. Hon tyckte tidigare att mindfulness var svårt.

– Jag har lånat en bok om mindfulness. Det är inga långa stunder jag övar, men jag tar vara på stunderna bättre, säger hon.

Cecilia Olsson berättar att det finns forskning som visar att människor som lyckas hitta mening i olika situationer, stora som små, mår bättre.

– Även om man är i ett sammanhang som man inte valt själv så är det bra att försöka hitta en mening. Det kan vara en strategi på jobbet till exempel, att ta sig an uppgifter och känna mening med dem för sig själv, förklarar Cecilia Olsson.

Den kognitiva beteendeterapin ACT handlar inte om att minska obehag, utan att kunna leva bättre med obehaget. Att inte kämpa mot, utan med ett problem.

– Det handlar om att man kan ha en tanke, men välja att göra något annat, säger Cecilia Olsson.

Hjärnan kan skrika ”nej, gör det inte” men distanserar man sig från tanken kan det bli lättare att våga göra något som känns jobbigt.

Nystartarna har ännu en träff kvar innan sommaren, sedan blir det uppföljning i höst.

– Det känns skönt att vi inte släpper varandra, utan fortsätter stötta varandra längre fram, säger Ann-Louise Augustsson.

Ett gemensamt mål som deltagarna har är att fylla livet med mer glädje. På resan mot målet vill de hålla ihop, och som uttrycket säger: Delad glädje är dubbel glädje!