Här berättas historien om hur Ulla-Karin Hellsten och Börje Norberg, utan erfarenhet av textil eller egenföretagande, mitt i textilkrisens tid, beslutade sig för att köpa en hel gammal maskinpark för att göra garn av ull. 50 ton maskiner lyftes in i den gamla ladugården i Storeryd utanför Ödeshög. Ett par gamla spinnmästare från Norrköping lärde ut hantverket.
"Alla stickade"- På 1980-talet var det en stickboom, alla stickade, berättar Ulla-Karin. I slutet av årtiondet var stickflugan över. Vi måste söka nya vägar.
Ulla-Karin fick Svenska Naturskyddsföreningen och Greenpeace att beställa färdigstickade ulltröjor. Det räddade tillvaron en tid. Sedan mindes hon sin barndoms kaninfilt och skapade en filt med får. Den blev belönad med "Utmärkt Svensk Form". Experimenten med olika mönster har fortsatt.
Öppet för turisterI mitten av 1990-talet utvecklades ett vadmalstyg, men det gick inte att sälja - färdigsydda produkter blev däremot en framgång. Tyget fick också utmärkelsen "Utmärkt Svensk Form".
Uppmärksamheten ledde till att ullspinneriet öppnades för turister och varenda dag var det visningar, föreläsningar, kurser, aktivitetsdagar och resor. Tiden räckte knappt till garnproduktionen.
- Luften gick ur oss, säger Ulla-Karin. Och 1997 ville jag lägga av.
Men Börje älskar sina maskiner, och han ville inte ge sig. Verksamheten fick en sista chans. När ekonomin var som allra mest i botten ville organisationen Svensk Form ha med fårfilten på en utställning i Japan. Ulla-Karin fick pengar av sin mamma för att kunna åka med. Och japanerna blev intresserade. Garnet började säljas i Japan, och japaner kom på besök till Storeryd.
Kunskaperna förs vidareSpinneriet överlevde och i dag går mer än hälften av den totala produktionen på export till Japan.
- Det har aldrig gått att stanna upp, säger Ulla-Karin, det är 100 kilometer i timmen som gäller om man ska överleva.
Och i dag ser framtiden hoppfull ut.
Spinneriet öppnas för turister igen. Det blir stickcaféer, stickfest och jubileumsutställning på Arbetets museum. Börje och Ulla-Karin har köpt Slöjdvillan vid Stora Åby kyrka, och där tas grupper från Japan emot. Så förs kunskaperna vidare.
Men på lång sikt då? Vill någon ta över?
- Våra barn har växt upp med den här verksamheten, och den har betytt mycket för dem, berättar Börje. Men troligen vill ingen ta över. De har gått sina egna vägar. Det kommer besökare ibland och är intresserade, men det krävs enormt mycket för att verkligen klara av det. Så vi får se. Det är en utrotningshotad verksamhet.