Det var en solig vårdag 1954 som 16-årige Lars kom in på verkstaden för första gången. Arbetsuppgifterna var de sedvanliga för en ung grabb: laga punkteringar, smörja och tvätta bilar. Så småningom växte han in i yrket med de äldre arbetskamraternas hjälp och med tiden kom han att spela samma mentorroll för sina yngre kamrater.
- Det fanns tid att lära sig yrkets grunder den praktiska vägen. Idag är tidspressen så mycket större och det är väl enda negativa med yrkets utveckling, säger Lars som är en lågmäld man och berättar om sig själv utan större åthävor.
Som mest var det nio mekaniker i verkstaden, idag är de tre.
Vi sitter i det kombinerade lunchrummet och kontoret, dricker förmiddagskaffe och äter mazariner. Med är gamle chefen Jan Johansson som numera är pensionär men gör sina arbetstimmar i verkstaden ändå. Den nuvarande chefen är Jans son Niklas Hahne. Ödeshögs Bil & Motor är ett familjeföretag där Niklas är tredje generationen ägare. Sedan 1960 finns företaget i de nuvarande lokalerna på Mjölbyvägen i kombination med den bensinmack som bolaget också driver.
Jan Johansson öser lovord över Lars breda yrkeskunnande, hans mångsidighet och sättet att bemöta kunderna. Lars skruvar lite på sig över berömmet. Jan antyder också att sista arbetsdagen kommer att bjuda på fler överraskningar än Correns besök
Mångsidigheten har kommit väl till pass under åren. Lars har inte bara servat personbilar utan lastbilar och allehanda vägfordon. Företaget hade under "vägbyggaråren" på E 4 och Rv 50 serviceavtal med Vägverket och ibland blev det nattliga utflykter till både Jönköping och Linköping för att få liv i något arbetsfordon. Fram till mitten av 1960-talet turades verkstäderna i Ödeshög om att ha dygnet-runt-jour utmed riksettan som då skar mitt igenom samhället. Det fanns tillgång till särskilda servicelådor för de vanligaste märkena.
- Då var det liv och rörelse på macken och ibland fick vi ta till teckenspråk för att göra sig förstådd med utländska bilägare som drabbats av ett ofrivilligt stopp i "bynn", säger Lars.
Av personbilarna har han mest jobbat med Volvo och Renault eftersom verkstaden haft ett mångårigt serviceavtal med Skobes i Tranås.
Men frågar du om vilket bilmärke som är lättast respektive svårast att jobba får du ett diplomatiskt svar.
- Alla märken har sina fel eller förtjänster. Man kan inte haka upp sig på någon detalj utan måste se till helheten, som säkerhet, komfort, vägegenskaper och motorprestanda, säger Lars och låter för några sekunder som en bilförsäljare.
Jan Johansson inflikar att framhjulsdriften som började bli allt vanligare på 1970-talet inte gagnat bilmekanikernas arbetsmiljö. Från att ha jobbat med bilar med motorblocket på längden och gott om plats på sidorna har motorn blivit tvärställd och utrymmet så tajt att det har varit svårt att lossa generatorn, fläktremmen eller batteriet.
Vilken blir kör du själv?
- En VW Golf, men den har min sambo valt, skyndar han sig att tillägga. Hennes krav är att bilen ska vara liten, smidig och lättparkerad. Jag är ingen bilfantast som diskuterar bilar i timtal.
Och så den obligatoriska frågan, vad ägnar du dig åt från och med måndag?
- Det blir inga problem. Jag har en villa att sköta om och min sambo äger en sommarstuga. Jag tycker om att vistas i naturen och ser fram emot att uppleva våren som en fri man.
- Men det är inte omöjligt att vi slår en signal den dag vi sitter trångt till, säger Jan.
- Inte då. Jag har nummerpresentatör, blir det snabba svaret.